Efter att Stockholmsbörsen raskt skakade av sig oron för en ny bankkris är index tillbaka på samma nivå som i början av mars. Det är även samma nivå som börsen rörde sig kring inför förra rapportperioden, motsvarande en uppgång på nästan 10 procent.

Vinstförväntningarna på 2023 har samtidigt varit ganska stabila för de flesta av indextungviktarna, vilket har fått värderingen av börsen att stiga något. Snittet för OMXS30-bolagens p/e-tal för 2023 har enligt prognoserna i Factset stigit från 15,6 vid årsskiftet till 17,8.

Industrivärden och Atrium Ljungberg tillhör de få storbolag som har släppt sina siffror redan men bland de rörelsedrivande bolagen är det med Ericssons rapport imorgon som det börjar på allvar. I slutet av veckan väntar sedan tongivande industribolag som Volvo och Sandvik samt telekomföretag som Nokia och Tele2.

Sedan rullar det på med alla fyra storbankerna och merparten av övriga OMXS30-bolag nästa vecka. I tabellen nedan har vi listat några av de mest intressanta bolagen att hålla koll på denna och nästa vecka.

Med ett kvartal präglat av utländsk bankoro, hög inflation och slagiga makrosignaler är det nu dags att höra hur börsbolagen har navigerat i den här miljön. På förhand ser vi nedanstående fem frågor som viktigast för att avgöra börsens fortsatta riktning.

Rullar konjunkturen på?

Industrins inköpschefsindex har i flera månader legat under tillväxtbarriären på 50, såväl i Sverige som i EMU-området och USA. Samtidigt lider konsumenterna av högre räntor, elpriser och inflation. Trots det har industribolagen på börsen ångat på relativt oberörda under de senaste rapportperioderna.

Är det nu vi får se konjunkturinbromsningen med stort K i rapporterna?

Sannolikt inte. Risken för otäck seriekrock har dessutom minskat efter Volvos omvända vinstvarning förra veckan, som sedan följdes upp av ett liknande besked från Scaniaägaren Traton. Visserligen levererar lastbilstillverkarna framför allt på tidigare order nu och detaljerna kommer först i de ordinarie rapporterna, men det finns även andra tecken på att efterfrågan står stadigt i många nischer.

Den positiva guidningen från den finländska kontraktstillverkaren Scanfil är ett exempel och även om bolaget är relativt litet så täcker de ett brett spektrum av kundsegment som uppges ha stark efterfrågan just nu. Det understryker att många industribolag fortsätter dra nytta av megatrender som energieffektivisering, elektrifiering och automation.

Att det även finns delsegment som är svagare står dock klart. Atlas Copcos vikande orderingång förra kvartalet berodde i stor utsträckning på vakuum-området som har stor exponering mot halvledarindustrin. Här har konkurrenten VAT redan kommit med rejält dykande ordersiffror för första kvartalet och motsvarande trend är att vänta för Atlas, vilket bör vara välkänt på marknaden vid det här laget.

Att skogs- och pappersbolagen har det kämpigt med fallande priser på många av deras produkter och vikande efterfrågan är också känt, men blev ännu mer påtagligt när finländska Metsä Board vinstvarnade förra veckan.

I den här spretiga miljön blir det kanske mest intressanta att höra vad bolagen med verksamheter som följer den underliggande konjunkturen väldigt nära har att säga. Produkter som Sandviks vändskär, SKF:s industrilager och Atlas Copcos små- och medelstora kompressorer kommer att ge en skarpare lägesbild av var vi egentligen står just nu.

Växer volymerna?

Med hög prisinflation och en valuta som gynnar många exportbolag kommer första raden i resultaträkningen ofta att visa på hygglig tillväxt. Det betyder inte nödvändigtvis att bolaget har sålt fler produkter.

Att justera för pris- och valutadopning blir extra viktigt nu för att försöka bena ut hur den underliggande verksamheten går. Sminkar prishöjningar över det faktum att man de facto har en krympande efterfrågan eller att man tappar marknadsandelar?

Och hur ser tillväxten ut om valutan inte hjälpte till? Visserligen har euron och framför allt dollarn planat ut mot svenska kronan under första kvartalet, men jämfört med samma kvartal i fjol blir det ännu en period där valutan ger exportörerna medvind och importörerna motvind.

Marginalskrällarnas kvartal?

Många råmaterialpriser har börjat falla tillbaka rejält, fraktkostnaderna går ned, flaskhalsar har lösts upp, komponentbristen har lättat och produktionen löper normalt igen. Även energikostnaderna har blivit lägre än befarat och exempelvis har priset på naturgas, som skenade i samband med Ukrainakrigets utbrott, fallit dramatiskt i år.

Kombinerar man alla dessa lättnader med en bra efterfrågan och prishöjningar, som i Volvos och Tratons fall, kan rörelsemarginalen bli ett kraftigt positivt utropstecken det här kvartalet. En liknande tendens kan utläsas hos fettspecialisten AAK som också lämnade en omvänd vinstvarning förra veckan och bolaget pekade på produktivitetsförbättringar samt en ”förbättrad förmåga att kompensera för inflationseffekter”.

Men ta inte för givet att det är en allmän trend. Ju mindre förädlade produkter desto mer benägna att kräva att få ta del av kostnadsminskningarna kommer kunderna att vara. Och vi kommer sannolikt se flera fall av marginalbesvikelser också när produkter som säljs nu består av material som köptes in till höga priser.

Kostnadsnedgångarna kommer helt enkelt med eftersläpning för många bolag och dessutom finns det ju flera kostnadsposter som fortfarande är på väg uppåt. Indexerade hyreshöjningar som har kickat in vid årsskiftet gläder fastighetsbolagen, men inte hyresgästerna, och i många länder drar löneökningar iväg mer än i Sverige.

Av specialintresse det här kvartalet blir marginalutvecklingen för annars ganska anonyma Axfood. Tillsammans med branschkollegorna Ica och Coop har ägaren av Hemköp och Willys fått klä skott för irritationen över höga matpriser. Inköpskostnaderna hos Axfood har dock stigit brant och i förra kvartalet sjönk rörelsemarginalen något.

Nya nyemissioner?

Alla som har rörliga räntor på sina bolån vet att ränteutgifterna under årets första kvartal och fjolårets första kvartal är väsensskilda. Detsamma gäller för börsbolag som har dragit på sig stora skulder.

Typiskt sett handlar det om förvärvsfantomer som har expanderat med lånade pengar och fastighetsbolag vars affärsmodell bygger på relativt stora skulder. När vinsterna krymper eller fastighetsvärdena faller ökar stressen.

Även om skuldnivåerna är transparanta så är inte de exakta räntenivåerna alltid lika lätta att förutse för utomstående, vilket kan leda till överraskningar när räntekostnaderna nu sticker iväg. Kostnader som riskerar att äta upp en allt större del av rörelsevinsten.

Extra intressant blir det om resultaten och kassaflödena faller mer än väntat för då ökar risken för att skuldnyckeltalen når nivåer där långivarna börjar pressa på för en nyemission i syfte att stärka balansräkningen.

Flera fastighetsbolag har redan gjort nyemissioner, den pressade bygghandlaren BHG likaså, men faran hänger kvar över många bolag. Besked om nyemissioner kan dyka upp i samband med rapporterna men svaga nyckeltal kan i sig räcka för att aktiemarknaden ska utgå ifrån att det bara är en tidsfråga och direkt börja trycka ned kursen.  

Motsatsen gäller förstås också. Med överraskande bra kassaflöden och resultat kan vilande nyemissionshot avvärjas och då kan reaktionen, som Dustins rapport nyligen illustrerade, bli kraftigt positiv.

Lättnad i bankerna?

Storbankerna väger tillsammans med industribolagen tungt i index och hittills har stigande räntor setts som en positiv kraft för att driva upp bankvinsterna. Nyttan avtar successivt och börjar kunderna få problem så slår det i förlängningen tillbaka i form av högre kreditförluster. Där är vi troligen inte ännu men trenden på kreditkvaliteten är A och O att följa för bankanalytikerna.

Inte minst har de svenska storbankernas relativt höga exponering mot fastighetsmarknaden lyfts upp som en risk bland internationella placerare. Pressade fastighetsbolag som behöver omfinansiera sina obligationslån utgör samtidigt en tillväxtmöjlighet, kan bankoptimisten invända. Frågan är bara om aktiemarknaden vill se ökad tillväxt i just detta kundsegment nu.

Givet bankturbulensen i USA och kollapsen för Credit Suisse i mars kommer aktiemarknaden också att leta med ljus och lykta efter exotiska exponeringar eller tillgångar som kan vara övervärderade.

Den internationella bankoron, tillsammans med avskilda utdelningar, har satt tydlig press även på de svenska bankaktierna under våren. Ur ett börsperspektiv är det dock en gåva att ha låga förväntningar och låga vinstmultiplar, där bankerna ligger på p/e-tal kring 7-8 och utgör ett undantag genom att ha lägre värderingar idag än vid årsskiftet.

Läge för lättnadsrallyn i bankaktierna precis som vi sett i inledningen av den amerikanska rapportperioden?