Frågan är om vi sparare verkligen behöver produkter vi inte begriper. En av nyheterna i höst är Avanzas asiatiska aktieindexobligation, Relax Asien 2. I broschyren lockar utgivaren med en gigantisk hävstångseffekt om de underliggande börserna stiger. Men genom att kapa topparna på den uppgång som jag får tillgodoräkna mig och beräkna avkastningen kvartalsvis baserat på tre börser blandar de bort korten. I praktiken blir det omöjligt för mig att följa min investering och bedöma om en upp- eller nedgång på någon av de aktuella asiatiska marknaderna gynnar mig eller inte.

Argumentet för att köpa en aktieindexobligation i stället för en vanlig aktiefond brukar vara att spararen alltid får tillbaka det nominella beloppet även om marknaden i fråga faller. Och om jag har tur så får jag en hygglig vinst. Ungefär som med en premieobligation, alltså en obligation utgiven av Staten där man istället för ränta får lottsedlar med dragning flera gånger under löptiden.

Aktieindexobligationen kan som sagt också jämföras med en aktiefond där man också betalar för en extra försäkring för att kunna få tillbaka nominellt belopp. I så fall borde ju aktieindexobligationen vara som bäst när prognosen för de underliggande marknaderna är dåliga. Hur förhåller det sig i Avanza-produktens fall? Jag läser ur säljbroschyren.

"Japan - på väg in i en långvarig uppgångsfas."

"Kina - en marknad med stark drivkraft."

"Singapore - en marknad full av optimism."

Hm, konstigt, det låter inte som en dålig eller osäker prognos i mina öron. Jag tittar på villkoren. Avanzas aktieindexobligation har ett nominellt värde på 10 000 kronor. Överkursen är 500 kronor och courtaget 289 kronor. Jag får alltså betala 789 kronor i avgifter och liknande.

Men vinsterna då? Avanza berättar att efter periodens slut summeras den totala avkastningen med en avkastningsfaktor på minst 235 procent. Det låter ju otroligt bra. Om index går upp får jag 2,35 gånger ökningen. Var är haken?

Jag tittar i det räkneexempel som Avanza ställt upp i broschyren. Om jag köper en aktieindexfond med nominellt värde 10 000 kronor får jag betala 10 500 kronor plus 289 kronor i courtage. Om index sedan stiger med 20 procent får jag efter tre år 14 700 kronor vilket ger en genomsnittlig avkastning på drygt 10 procent. Om index stiger med 40 procent får jag 19 400 kronor.

Det är något skumt med det här. Varför ger Avanza mig så mycket mer än vad de underliggande börserna kan väntas ge? Det låter för bra för att vara sant. Även utan kapitalskyddet vore det ju fantastiskt att få 235 procent av börsutvecklingen över tre år. Är det bara för att jag betalar de 789 kronorna, som kan jämföras med ungefär 8 procent i avgift över tre år?

Det gäller att inte missa hur indexavkastningen beräknas. Det är här kruxet sitter. De tre bästa kvartalens avkastning är förutbestämd till 5 procent och sedan summeras alla 12 kvartalen. Vid en jämn utveckling bör det ge ett bra resultat, men med en ryckig avkastning kan resultatet bli nästan vad som helst.

Hur ser kvartalsprognoserna för Asien ut de närmast tre åren? Jag tittar i prospektet igen. Nej, det står inget om kvartalen förväntas variera mycket när det gäller avkastningen.

Någonstans där känner jag att det faktiskt är nog för mig. Så länge inte utfärdarna av aktieindexobligationer kan förklara varför de har en så komplicerad beräkningsmetod, var de tjänar pengar och vilken utveckling som är bra för mig som sparare,  kommer jag att utgå från att de försöker blanda korten för att jag ska tappa räkningen.