Det finns avgörande ögonblick i historien då det som alltid tagits för givet och därmed uppfattats som tidlöst – till exempel institutioner, normer, allianser och samband – plötsligt måste omformas och förändras i grunden. För prognosmakare i allmänhet, och centralbanker i synnerhet, ger det upphov till både kaos och förvirring. Vi är just nu i ett sådant avgörande ögonblick.

Vi är därför många, inklusive centralbankerna, som försöker förstå vilken värld som väntar runt hörnet – när vi väl har hittat hörnet. Det är i denna miljö som USA:s Federal Reserve och Riksbanken i nästa vecka – 7 och 8 maj – ska presentera nya slutsatser och räntebeslut.

Min sammanvägda slutsats är: utrymme finns för båda att fortsätta sänka styrräntorna trots ett minst sagt komplicerat ekonomiskt, finansiellt och säkerhetspolitiskt läge.

Början på slutet av handelskriget?

Vita husets protektionistiska omsvängning i sin handelspolitik – tillsammans med ett kaotiskt försök till genomförande – har kraftigt ökat osäkerheten, skakat om finansmarknaden, försämrat de globala tillväxtutsikterna och lyft inflationsoron.

Vägen framåt för USA:s handelspolitik är fortsatt svår att förutsäga. Situationen idag innebär att världen – hushåll, företag och investerare samt centralbanker och regeringar – nu förbereder sig för sämre ekonomiska utsikter och volatila finansmarknader, i alla fall under 2025. Det har satt världsekonomin i ett sluttande plan.

Ändå känner jag en försiktig optimism om nya handelsavtal och lägre tullar framöver. Jag tycker mig också ha fått bekräftelse i slutsatsen att Trump inte är tondöv för marknadsreaktioner och inflytelserika personers oro för utvecklingen.

Antalet U-svängar i Vita huset är många nu – vilket är bra. Kanske ser vi nu början på slutet av handelskriget och inte slutet på början. Likväl: världsekonomin har fått svårläkta sår på grund av den nu klart förhöjda osäkerheten.

Bättre köpkraft ger Riksbanken skäl att sänka

Penningpolitik kan inte lösa osäkerheten kring handeln. Utrymmet är även begränsat att försöka mildra effekterna av handelskriget. I detta läge blir centralbankers främsta uppgift att säkerställa att dels inflationsförväntningarna inte stiger, dels oron inte underminerar finansiella stabiliteten.

Jag delar den samlade bedömningen med majoriteten av bland annat Europas centralbanker att nettoeffekten av USA:s handelskrig är deflationistisk snarare än inflationistisk. Det ger möjlighet för centralbankscheferna att fokusera på tillväxt, arbetsmarknad och finansiell stabilitet.

Ränteduvan i mig ser en vikande efterfrågan som minskar företags möjlighet att höja priser. Kinas överkapacitet, som i ökad utsträckning kan komma att styras bort från USA och mot Europa, utgör även den en prispress. Lägre och stabilare energipriser, fortsatta positiva AI-effekter och inte minst starkare valutor håller också tillbaka inflationen.

Dollarns kollaps hittills under 2025 har bidragit till att många valutor stärkts, till exempel vår svenska krona. Kronan har blivit 15% starkare mot dollarn hittills under 2025. SEB:s prognos är att kronan stärks med ytterligare 12% det närmaste dryga året till 8,60 kronor.

Det finns två sidor av myntet när kronan nu stärks mot bland annat dollarn. Å ena sidan: lägre importerad inflation ger hushåll bättre köpkraft och Riksbanken skäl att sänka räntan. Å andra sidan: en ytterligare utmaning tillkommer för vår exportindustri som läggs på toppen av pågående handelskrig.

En billig försäkring att sänka räntan

Problemen i omvärlden riktar därmed strålkastarljuset på läget för den inhemska ekonomin som draglok för Sveriges tillväxt. Finansminister Svantesson slog fast i vårbudgeten den 15 april att ”återhämtningen i svensk ekonomi är bruten”. Det råder ingen tvekan om att nedåtriskerna för tillväxten och uppåtriskerna för arbetslösheten har ökat under våren.

Riksbanken har indikerat att dagens ränta på 2,25% ligger nära den nivå som kan anses vara normal. Men med tanke på riskbilden är det en billig ”försäkring” för Riksbanken att sänka räntan för att stötta just inhemsk ekonomi. Hellre en räntesänkning som utgör första linjens försvar än svårreverserade riksdagsbeslut. Dessa kan också behövas men kanske inte just nu.

Det är viktigt att de kostnadspressande effekter som uppkommer med hjälp av en starkare krona möjliggör att importerade konsumtionsvaror inte stiger ytterligare i pris. I bästa fall kan priser i stället sänkas. Det ger en stor lättnad för svenska hushåll med små marginaler.

Det lugnar även ränteduvan som ser företagens uppjusterade prisplaner som ett potentiellt hot mot lägre räntor.

Nya samband kräver nya vägar

Feds prognosförmåga och penningpolitiska analys och beslut utmanas av Vita husets process att verkställa betydande politikförändringar inom fyra tydliga områden: handel, immigration, finanspolitik och avregleringar.

Politiken befinner sig fortfarande på ”utvecklingsstadiet” och deras effekt på USA:s ekonomi är högst osäkra. Jag delar marknadens bedömning att Fedräntan kan sänkas 3-4 gånger under 2025. Det kommer att pressa också dollarns värde.

Riksbankschef Thedéen slipper dock de förtroendeeroderande utspel som USA:s president riktar mot Fedordförande Powell. Även här har dock Trump gjort en U-sväng. Vita husets försök att politisera penningpolitiken adderas till de frågor som redan gör att omvärlden alltmer ifrågasätter amerikanska statspapper som en riskfri tillgång.

Centralbankerna har hamnat i skärningspunkten mellan en ny geoekonomisk och geofinansiell verklighet och seismiska skiften i USA:s politik och dess relationer till omvärlden.

För Riksbankens del är utmaningarna inte mindre: starkare krona, dämpad efterfrågan och svag omvärldstillväxt. Det gör räntebeslut mer komplicerade än någonsin.

Centralbankerna gör redan ett bra jobb men som kan göras bättre om räntorna sänks. När gamla samband bryts krävs nya vägar. Och förstås ödmjukhet, inte tvärsäkerhet.

Robert Bergqvist är seniorekonom på SEB

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.