I somras köpte finska Tokmanni upp svenska Dollarstore i en affär värd 2 miljarder kronor. Kedjan som har 130 butiker lockar med ett brett utbud av varor som har det gemensamt att de är väldigt billiga – ett koncept som är beprövat och väl utbrett i USA sedan länge.

Att många amerikaner tycker om att fynda och jaga lågpris visar inte minst det enorma antalet butiker som de två stora lågpriskedjorna Dollar Tree och Dollar General har. Tillsammans är de nu över 35 000 stycken, vilket är nästan lika många som antalet restauranger McDonald´s har i hela världen.

Namnen kommer från att allt i butikerna en gång i tiden brukade kosta en dollar, men inte ens dessa utpräglade prispressare kommer undan inflationen. Dollar Tree tvingades för snart två år sedan höja priset på alla sina basvaror från 1 till 1,25 dollar. Dollar General som sedan tidigare har tolkat sitt namn mer generöst säljer även produkter som kostar upp till 10 dollar.

Prispress har dock präglat aktierna i båda bolagen i år, som kursgraferna nedan visar.

En förklaring till varför Dollar General har haft det tuffast och tappat mer än halva börsvärdet är att de har rapporterat sämst siffror över den viktiga försäljningen i jämförbart butiksbestånd. I senaste kvartalet tappade man 0,1 procent medan konkurrenten Dollar Tree ökade med 7 procent.

Dollar General har även sänkt sina helårsguidningar två rapporter i följd, vilket har utlöst kraftiga kursfall.

Dollar Generals strategi med ett bredare prisintervall bygger på att locka in kunderna med riktigt billiga lågmarginalprodukter för att sedan kunna sälja mer av de lite dyrare produkterna med högre marginal när konsumenten väl är inne i butiken. En annan viktig framgångsfaktor har varit att man har fokuserat mycket på mindre orter där medelinkomsten är låg vilket har gjort att man delvis har sluppit konkurrens från gigantbutiker som Walmart.

En profilering som har fungerat bra länge men som i inflationsekonomin slår tillbaka när kapitalsvaga kunder tvingas lägga merparten av pengarna på mat och andra basvaror och håller igen på alla andra inköp. Det pressar såväl försäljningen som vinstmarginalen.

Även Dollar Tree känner av att kunderna fokuserar på de mest nödvändiga inköpen och ser det i form av en sämre bruttomarginal. Ett annat fenomen som hämmar marginalen hos båda bolagen är att de ser ett ökande svinn, det vill säga stölder eller kassering av varor. En oroande trend som har synts i hela den amerikanska detaljhandeln i år.

Den stora kursnedgången för Dollar General sedan årsskiftet gör också att de numera har blivit omkörda mätt i börsvärde av Dollar Tree, som även har kedjan Family Dollar i sitt stall. Detta trots att General omsätter mer, har fler butiker och något högre rörelsemarginal som synes i tabellen nedan.

Det är också tydligt att den tillväxtvärdering som aktierna tidigare har haft är i det närmaste bortblåst nu. Sett till nästa års vinstprognoser, där marginalen väntas plana ut kring nuvarande nivå, ligger p/e-talet på 15 för Dollar Tree och 13 för Dollar General.

Oron för trögare vinsttillväxt är förståelig. Att inköpskostnader, löner och transportutgifter inflateras är en utmaning för alla bolag men det ställs på sin spets för bolag vars affärsidé är att locka med fasta priser i sina butiker.

Men det går, som alltid på börsen, att vända på myntet. I ett scenario där inflationen snart drar sig tillbaka, räntorna driftar nedåt igen och kunderna fortsätter att vara prismedvetna, men inte så pressade att de bara köper det mest livsnödvändiga, kan Dollaraktierna mycket väl göra en stark comeback.

Kanske är det i tidigaste laget att köpa in sig i det scenariot för ytterligare några tuffa kvartal lär stunda. Men på de här värderingsnivåerna är båda aktierna intressanta chansningar i våra ögon.

Tror man att den amerikanska konsumenten repar sig även den här gången och återgår till att shoppa mer än bara livsuppehållande mat och dryck så kan återhämtningen bli lukrativ för aktieägare som vågar fynda i årets kursras.