Scandi Standards snart tio år långa börsresa har kantats av problem, hopp om en återhämtning och nya problem. Aktiekursen står idag bara marginellt högre än vad den gjorde vid introduktionen 2014, om än klart högre än bottennivåerna förra våren.

Har det inte varit interna effektivitetsproblem eller frågetecken kring kvaliteten i produktionen som har stört så har pandemin, kostnadsinflation eller fågelinfluensan gjort sitt för att skaka om verksamheten och aktien.

De återkommande bakslagen har överskuggat de argument som faktiskt finns för att bolaget och aktien ska kunna bli en framgång.

Med varumärken som Kronfågel, Den stolte hane och Manor Farm är Scandi Standard marknadsledande i Norden och på Irland inom kycklingprodukter. Produkter som har flera fördelar i konkurrensen, som ett relativt lågt kaloriinnehåll, mindre miljöpåverkan och hälsofördelar jämfört med rött kött, samt en acceptans hos alla religioner.

Vi äter dessutom mindre kyckling per capita i Norden än exempelvis i USA och Storbritannien vilket, åtminstone i teorin, ger utrymme för att hela kategorin kan växa.

Det klart största produktsegmentet hos Scandi Standard är Ready-to-cook (RTC), där kyld och fryst kyckling i både hel och styckad form finns. Här går trenden mot allt färre frysta produkter och mot färska och mer förädlade varor, vilket är bra för lönsamheten.

Nästa största området Ready-to-eat (RTE) omfattar, som namnet avslöjar, tillagad kyckling. Exempelvis färdigskivad och kryddad kycklingfilé, kycklingburgare eller nuggets. Lönsamheten är klart bättre här och en mixförskjutning hit är ett sätt att höja den totala lönsamheten i koncernen.

I senaste rapporten, som avser första kvartalet, var trenden överlag positiv. Omsättningen ökade 14 procent i konstant valuta och rörelseresultatet lyfte från 37 till 93 miljoner kronor. Det trots att den danska verksamheten inom RTC fortsätter att blöda, om än mindre än tidigare.

Rörelsemarginalen ökade från 1,3 till 2,8 procent och ebitda-marginalen från 4,9 till 6,0 procent. Även om det är en stor ökning så är nivån alldeles för låg och en bra bit ifrån det finansiella målet som är 10 procent på ebitda-nivå.

En nyckel för att lyfta marginalen är den förbättring i Danmark som successivt ska synas de kommande kvartalen, enligt vd Jonas Tunestål. Att man häromveckan sålde sin andel av det danska eko-slakteriet Rokkedahl är ett exempel på konkreta åtgärder och en anpassning till kundernas ovilja att betala extra för premiumprodukter. Affären förbättrar samtidigt skuldsättningen.

Har Danmark bidragit till att den positiva trenden fortsätter under andra kvartalet?

Det kommer att visa sig när bolaget rapporterar den 23 augusti, men någon som verkar tro att det går åt rätt håll är storägaren Grupo Lusiaves. Den portugisiska ägaren sitter på nästan 11 procent av aktierna, näst störst efter Öresund, och har intressant nog köpt på sig aktier i flera omgångar under sommaren ända fram till det senaste köpet den 21 juli.

Helt enligt reglerna om en månads handelsförbud inför en rapport, men samtidigt väcker det en del frågor när en storägare köper aktier tre veckor efter att kvartalet som ska avrapporteras är slut.

Aktieköpen ska kanske inte övertolkas men de antyder åtminstone att portugiserna, som har en egen man i styrelsen, inte har fått signaler om nya problem under kvartalet. Att flera i ledningsgruppen, däribland vd Jonas Tunestål, köpte aktier efter förra rapporten (men innan kvartalets utgång) kan också utläsas som ett positivt tecken.

Samma intresse för aktien kan man inte beskylla de svenska fondförvaltarna för att ha. Många av de stora fondbolagen har kastat in handduken efter upprepade besvikelser de senaste åren. Att återvinna förtroendet kan ta tid men låga förväntningar kan samtidigt vara en tillgång om bolaget lyckas lyfta lönsamheten.

De få analytiker som följer bolaget ser framför sig en marginal som gnetas upp kommande år och i kombination med 3-4 procents försäljningsökningar ger det fin vinsttillväxt. Prognoserna ser inte särskilt offensiva ut men som nämnts har det tenderat att dyka upp både externa och interna störningar titt som tätt.

Infrias prognoserna så landar p/e-talet i år på 14 i år för att falla till 11 nästa år. Inget superfynd men heller inte avskräckande givet potentialen om man lyckas stoppa blodflödet i Danmark, kan höja effektiviteten och dra nytta av att man är i ett segment som har relativt bra tillväxtförutsättningar.

Den flaxiga historiken visar att man ska ha sansade förväntningar och ta höjd för nya problem, men vi tycker ändå att mycket pessimism redan syns i värderingen. Är man försiktigt lagd avvaktar man rapporten nästa vecka för att se om medvinden har hållit i sig. Styrkta av portugisernas insynsköp och en hägrande dansk comeback tror vi ändå att det kan vara ett intressant läge att våga sticka ut näbben och göra ett chansköp redan före rapporten.