Med tanke på att ungefär var femte röstberättigad inte röstar i de svenska riksdags-, landstings- och kommunalvalen så finns det något i den demokratiska modellen som uppenbarligen gör att en stor del av medborgarna inte blir engagerade.

En del av förklaringen handlar säkerligen om att många väljare inte känner sig ideologiskt hemtama i något parti. Med tanke på hur ideologierna tycks spela en allt mindre roll, och röstmaximering en allt större roll, i svensk politik är det inte att undra på.

Från tid till annan hör man argumentet att det är en plikt att rösta och att man då får välja det parti som ligger närmast sin egen övertygelse.  Själv är jag ytterst tveksam till det argumentet. Det innebär ju de facto att jag ger legitimitet åt något jag egentligen inte tror på.

Tidigare kunde vi skeptiker åtminstone rösta blankt för att därigenom visa att vi visserligen var engagerade men inte beredda att via röstsedeln ge stöd åt något parti. Vi kunde visa att vi inte bara ställde upp på demokratins principer utan omfamnade den genom vår blankröst. Idag saknas den möjligheten eftersom blanka röster inte räknas utan betraktas som ogiltiga.

Hursomhelst, det finns ett utmärkt sätt att engagera stora delar av den femtedel av befolkningen som inte röstar. Naturligtvis också merparten av de röstberättigade som skulle vilja rösta blankt men i brist på bättre val ger ett halvhjärtat stöd åt ett parti. Det handlar om negativa röster.

Jämför med hur en väl fungerande börs ser ut. Som investerare behöver jag inte enbart välja mellan att köpa eller inte köpa. När något dyker upp på börsskärmen som ser idiotiskt övervärderat ut kan jag också välja att sälja värdepappret trots att jag inte äger det. Den så kallade blankningen bidrar till bättre likviditet och en mer balanserad prisbild.

Om vi på samma sätt kunde välja mellan att ge en positiv eller negativ röst i de politiska valen är jag övertygad om att många soffliggare skulle vakna till liv. Själv har jag inget parti som jag vill ge min enda positiva röst åt men har jag möjligheten att istället ge en negativ röst så öppnar sig plötsligt en helt ny situation. På samma sätt skulle negativa röster kunna vitalisera personvalet.

Om våra politiker öppnade för möjligheten att kunna avge en negativ röst på det parti man ogillar mest skulle förmodligen valdeltagandet stiga dramatiskt.

Hur skulle det se ut i praktiken? Enkelt, de positiva rösterna för ett parti minskas med antalet negativa röster.

Vad händer om ett parti får netto minusröster? Folk är smarta taktikröstare redan idag och vet att det är i det närmaste en bortkastad röst att välja ett parti som riskerar att hamna under fyraprocentsspärren i riksdagsvalet. På samma sätt vill man inte ge en negativ röst på ett parti som ändå inte kommer att klara spärren.

Motståndarna till negativa röster kan hävda att samtliga partier, i teorin, kan få netto noll röster. Men då bör man betänka att med dagens system kan vi, i teorin, få en situation där vi har 26 partier eller fler som alla hamnar under fyraprocentsspärren. Föga troligt!

När jag har torgfört den här demokratiska modellen får jag ofta tämligen svagt formulerade mothugg som att det vore odemokratisk och att det ju skulle innebära att ett parti hamnar utanför Riksdagen bara för att det är en liten klick som hatar det partiet. Jag hör ibland också argumentet att folk inte skulle klara av ett så stort ansvar det innebär att sitta på ett kollektivt verktyg som i princip kan tysta ett politiskt parti.

Faktum är att det är perfekt demokratiskt och dessutom lika logiskt som att ett parti kommer in i Riksdagen bara för att det är en liten klick som gillar det. Och att svenska folket inte skulle klara av att kollektivt fatta kloka beslut är en nonsensdiskussion.

Det lät likadant i slutet på 1800-talet när allmän rösträtt diskuterades. Vi klarade förändringen, vi klarade av omställningen till att låta alla komma till tals. Varför inte ta nästa steg?