Nu har de flesta av de stora centralbankerna spelat ut de senaste penningpolitiska korten och det har genomgående varit ganska tuffa besked. Räntorna ska fortsätta höjas och det får kosta en (mild) recession, om det är vad som krävs för att stampa ur inflationen från nuvarande höjder. Federal Reserve har visserligen indikerat att storleken på räntehöjningar kan bli något mindre framöver men samtidigt sagt att räntetoppen troligen blir högre än man tidigare räknat med.

ECB lär också fortsätta att höja räntan och indikationen är att banken har en bra bit att vandra innan räntetoppen är nådd. Riksbanken är, trots allt, mer försiktig även om en ny räntehöjning är att vänta mot slutet av november.

Men även om både långa och korta marknadsräntor har fortsatt uppåt så har vi en mycket stark börsperiod bakom oss. I oktober var den svenska börsen upp med 6,5 procent och den amerikanska (S&P500) med 8,1 procent. En förhållandevis stabil rapportperiod, med några stora undantag i framför allt den amerikanska tekniksektorn, har bidragit till detta.  Värderingarna hade också kommit ner rejält inför rapporterna.

Att den framtida räntebilden börjat klarna något - trots de beska beskeden - hjälper också placerare att ta lite mer välunderbyggda investeringsbeslut. Placerarna har också haft lite tid på sig att anpassa sig till en ny ränteverklighet. Det tror vi också bidragit till en ökad riskvilja.

Den stora frågan är ändå om den starka börsutvecklingen i oktober var början på en mer långtgående positiv trend för börsen eller om det är mer att likna vid det ”björnrally” som vi såg i somras och som tog en ände med förskräckelse.

Börsutvecklingen i inledningen av november ger lite tvetydiga signaler kring den frågan. I stora delar av världen, inklusive Sverige, har börserna fortsatt uppåt medan börsen i viktiga USA har backat. Så svårt att dra ut den framtida börskurvan ur det perspektivet. Även för den svenska börsen.

Vi på Placera börjar dessutom luta åt att det snarare är konjunkturutvecklingen än räntesättningen som börjar bli det stora problemet för marknaden att hantera. Med lite osäkerhetskrydda från det politiska och geopolitiska hållet.

Här kan konsteraras att den globala konjunkturbilden fortsätter att mörkna och att det finns en påtaglig risk för att de flesta har underskattat de ekonomiska utmaningar som världen står inför. Sammantaget är det ändå en hel del av den nuvarande konjunkturbilden som påminner om 2008. Nya nedjusteringar av prognoserna kan bli aktuella och det skulle förstås kunna pressa ner förväntningarna på vinstutvecklingen hos företagen. Även om tredje kvartalets rapporter var förhållandevis starka. Inte minst i svensk industri som dessutom gynnats av den svaga kronan.

Hushållen i både Europa och USA är också påfallande dystra och trots en fortsatt stark arbetsmarknaden lär vi inte ha sett det sista av åtstramade plånböcker när inflationen är hög och räntorna stiger. De lättnader i den kinesiska covid-strategin, som många gått och hoppats på, ser också ut att utebli. Risken är därmed stor att vi får se ytterligare nedgångar i såväl hushållens konsumtion som på fastighetsmarknaden framöver.

Till det positiva hör att en mild höst och välfyllda gaslager i Europa bidragit till att de allra värsta scenarierna kring en kommande europeisk energikris ser ut att kunna undvikas. Även om en köldknäpp säkert skulle kunna ställa till det kortsiktigt.

En förhoppning är också att fenomenet med att dåliga makronyheter blir goda räntenyheter återvänder och lyfter börsen. Vi har sett det tidigare men det är ändå lite osäkert givet den, i utgångsläget, så höga inflationen.     

Givetvis spelar också ränteutvecklingen en fortsatt stor roll för börsutvecklingen och redan på torsdag kan det röra sig rejält åt ettdera hållet när de amerikanska inflationssiffrorna för oktober publiceras. En nedgång i kärninflationen, från i utgångsläget höga 6,6 procent, vore mycket välkommet och skulle sannolikt ge riskaptiten ytterligare skjuts uppåt. Då skulle Federal Reserve på riktigt kunna börja hävda att den stramare penningpolitiken börjar få effekt även på inflationen och ränteförväntningarna skulle börja justeras ner från nuvarande höga nivåer. Inte minst gäller det ränteutvecklingen under 2023.  

På riktigt kort sikt har vi också det amerikanska mellanårsvalet att ta hänsyn till. Det lutar, när detta skrivs, åt att Republikanerna tar makten i både senat och representanthus. Historiskt sett har det, i alla fall periodvis, varit positivt för börsen när makten i den amerikanska politiken varit delad mellan de två partierna på presidentposten och kongressen. Så den kortsiktiga börsreaktionen kan bli positiv även om den djupa splittringen i den amerikanska politiken kan bidra till ännu hårdare politiska strider framöver. Något som riskerar att förlama nödvändiga finanspolitiska åtgärder.

När det gäller svensk och europeisk politik så verkar det vara ett försiktigt förhållningssätt som dominerar efter att Storbritannien visat hur det går för dem som försöker ta ut svängarna mer rejält.

Så sammanfattningsvis är det fortfarande mycket som är osäkert på marknaden och det är säkrast att räkna med att det blir en hel del skakiga dagar även framöver. Vi på Placera är egentligen mer oroade för konjunkturen än räntorna när det gäller börsutvecklingen. Det förhållandevis återhållsamma drömscenariot är att konjunkturindikatorerna stabiliseras och att vi börjar skönja någon form att inflationstopp. Nu när det börjar bli dags att blicka fram mot 2023.