En viktig drivkraft bakom den goda börsutvecklingen i början av 2012 är att Spanien och Italien numera får låna pengar till betydligt lägre räntor än i höstas.
Det är väl numera också mer eller mindre bekräftat att framför allt italienska banker var på hugget när ECB erbjöd europeiska banker billiga lån om totalt 489 miljarder i december och att en hel del av de nya pengarna troligen gått till att köpa italienska statsobligationer. Därav den senaste tidens branta räntefall på framför allt korta italienska statspapper.
Men minst lika viktigt, och på sikt betydligt mer betydelsefullt för börsutvecklingen är att amerikansk makrostatistik fortsatt att rulla in på nivåer som understryker en konjunkturåterhämtning, en återhämtning som dessutom blir allt bredare till sin karaktär och därmed väcker hopp om en större uthållighet.
Redan under fjolåret fick vi se snabba indikatorer som inköpschefsindex krypa uppåt och under senare delen av 2011 blev det också bekräftat i de kvantitativa produktionssiffrorna. Gårdagens inköpschefsindex för Philadelphia-regionen lyckades visserligen inte nå de högt ställda förväntningarna men bekräftar ändå bilden av att industrin i USA fortsätter att tuffa på i hygglig takt även i inledningen av detta år.
Hushållen har dessutom fortsatt att konsumera trots en svag inkomstutveckling och osäker arbetsmarknad. Däremot har hushållen varit mycket pessimistiska om den ekonomiska utvecklingen i diverse olika enkätundersökningar, men där har vi dessbättre också sett en rejäl ljusning under senare tid, om än från mycket låga nivåer.
Ett skäl till detta är att arbetsmarknaden visar allt tydligare styrketecken. Det ser än så länge ut som att december månads sysselsättningsökning på 200 000 personer mycket väl kan komma att överträffas i inledningen av detta år.
Antalet nya sökande av arbetslöshetsunderstöd föll enligt gårdagens siffror till 352 000, den lägsta veckosiffran på fyra år. Nu är siffror kring stora helger alltid behäftade med osäkerhet men även sett över en längre tidshorisont är det tydligt att allt färre amerikaner förlorar sina jobb.
Något som däremot under lång tid legat som en våt filt över hela den amerikanska ekonomin är den svaga bostadsmarknaden. Baksmälla efter byggande- och boprisboomen under Bushadministrationens dagar har varit mycket svår att bli av med. Fortfarande är det också en rejäl huvudvärk men även här börjar det synas strimmor av hopp.
Bostadspriserna har stabiliserats och med lite god vilja kan man skönja en uppgång i lite hetare regioner. Dessutom har försäljningen av befintliga bostäder sakta börjat ticka uppåt. Ett skäl till detta är att bostadsräntorna numera sjunkit till de lägsta nivåerna på över 30 år.
Jämför man dagens försäljning av bostäder i USA med nivåerna under slutet av 1990-talet och de första sex-sju åren av 2000-talet är försäljningssiffrorna inte mycket av yvas över. Anlägger man en lite längre tidsperspektiv så ser det däremot ut som att vi är på väg att närma oss något som kan liknas vid den långsiktiga trenden på bostadsmarknaden (se diagram nedan).
Det finns därför gott hopp om att bostadsförsäljningen kan fortsätta att öka. Eftermiddagens siffror över bostadsförsäljningen blir därför högintressanta även om vi inte tror att de på något sätt är avgörande för den långsiktiga trenden. Däremot kan siffrorna komma att ha stor betydelse för hur börsen avslutar veckan.
Att byggandet av nya bostäder kommer att förbli fortsatt lågt beror i sin tur på att det fortfarande finns ett mycket stor överutbud av bostäder. Men överutbudet är inte längre samma akuta hot mot en sund bostadsmarknad som det tidigare varit och dessutom befarades vara under lång tid framöver.
Så även om vi fortfarande tycker att det finns mycket stora frågetecken kring amerikansk ekonomi och politik på lite sikt är det bara att konstatera att stora delar av ekonomin är på väg ur sin mångårig svacka. Olika delar av ekonomin har dessutom förutsättningar av påverka varandra i positiv riktning och göra återhämtningen mer uthållig.
Fortfarande kommer det dock att krävas en extremt lätt penningpolitik från centralbankens sida och presidentvalet är givetvis en stor osäkerhetsfaktor. Den höga statsskulden och det svaga budgetläget fortsätter att vara de stora hoten mot ekonomin men så länge marknadsräntorna inte börjar röra sig uppåt blir läget inte riktigt akut - i alla fall inte på kort sikt.
Det stora hotet mot såväl börs som konjunktur på kort sikt är och förblir krisen i EMU-området.
