Det första man möter i ett land är ofta flygplatsen. Där får man sitt första intryck och gör sin första bedömning. När Bric-resan kom till Shanghai var det första intrycket; stort, rent, inte alltför mycket människor, effektiv och snabb passkontroll. Lovorden fortsatte under bussresan in till Shanghai. Motorvägen var rak, bred och inga köer. Sammanfattningsvis: Bäst hittills.

Shanghai är en av världens största städer. Här bor det officiellt 16 miljoner invånare, men lägger man till turister, inhemska och utländska, och illegala invånare, både kinesiska och asiatiska uppgår folkmängden till omkring 24 miljoner människor. Det som slår en när man går omkring i staden är att det är rent, snyggt och väldigt få fattiga och tiggare. För att inte tala om byggnaderna. Det kryllar av skyskrapor som i vissa delar av staden kombineras med fina renoverade fastigheter från tidigt 1900-tal.

Shanghai är ett finansiellt centrum och här finns de flesta internationella bankerna representerade. Men här produceras också väldigt mycket varor, och fabrikerna ligger inte långt utanför stadskärnan. Fabrikerna ger inte bara arbetstillfällen till den växande staden. De ger också luftföroreningar och en dålig luft som man tydligt märker när man går omkring på gatorna. Det sticker i halsen och i ögonen.

Nu är Kina så mycket mer än en storstad. Kina är världens mest befolkade land och den officiella folkmängden uppgår till cirka 1,3 miljarder personer. Statistiken är högst osäker och vissa hävdar att den egentliga folkmängden är 1,6 miljarder kineser.

Urbaniseringen är stor och städerna längs kusten växer hela tiden. Dock bor fortfarande väldigt många människor på landet och drygt 40 procent är fortfarande sysselsatta inom jordbruket. Det bidrar inte så mycket till ekonomin utan står bara för cirka 10 procent av BNP.

Idag är Kina världens fjärde största land när man räknar i ekonomiska termer. Kinas ekonomiska tillväxt har varit enastående sedan marknadsreformerna startade 1978, och den genomsnittliga årliga tillväxten har legat på runt 9 procent. Det är cirka tre gånger mer än den globala tillväxten. Fortsätter utvecklingen i samma takt bedöms landet växa om Tyskland i år, Japan år 2015 och USA år 2040.

Vägen dit är dock lång, och den har blivit längre med dagens finansiella kris och långkonjunktur. Kina är världens fabrik och här tillverkas idag nästan allt som är billigt i väst. Kina klarar inte att växa om inte exporten är stor. Nu befarar man att den kommer att minska då lågkonjunkturen bedöms bli värre och mer utdragen på grund av finanskrisen.

För att inte vara lika beroende av exporten riktar nu ledarna i Peking in sig på att bygga ut infrastrukturen, så som vägar och järnvägar. Det är staten som finansierar utbyggnaden och har satt av cirka 4,3 biljoner, alltså 4 300 miljarder kronor, till järnvägar de närmaste åren. Det kommer att påverka  inhemska investeringar och konsumtion positivt.

Kinas privatkonsumtion hämmas dock av en hög sparkvot, som ligger på hela 40 procent. Anledningen till att kineserna sparar så mycket är att det sociala skyddsnätet är dåligt. Därför sparar kineserna till sina barns utbildning, hälsovård och pension. En stor slant går också åt för att spara till boende. Ledarna i Kina har uppgett att de har som mål och ambition att förbättra den sociala situationen. Det skulle i så fall frigöra pengar för kineserna och öka konsumtionen och leda till att man blir mindre beroende av exporten.

De senaste åren har Kina också brottats med en stigande inflation. Det har lett till att makthavarna har höjt styrräntorna och bankernas reservkrav för att hejda prisökningarna. Den senaste tidens finans- och börsoro har inte gått Kina förbi. Aktiekurserna har fallit brant och Kinafonderna har i genomsnitt backat med cirka 50 procent i år. Kina har också varit med och stöttat världsekonomin och sin egen genom att sänka både styrräntan och bankernas reservkrav.

Sektorernas betydelse för Kinas ekonomi, procent