Under måndagen kom en lång rad så kallade inköpschefsindex från olika länder och regioner i världen, bland annat från EMU-länderna och USA, men också från Sverige.

Detta index är helt enkelt en enkätundersökning där ett antal inköpschefer på större företag svarar på frågor om hur det går. Inköpscheferna har koll på affärsaktiviteten i sina företag. Om företagsledningarna börjar bli oroliga för sina kostnader kommer inköpscheferna att köpa in en mindre mängd insatsvaror till den egna verksamheten, vilket i sin tur innebär minskad försäljning för leverantörer, och så vidare.

Därför har inköpschefsindexet blivit en populär mätare på vart industrikonjunkturen är på väg. Indexen graderas lika i hela världen och 50 är det avgörande talet som markerar en jämvikt mellan de som anser att det går bättre respektive sämre. Ett tal över 50 anger alltså att man fortsatt kan vänta sig tillväxt i ekonomin. Är det under 50 pekar det mot avmatting, recession.

Under måndagen fick vi facit för mätningar gjorda i september i Sverige, USA, EMU, Storbritannien och Kina.  Gissa vilket index som var lägst? Ja, det svenska.

Utfallen blev som följer:
USA, 51,6
Kina, 51,2
Storbritannien, 51,1
EMU, 48,5
Sverige, 48,1

För mig är detta obegripligt och allvarligt. Allvarligt eftersom vi just nu befinner oss i ett skede i ekonomin där stämningslägen betyder allt. Det är en kamp mellan den goda och den onda cirkeln.

I den goda cirkeln finns det människor som vågar investera eftersom de har framtidstro. När de investerar köper de saker och ytterligare ett företag ökar försäljningen. Bland dessa finns börsbolagen som kan visa upp goda siffror, vilket i sin tur lyfter börskurserna. Det lyfter i sin tur framtidstron i samhället.

Den onda cirkeln spinner åt andra hållet. Då saknas framtidstro, investeringarna faller och börsen faller. Det sänker framtidstron ytterligare i en självförstärkande spiral.

Jag vill påstå att svenska inköpschefer fallit offer för den onda cirkeln, medan det är de själva som sätter stämningen. Därför är jag upprörd.

Är det Sverige som är den ekonomiska krisens centrum i världen? Är det Sverige som har tusentals miljarder kronor i statsskuld? Kommer Sverige snart att gå i statsbankrutt?

Nej, svensk ekonomi är i kanonform. Det enda de 200 svenska inköpscheferna som ingår i enkäten har att oroa sig över är så kallade spridningseffekter. Om läget blir sämre på exportmarknaderna så är ju det dåligt för deras verksamheter.

Då ska man komma ihåg att Sveriges största exportmarknad är Tyskland, landet som just nu håller hela Europa i sin famn.

Till och med i EMU-länderna är inköpscheferna mindre oroliga än i Sverige. Jag undrar hur inköpschefer i Grekland, Italien och Spanien kan tycka att läget känns bättre än i Sverige.

På tisdagen kom dessutom Riksbanken med en enkät där utvalda företag svarar på hur läget känns. Svaren är att det känns fint just nu, men snart, då kommer det inte att kännas bra.

Visst kan man beskylla media, som till stor del förmedlar världsbilden, för att sprida negativa stämningar. Men det finns media i EMU-länderna också. Utan att kunna läsa grekiska eller spanska har jag svårt att tänka mig att kontinentaleuropeisk media skulle ge en så mycket glättigare bild av läget.

Så kära svenska företagsledare och inköpschefer, ni har överreagerat. Det är ni som har stämningsläget i er hand. Om ni bara tänker lite positivt har ni makten att vrida den onda cirkeln åt rätt håll.

----

PS. Nu finns placera.nu på Twitter och heter @placeranu. Där lägger vi ut det vi lägger ut på löpsedeln. Inte så dumt om du vill vara uppdaterad.

PS2. Följ gärna mig, @gunnarwrede, och Frida, @FridaPlacera, på Twitter. Vi skriver om det vi jobbar med, lite personligt och ger lite inblick bakom kulisserna.