Vad har rört sig i Greklands premiärminsister Georgios Papandreous hjärna de senaste dagarna? Det är frågan som hela finansvärlden ställer sig just nu. Det finns nämligen många sätt att tolka hans plötsliga beslut att genomföra en folkomröstning om det räddningspaket som Grekland enades om med resten av EMU-länderna i förra veckan.

Grundfrågan är om 1. Papandreou skjuter ansvaret ifrån sig på folket, eller 2. om detta är det enda sättet att göra beslutsfattandet demokratiskt, givet omständigheterna.

Om 1, så är han en feg stackare som hela tiden haft denna plan och spelat ett mycket avancerat dubbelspel där Greklands handslag om räddningspaketet inte var värt någonting, utan ren lögn. Han har till och med hållit planen hemlig för sin egen regering.

Det är svårt att köpa den bilden av Papandreou. Han är socialdemokrat och känd för sina solidariska värderingar. Detta är en kille som flytt militärjuntan på 1970-talet, bott i Sverige som invandrare, jobbat som städare och kommit tillbaka till sitt hemland och blivit premiärminister.

Det kan också vara så att det är alternativ nummer 2, att Papandreou inte hade något annat val.

Räddningspaketet med skuldavskrivningar innehåller motkrav på Grekland om mycket stora budgetnedskärningar som kommer att innebära massarbetslöshet, lönesänkningar och en brutal sänkning av levnadsstandarden. Vilken instans ska ta ett sådant beslut?

Papandreou har ett parlament omkring sig som är i upplösning. Efter det att räddningspaketet togs har partikamrater i Pasok hoppat av för att bli politiska vildar. Den konservativa oppositionen röstar nej till allt. Parlamentet är i kaos.

Det dystra läget kan vara att det inte finns någon beslutsfähig representativ demokrati i Grekland och att Papandreou ställts inför detta faktum de senaste dagarna. I det läget gör Papandreou det enda han kan som en sann demokrat. Han går till den enda demokratiska instans som fortfarande är legitim, folket. Hatten av för det i så fall. Han fajtar in i kaklet.

Det går alltså att vinkla det som hänt lite som man vill. Det riktigt tråkiga är att nu ska folket ta ställning till ett räddningspaket som i princip ingen vanlig människa förstår sig på. En folkupplysningskampanj måste genomföras på en månad i ett land där intresset för det gemensamma redan är extremt lågt.

Ännu tråkigare är att ett nej i omröstningen kan medföra okontrollerad statsbankrutt vilket vore ännu smärtsammare för grekerna, och för hela världen. Tyvärr vore det närmast pedagogiskt trolleri att på så här kort tid förklara det för 10 miljoner invånare.

PS: Följ mig och mina medarbetare på Twitter. @gunnarwrede, @FridaPlacera, @jespersfonder
Där är vi snabba, spontana, och ger lite bakom kulisserna på redaktionen.