Förra året uppgick detaljhandelsförsäljningen till cirka 8 500 miljarder kronor. En bidragande faktor är självklart den ekonomiska tillväxten som har legat på cirka 10 procent per år de senaste åren, Bric-resans andra dag i Shanghai gick delvis i konsumtionens tecken. Inte för att vi hann gå ut och shoppa utan för att vi besökte en av Kinas stoltheter, Li Ning, Kinas eget Nike eller Adidas om ni vill. Vi fick också en genomgång av Charles Laws, konsumtionsanalytiker på Bank of China, syn på den kinesiska privatkonsumtionen framöver.

Li Ning var tidigare gymnastikstjärna och tog bland annat tog OS-guld i Los Angeles 1984 och är en nationalhjälte i Kina. Efter karriären startade han sitt eget varumärke och tillverkar idag framför allt sportskor och sportkläder. Förra året omsatte bolaget drygt 4 miljarder kronor med en vinst på cirka 450 miljoner kronor. I år väntas bolaget öka omsättningen till nära 6,9 miljarder kronor och vinsten till cirka 700 miljoner kronor.

Li Ning är idag nummer tre på sportartiklar i Kina, efter Nike och Adidas. De har 6 000 butiker runt om i Kina och inom två till tre år ska den siffran öka till 10 000 butiker. Li Ning äger själv 32 procent av bolaget. HQ Fonder som är vår värd här i Kina har också aktier i bolaget.

Det finns flera förklaringar till framgången. En är självklart att honom själv, han är ju en nationalhjälte och får mycket gratispublicitet. Han fick tända OS-elden i Peking och ingen kunde undgå honom eller hans sponsring av OS. Den svenska OS-truppen hade på sig Li Ning-kläder, se bild, men även andra nationer gick i Li Ning-kläder. Bolaget har fått lite kritik för sin logotyp som många tycker liknar Nikes, men själva hävdar de att det är ett L och ett N. Deras slogan, Anything is Possible, passar bra för den kinesiska inställningen till sig själva och världen.

Men anledningen till framgången är framför allt den kinesiska privatkonsumtionen. Den har ökat med cirka 15 procent per år de senaste 25 åren, och uppgick förra året till hissnande 8 500 miljarder kronor. Det senaste året har den stigit med 22 procent, även om en del av den tillväxten beror på stigande inflation.

Även om andelen personer som bor i städerna bara uppgår till 45 procent så ökar den med cirka 1 procent per år. Och i Kina motsvarar det 600 miljoner personer som varje år ökar med 13 miljoner, så efterfrågan på konsumtionsvaror är stor. Dessutom finns det ett tydligt mode i Kina och det är att gå omkring i gympakläder. Ju finare märke desto bättre, och kineserna gillar att visa att de har pengar.

Kinesernas disponibla inkomst ökar också i takt med att ekonomin växer, framför allt för de som bor i städerna. För 25 år sedan, 1978, hade de en genomsnittlig årlig disponibel inkomst på 350 RMB. Förra året hade den vuxit till i genomsnitt 13 800 RMB. Det är medelklassen som står för den största andelen konsumtion, och den ökar. Enligt analysbolaget Euromonitor så uppgick den kinesiska medelklassen till 80 miljoner personer förra året. Det var en ökning från 66 miljoner år 2005. Framöver väntas den öka, och uppgå till 700 personer år 2020.

Privatkonsumtionen kommer också öka i takt med att marknaden för konsumentkrediter ökar. Idag har bara tre av hundra kineser kreditkort. Enligt Mc Kinsey har bara 40 miljoner kineser kreditkort idag och om tillväxten fortsätter som den har gjort kommer antalet kineser med kreditkort öka till 650 miljoner år 2012. Det skulle motsvara en kreditkort på två personer.

Utöver det så arbetar makthavarna i Peking för fullt med att minska sparkvoten som uppgår till cirka 40 procent och öka konsumtionen. Anledningen till att sparkvoten är så hög är att det sociala skyddsnätet är dåligt. Kineserna sparar till sina barns utbildning, hälsovård och pension. En stor slant går också åt för att spara till boende. Ledarna har som mål och ambition att förbättra den sociala situationen, vilket ska kommer att frigöra pengar för konsumtion.