September blev, mer eller mindre sin vana troget, en rätt dyster börsmånad. Om ändå kanske inte så dyster som kunde befaras när ränteoron tog grepp över marknaden. Samtidigt som konjunkturoron fortsatt låg och puttrade under ytan. Facit för den svenska septemberbörsen blev -2,0 procent men tillsammans med sommarens nedgångar betyder det ändå att en stor del av årets börsuppgång därmed är utraderad. Årets uppgång ligger numera på runt 4 procent av vilket en hel del är utdelningar.

För ovanlighetens skull, i alla fall i år, var det USA-börserna som ledde nedgången i september. S&P500 var ner med 4,8 procent och det är framför allt den tekniktunga Nasdaq-börsen som gått svagt. Årets uppgång på Nasdaq summerar ändå till imponerande dryga 26 procent. Noterbart är dock att både traditionstyngda Dow Jones index och småföretagsindexet Russel2000 bägge bara orkar över nollstrecket med mycket knapp marginal. Så det har varit en tämligen tunn amerikansk börsuppgång i år.

Europeiska Stoxx600 tappade 1,6 procent i september men är upp med 9,1 procent i år. Kanske är det ändå den börsuppgången som är mest imponerande sett till de lite bistra förutsättningarna som rått i Europa.

Tunga centralbanker som Federal Reserve och Bank of England tryckte på pausknappen i samband med sina septemberbesked medan bland annat ECB och Riksbanken valde att höja räntorna ytterligare ett snäpp. Sammanvägt var det ändå tämligen bistra signaler från centralbankernas sida och det nya mantrat på räntemarknaden är ”higher for longer”.

Visserligen kan räntetoppen vara här men beskedet var ändå att det kan finnas ett behov av fler räntehöjningar och att marknaden inte ska gå och hoppas på några räntesänkningar redan i närtid. Tvärtom kan det finnas skäl att hålla räntorna på en hög nivå under betydligt längre tid än marknaden tidigare räknat med. Det var det tydligt beskedet från de flesta centralbanker som var ute på ränteestraden under september. Undantagen var framför allt centralbankerna i Kina respektive Japan.

Följden har blivit att de långa marknadsräntorna dragit i väg uppåt. Först och främst i USA men med tydliga spridningseffekter runt om i världen. Den amerikanska tioårsräntan ligger nu och pendlar kring 4,6 procent. Den högsta nivån sedan 2007. Ytterligare tryck uppåt på de långa räntorna kommer från de statsskuldsberg som byggts upp under det senaste decenniet och att centralbankerna numera krymper sina, i sin tur uppblåsta, balansräkningar.

Men allt är inte mörker på räntesidan. Inflationsutvecklingen är trots allt ett glädjeämne. Nu faller även kärninflationen (inflationen exklusive energi- och livsmedelspriser) på bred front. Något som definitivt lättar på trycket mot centralbankerna. Dessutom finns goda förutsättningar för att inflationen ska dämpas ytterligare mot slutet av året och hamna på nivåer som är betydligt mer aptitliga ur ett centralbanksperspektiv. Så vi på Placera skulle inte bli förvånade om marknaden återigen skulle börjar spekulera i kommande räntesänkningar redan i närtid. Något som förstås skulle vara positivt för avslutningen på det här börsåret.  

Även den breda inflationen, som mer direkt drabbar hushållen, har sjunkit kraftigt under året. Ett litet orosmoln är ändå att oljepriset stigit kraftigt sedan sommaren och Brentolja handlas nu en bit över 90 dollar per fat. Även WTI-oljan, som mer påverkar den amerikanska prisbilden, har stigit. Det här slår förstås på bensin- och energipriser och påverkar hushållen negativ riktning.  Vi har redan sett en viss dämpning av hushållshumöret i både USA och Europa.

Och då är vi nere på det som vi på Placera ser som det största hotet mot börsen i närtid – nämligen konjunkturen.

Hittills har huvudscenariot på marknaden varit att amerikansk ekonomi ska lyckas med en mjuklandning och därmed också bidra till att dämpa konjunkturnedgången globalt. Det är fortfarande möjligt men vi kan inte låta bli att, lite slarvig översatt, återge budskapet från den nuvarande finansministern, och dåvarande Fed-chefen i San Fransisco, Janet Yellen i oktober 2007: ”den mest sannolika utvecklingen för (amerikansk) ekonomin är en mjuklandning”.  

Så det kan förstås bli sämre än de flesta tycks tro även den här gången. Framför allt för att de amerikanska hushållen som hittills hållit fanan högt går mot en höst med lite mer motvind. Bensinpriserna stiger, räntorna förblir av allt att döma fortsatt höga, effekten av Covidstimulanernas falnar och studielånen ska återigen betalas av. Däremot tycks arbetsmarknaden vara fortsatt stark.

Åt det mer positiva hållet drar dessutom att den kinesiska ekonomin börjat röra sig år rätt håll men vi väntar fortfarande på de ”bazooka-stimulanser” som även ska hantera fastighetskrisen på ett mer övergripande sätt.

För svenskt vidkommande kan konstateras att kronan visserligen piggnat till rejält sedan Riksbanken mer tydligt aviserade sina planer på att valutasäkra valutareserven. En kronförstärkning som dessutom, om den håller i sig, lär få Riksbanken att lägga ytterligare räntehöjningar på hyllan. Det skulle kunna ge rejäla börslyft på sina håll. Däremot pekar de svenska konjunkturkurvorna ganska brant ner.

Vi får se vad företagen levererar i samband med den rapportperiod som snart tar sin början. Det börjar bli dags att blicka fram mot 2024 och förhoppningen är förstås att det blir lite ljusare tongångar den här gången.  

Inför både den svenska och internationella rapportperioden fortsätter vi att ha en lite skeptisk syn på börsutvecklingen framöver. Vi hoppas förstås att vi får fel och inte minst skulle en fortsatt sjunkande inflationstakt, utan konjunkturbesvikelser, kunna få oss på betydligt bättre börshumör.