Det pågår i detta nu en utredning om höjd pensionsålder i Sverige, Pensionsåldersutredningen. Den ska lägga fram sitt betänkande i april. Det är inte nödvändigtvis en fråga om att sätta en formell siffra på när svenskar tidigast får lämna arbetslivet. Istället kan det handla om att fler uppmuntras att lämna arbetslivet senare, genom att exempelvis rätten att arbeta längre höjs. Placera.nu erfar att det pågår diskussioner om en höjning av åldern då du har rätt att arbeta kvar hos arbetsgivaren från 67 till 69 år.

De sista åren i arbetslivet har allra störst betydelse för din egen pension och för pensionssystemet i stort. Det är, vanligen, då du har som högst lön och därmed har som högst tjänstepension samt betalar in allra mest till det allmänna pensionssystemet. Det är därför inte konstigt att det är just de sista åren i arbetslivet som diskussionerna från regeringshåll, pensionsbranschen och media fokuserar på.

Men hur vore det om vi ändå tog ett större grepp om frågan, och kanske också såg på den från andra hållet?

Unga svenskar gör idag entré på arbetsmarknaden när de i snitt är 28 år gamla, enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar (definition: 75 procent av en ålderklass ska vara sysselsatt). Därmed ligger unga svenskar i topp i ett OECD-perspektiv vad gäller sen etableringsålder på arbetsmarknaden.

En given anledning är att Sverige har en stor andel högskoleutbildade. En högskoleutbildning tar år i anspråk att genomföra, och det måste den få göra. Om studenten sedan etablerar sig inom ett yrke där utbildningen har relevans kan man argumentera för att samhället har fått igen pengarna i och med att personen förhoppningsvis får en högre ingångslön och därmed bättre löneutveckling under sitt yrkesliv, vilket ger ökade skatteintäkter och ökad intjäning till det allmänna pensionssystemet.

En socialdemokratisk vision, som härstämmar från början av 2000-talet men som partiledaren Stefan Löfvén senast i december dammade av i en insändare på DN Debatt, gör gällande att hälften av alla svenskar ska ha en högskoleutbildning.

En bättre utbildad befolkning är förstås inget dåligt, tvärtom, men vad gör vi med dem som utbildar sig för utbildandets, och inte för arbetslivets, skull? De som under år "provutbildar" sig inom olika studieområden, istället för att provjobba innan de bestämmer sig vad de vill satsa på? Naturligtvis måste man ha en förståelse för att det inte alltid är så lätt att som ung få ett jobb, men resonemanget i den här krönikan handlar mer om att utbildning inte bör vara ett självändamål.

Jag har inte svårt att hitta exempel på personer i min närhet som påbörjat en utbildning utan någon som helst tanke om hur utbildningen kan tillämpas i ett arbetsliv eller hur den ska kunna resultera i ett arbete. Inte sällan har utbildningen dessutom påbörjats förhållandevis sent. Det har gjorts avbrott, kanske för en resa eller två, och det har hoppats av och börjats om på nytt.

Har det här någon betydelse för din pension? Svaret är ja.

Att Sverige har en stor andel unga svenskar som inträder på arbetsmarknaden sent, med högskolestudier som påbörjats sent och som inte nödvändigtvis gett arbete, bidrar till att göra pensionssystemet bräckligt. Idén är ju att yrkesarbetande ska försörja pensionärer. När allt fler svenskar mellan 20 och 30 år inte arbetar, blir ekvationen svårare att få ihop.

Det skulle behövas en diskussion där unga görs mer medvetna om att deras beslut att fördröja inträde på arbetsmarknaden faktiskt får stora konsekvenser för deras framtida ekonomi. Det är härligt att backpacka och ta ströjobb under några år, eller prova på olika utbildningar, men kanske vore det bra att åtminstone få påpekat för sig att valen man gör får konsekvenser.

I en, visserligen ett par år gammal, undersökning från Alecta uppgav 25-35-åringar att de ville gå i pension när de är mellan 55-60 år. Det säger en hel del om hur dålig medvetenheten är om hur många år i yrkeslivet som krävs för att pensionsnivån ska bli rimlig.

Vi bör fortsätta diskutera arbete högre upp i åldrarna för att få det svenska pensionssystemet hållbart även i fortsättningen. Men det skadar inte att perspektivet vidgas och även innefattar andra änden av åldersspannet.