LO:s chefsekonom Dan Andersson hör till dem som anser att det är helt rätt av Riksbanken att planera försiktigare räntehöjningar än vad marknaden har förväntat sig. Flera affärsbanker har i sina tidigare ränteprognoser sagt att Riksbanken måste höja reproräntan betydligt mer, till omkring 4 procent i år och 5 procent om något år. Men Dan Andersson har hela tiden hävdat att affärsbankerna har fel med motiveringen att arbetslösheten fortfarande är hög.
"Vi är jätteglada över Riksbankens omsvängning", sade Dan Andersson till Realtid.se strax efter att den nya ränteprognosen presenterats.
Riksbanken fick även stöd på Göteborgspostens ledarsida, som anser att riksbankschef Stefan Ingves inte bör låta sig provoceras av affärsbankernas aggressiva räntekritiker. Riksbankens huvuduppgift är visserligen att hålla inflationen i schack och undvika överhettning, men det är samtidigt, enligt ledarskribenterna, viktigt att inte med överdrivna räntehöjningar ta loven av den högkonjunktur vi nu befinner oss i.
Högkonjunkturen fortsätter ett bra tag till. Det är en rimlig slutsats om Riksbankens mjuka ränteprognos är korrekt. Det finns mycket som talar för att Riksbanken har rätt. Samtidigt säger erfarenheter från tidigare konjunkturuppgångar och till viss del nationalekonomisk teori emot, vilket vi gick igenom i del 1.
Riksbankschef Stefan Ingves konstaterade, när han i torsdags (22 feb 2007) talade inför riksdagens finansutskott, att en viktig uppgift för banken framöver är att bättre förstå sambandet mellan produktivitet och inflation.
Normalt ökar produktiviteten i början av en konjunkturuppgång, framför allt till följd av ökad efterfrågan. Men mycket talar nu för att en stor del av den produktivitetsökningen inte varit konjunkturellt driven. Den beror i stället på ökad användning av IT i industrin, och på globaliseringen. Det skulle kunna innebära att förutsättningar faktiskt har förändrats. Till skillnad från under den förra högkonjunkturen, den glada IT-boomen, så tjänar bolagen i dag faktiskt pengar på använda IT. Genom e-handel kortar bolagen ledtiderna, hittar nya kunder och sänker sina inköpskostnader. Det var dessa förändringar som för några år sedan satte igång debatten om en ny jobblös tillväxt. Den teorin stämde inte, just nu ökar sysselsättningen kraftigt, men det utesluter inte att en stor del av den ökade produktiviteten ändå är strukturell.
En sådan strukturell förändring skulle kunna tala för längre konjunkturuppgångar. Just nu ökar dessutom utbudet av arbetskraft, bland annat till följd av indragna arbetsmarknadsåtgärder, vilket minskar risken för alltför stora löneökningar. Samtidigt bidrar lägre olje- och elpriser till att inflationstrycket lättar. Utmaningen för Riksbanken är att få med sig marknaden. För även om prognosen är korrekt så kan den gå fel om banken saknar marknadens förtroende.
Den nya mjuka ränteprognosen signalerar en längre konjunkturcykel än förväntat, vilket innebär att det finns fler vinster att hämta på Stockholmsbörsen. En lägre ränta än förväntat gynnar i första hand räntekänsliga branscher som bygg- och fastighetsbolag. Den innebär också att hushållen kommer att ha mer pengar att handla för, vilket talar för en fortsatt köpfest för detaljhandeln. Även banker borde gynnas av att fortsatt låga låneräntor.
I själva verket ökar den mjukare räntelinjen, om den är korrekt, förutsättningarna för hela börsen vilket gör att även breda svenska aktiefonder och småbolagsfonder kan vara ett bra val. parare med vanliga bankkonton kan vid räntehöjningar glädja sig åt högre räntor så länge inte inflationen stiger.
Obligationsfonder är lämpliga när de långa marknadsräntorna är sjunkande. Riksbanken kan genom att höja styrräntan ganska snabbt påverka de kortsiktiga räntorna men de långa bestäms av marknadens förväntningar på inflationen och växelkursen. Om marknaden förväntar sig att inflationen är sjunkande kommer värdet på obligationerna att stiga. Direkt efter ränteprognosen sjönk de långa marknadsräntorna, vilket var ett tecken på att aktörerna köpte Riksbankens bedömning. Påföljande vecka gick det andra hållet.
Korta räntefonder passar bäst för kortsiktigt sparande, eftersom avkastningen generellt är låg men spararna kan i gengäld snabbt tillgodoräkna sig den höjda styrräntan.
En realräntefond kan vara ett bra alternativ, men det är inte säkert. Den reala räntan är samma som den nominella räntan minus inflationen. Därför stiger även en realräntefond i värde när den långa räntan sjunker eller är oförändrad förutsatt att inflationen inte sjunker. Realräntefonder, eller realränteobligationer, kan därför vara ett bra alternativ om du tror på stigande inflation och oförändrade nominell ränta. Men det är viktigt att vara medveten om att även små förändringar ger stor effekt, eftersom realränteobligationer ofta har mycket lång löptid.
Internationella räntefonder eller globala aktiefonder är förmodligen en mindre bra idé. Om Riksbanken har gjort en korrekt bedömning bör kronan stärkas i takt med att marknaden inser att prognosen var korrekt. Det gör att valutarisken ökar.
