I Placera Nu:s systertidning Börsveckan har vi just denna dag sjösatt tre nya personliga modellportföljer. Jag ska sköta en av dem och mina kolleger Åke Sjölund och Daniel Svensson rattar de andra två.

De här portföljerna kommer inte att innehålla några utpräglade småbolag, utan ska fokusera på storbolag. I övrigt står det var och en av oss fritt att välja aktier helt efter eget huvud.

Personligen kommer jag att sträva efter god riskspridning och att över tid vara nästan fullinvesterad. Belåning kan bli aktuellt om jag ser några ovanligt bra lägen, och hög likviditet (mer än 25-30 procent) kommer jag att ha om börsläget känns avgjort överhettat. Tidsperspektivet är som regel långsiktigt, men det kan bli en del korta affärer i vissa lägen.

Bolagen i min portfölj är:

• AP Möller-Maersk som gynnas av världshandeln i allmänhet och bristen på hamnkapacitet i synnerhet.
• Assa Abloy som värderas runt p/e 14 och har en stabil och växande intjäning. Eftermarknadsandelen är runt 65 procent.
• Getinge ger en exponering mot efterfrågan på sjukvård, ett område med god och konjunkturstabil tillväxt. Getinge räknar också med ännu högre lönsamhet framöver, vilket gör aktien attraktivt värderad. P/e 17 för 2008. Getinge är också en förvärvsmaskin även om det kan dröja lite efter det stora köpet av Huntleigh.
• Handelsbanken känns klockren som en parkeringsplats för pengarna med goda chanser till värdestegring.
• Industrivärden är extremt ospännande men ger en hygglig börsexponering till rabatt, i väntan på att någon vassare placeringsidé dyker upp.
• Kappahl lär ge en utdelning som sätter ett effektivt golv för kursen. Bolaget har också en fin uppsida och ger exponering mot svenskens konsumtionslusta.
• Kinnevik har fallit som en sten de senaste dagarna. Rabatten har vuxit och substansen består till hälften av Millicom som förvisso har hög risk, men också god potential givet den extrema tillväxten.
• New Wave känns som ett framtidsbolag. P/e-talet för nästa år är 15 och vinsten kan stiga i god takt under lång tid framåt.
• Jag låter 17 procent av pengarna ligga kvar i kassan, för lägre risk och som beredskap för nya köpkandidater. Skulle börsen falla ytterligare cirka 5 procent kommer jag att dra ner likviditeten med kanske hälften.

Sammantaget tror jag det ger en hyggligt riskspridd portfölj med ganska många halvsäkra kort som ändå har chans att följa med upp i en stark börs. Man kan också säga några ord om de kandidater som jag till slut valde bort.

Bland dessa fanns exempelvis Transcom, Cision, Teleca och Haldex. Alla dessa kan i någon mån klassas som turn-around-aktier, alltså börsbolag som har sega problem som ledningarna behöver komma tillrätta med för att ägarna ska bli nöjda.

Går det vägen blir belöningen stor och åtminstone jag har lätt att lockas av att gå mot strömmen och köpa bolagen i skamvrån. Men banne mig, nu ska jag försöka bli en ny människa och vara mer avhållsam och inte rota för djupt ner i fyndlådan.

Skepsis mot turn-around-aktier ska alltså bli lite av ett tema för hösten. Av följande skäl:

För det första kan man fråga sig vad det är för slags bolag som lyckas med konststycket att gå knackigt mitt i tidernas högkonjunktur. Risken är problemen sitter extremt djupt i kulturen eller affärsmodellen. Går det inte bra i dagens läge är det antagligen mycket som är fel.

För det andra tycker jag överlag inte att värderingarna av problembolagen är tillräckligt låg för att motivera risken.

För det tredje tror jag att man kan se rätt mycket empiriskt stöd för att kvalitet lönar sig bäst i längden. De flesta riktigt framgångsrika investerarna har blivit rika på den filosofin snarare än att chansa på vändningar i skräpbolag.

Sen finns ett fjärde, mer psykoterapeutiskt skäl. Ofta tror jag att vi köper turn-around-aktier av ganska dunkla skäl. Många börsplacerare lider av viss hybris och en dragning åt det översmarta, alltså en systematisk överskattning av sin egen förmåga och en vilja att i triumf visa världen hur attans duktig man är.

Det här är fullt mänskligt, men det är nog inte så bra om man prioriterar god avkastning framför maximal kortsiktig självtillfredsställelse.