Bland sidenskodda Stureplansbankirer har det länge klagats på att börsbolag är alltför fega och gammaldags med sin balansräkning.Bankirerna hade ju uppfunnit en massa fräsiga finansiella innovationer på skuldområdet. Med trolldomsord som conduit, ABCP, CDO, SIV med mera ansågs det att mycket av risken i banksystemet hade skingrats så pass att vi i den nya stolta världen kunde leva med högre belåning än tidigare. Glädjen hade varit total om det inte funnits en massa stofiler i börsbolagens styrelserum som vägrade hoppa på tåget.

Dessa envisas med att köra samma gamla finansiella hängslen och livrem de alltid haft. Trots att det senaste finansmodet föreskriver att byxorna ska hänga halvvägs ner på skinkorna.

Men sakta men säkert börjar även börsbolagen anamma det moderna tänkandet med hög finansiell hävstång. I faktarutan här bredvid finns fyra exempel på börsbolag som är lite innovativa när det gäller finansieringsfrågor. Fast hög belåning kanske inte längre är så modernt? Kreditmarknaderna skakar ju och långivare världen över skärper villkoren vilket tenderar att förkorta den optimala längden på hävstång.

Egentligen är det fånigt att raljera om detta eftersom jag i stora stycken tror på hög skuldsättning som värdeskapare. Det finns egentligen tre fördelar med hög skuldsättning.

1. Räntan är avdragsgill vilket skapar en så kallad skattesköld vars värde tillfaller ägarna.
2. Rent empiriskt är marknaden ofta dålig på att justera upp avkastningskravet för högbelånade verksamheter. Den felprissättningen ger en liten gratislunch för den som ökar belåningen.
3. Tyvärr är det så att många företagsledningar mår bra av att känna pressen från bankerna. Räntor och amorteringar skärper koncentrationen och gör att många företagsledningar avstår från äventyrligheter de annars skulle ägna sig åt.

Givetvis finns det nackdelar också.

1. Den främsta nackdelen är spegelbilden av tredje punkten här ovan. Hög skuldsättning utgör en tvångströja som reducerar frihetsgraderna för en duktig företagsledning. Med pengar på banken är det lättare att fånga goda tillfällen i flykten.
2. I tuffa tider är det också så att en hög belåning riskerar att tvinga fram dåliga beslut. Som att banken tvingar en att sälja av tillgångar mitt i en lågkonjunktur.

Summan av detta är att oavsett om man är för eller emot hög belåning så ska man inte överskatta balansräkningsfrågor. De stora värdena skapas eller förstörs i rörelsen och slutsatsen av det är att bra bolag bör få maximala frihetsgrader.

I vissa lyckliga omständigheter finns det inget motsatsförhållande mellan hög skuldsättning och stora frihetsgrader. Jag tänker på bolag som Meda, New Wave, Getinge och Hexagon. Tack vare stenrika huvudägare och/eller goda bankkontakter kan de på kort varsel göra stora strategiska affärer i vetskapen om att finansieringen inte är något problem.

Samma situation råder egentligen hos riskkapitalbolagen. Portföljbolagen må digna under enorma lånebördor, men dyker ett spännande förvärv upp så kan man ändå slå till på studs eftersom riskkapitalmamman alltid har miljarders miljarder i beredskap för lovande affärer.

Det ideala börsbolaget har alltså en aggressiv belåning som skapar aktieägarvärden via skatteskölden samtidigt som man har starka och hederliga huvudägare som har beredskap att rycka ut om det behövs nya pengar.