Det har skett ett minst sagt dramatiskt skifte på finansmarknaden under november. Börsoptimismen har varit påtaglig och den svenska börsen var upp med lite drygt 9 procent i november. I paritet med S&P500 och bättre än uppgången på lite mer blygsamma 6,6 procent för Stoxx600.

Det allra största skiftet har ändå skett på ränteområdet. Först och främst handlar det om marknadens syn på hur centralbankerna kommer att agera framöver. Det har på väldigt kort tid gått från att marknaden svalt centralbankssynen om att räntorna ska ligga kvar på en hög nivå under en utdragen period, till att spekuleras kring massiva räntesänkningar under 2024. Med de första räntesänkningarna redan under våren.

På marknaden prissätts nu sänkningar från både Federal Reserve och ECB redan i mars, vilket ska följas av en hel rad sänkningar efter det. Styrräntan i USA väntas plana ut runt 3,5 procent i USA och någonstans kring 2,5 procent när det gäller ECB. Det går stick i stäv med centralbankernas egna förutsägelser. Idag ligger centralbankernas styrräntor på 5,25 – 5,50 procent (Fed) respektive 4,25 procent (ECB).      

Även när det gäller Riksbanken har marknadsaktörerna en helt annan syn än banken själva. Riksbanken tror på en första räntesänkning någon gång under 2025, medan den mer aggressiva prissättningen indikerar en svensk styrränta kring 3,2 procent i slutet av 2024.

Det här påverkar förstås de långa marknadsräntorna där den viktiga amerikanska tioårsräntan har sjunkit från lite knappt 5 procent mot slutet av oktober till 4,25 procent i dagsläget. Snabba räntenedgångar som man normalt sett bara ser i samband med diverse kriser. Senast i samband med att det skakade till rejält i amerikansk banksektor under våren.

Den här gången ses inga sådana kristecken även om de geopolitiska riskerna när det gäller konflikterna mellan Ryssland/Ukraina och Israel/Hamas kvarstår. Ännu så länge har de ändå haft begränsad effekt på finansmarknaden.

När det gäller den realekonomiska utvecklingen så visar arbetsmarknaden i både USA och Europa tecken på att svalna av. Ett ytterligare skäl till att marknadsräntorna sjunker och ett välkommet besked för centralbankerna eftersom det varit ett, mer eller mindre, uttalat mål med de aggressiva räntehöjningarna.

En lagom sval arbetsmarknad, tillsammans med kommande räntesänkningar, har dessutom skruvat upp förhoppningarna att den globala ekonomin, med USA i spetsen, ska lyckas genomföra en sällan skådad mjuklandning av ekonomin. Inte minst för att inflationen nu sjunker brant och lättar på trycket mot hushållen. Dessutom finns förhoppningar om att den kinesiska ekonomin ska ta bättre fart om/när landet får bättre kontroll över krisen i fastighetssektorn.

Lite extra fördelaktigt är det dessutom att den amerikanska dollarn sjunker tillsammans med räntorna. Inte minst välkommet för många högt skuldsatta tillväxtekonomier.

Så givet förutsättningarna är det, så här i backspegeln, inte särskilt svårt att se drivkrafterna bakom börsuppgången, även om vi på Placera måste erkänna att vi inte såg den komma så snabbt eller ha den här kraften.

När vi nu blickar framåt mot avslutningen av 2023 och inledningen av 2024 finns det förutsättningar både för en fortsatt uppgång och en risk för bakslag.

Till det absolut mer positiva hör att börsuppgången numera har breddats. Tidigare handlade om en relativt liten grupp, framför allt teknikföretag som stod för en stor del av uppgången. Inte minst internationellt. I takt med att räntesynen skruvats ner har även andra företag bidragit till uppgången. Det kanske tydligaste exemplet på det är att det klassiska amerikanska Dow Jones-indexet, som i slutet av oktober låg under nollstrecket men numera ståtar med en uppgång på närmare 10 procent under 2023. Ett liknande mönster kan skönjas i Sverige där fler branscher tagit del i uppgången. Den bredare uppgången talar för att börsuppgången mycket väl kan fortsätta.

Att den globala ekonomins närmast trendmässiga nedgång ser ut att ha dämpats lägger vi också på pluskontot. Förutsättningarna för en mjuklandning tycks snarast ha stärkts något under den senaste månaden och kunde bara Kina få lite bättre fart så ser förutsättningarna ännu lite bättre ut.

I den negativa vågskålen läggar vi främst att marknadsaktörerna tagit ut svängarna rejält både vad gäller räntor och börs. Det är knappast en global högkonjunktur i vardande, och en stor fråga är dessutom om centralbankerna verkligen kommer att kunna bekräfta den optimistiska bild av räntesättningen som marknaden numera uppvisar. I alla fall inte utan att den första delen av optimismkalkylen fallerar.      

Det första trycktestet för marknaden blir november månads arbetsmarknadsrapport från USA samt det inflationsutfall för november som publiceras någon vecka senare.

Nästa, och riktig stora, trycktest blir de räntebesked som ECB levererar den 14 december och Federal Reserve den 19 december. I det senare fallet ska dessutom de enskilda ledamöterna i den räntesättande kommittén presentera sin syn på bland annat inflation och räntor.

Först därefter vet vi om det blir ett mer genuint ”tomterally” på börsen.