Den så kallade supercykeln har verkligen ställt mycket på ända. Vem hade trott att underleverantörer till gruvindustrin skulle få återuppleva det sköna 1950-talet igen. Ja, det skulle vara Christer Gardell då. Som via sitt investeringsbolag Cevian är storägare i Metso och sitter i företagets styrelse. Supercykeltesen börjar också allt fler nu svälja. Men knäckfrågan är om det efter kraftiga kursuppgångar och uppvärderingar finns mer att krama ur dessa bolag?
Med gruvbolag, olje- och gasjättar samt processindustrier på kundlistan är Metso ett av de bolag som gynnas av den snabba tillväxten i länder i Östeuropa, Sydamerika och framförallt Asien. Till och med en mogen och välkonsoliderad affär, tillika Metsos största, som att tillverka maskiner till pappers- och massaindustrin har fått ett uppsving. Metso uppskattar sin marknadsandel till 15-20 procent inom området. Kina är den viktigaste tillväxtmarknaden i takt med att pappersförbrukningen ökar och att konsumentbolag förlägger sin produktion i landet. Rörelsemarginalen ligger på 5,7 procent. En markant förbättring har skett de senaste två åren men det är ändå koncernens minst lönsamma affärsområde.
Att vara en stor leverantör av utrustning till gruv- och byggindustri är inte heller det så dumt. Den snabbt ökade industriproduktionen på tillväxtmarknaderna har gett en svårmättad hunger efter guld, järn och koppar och andra metaller. Och höga priser gör att allt fler prospekteringsprojekt går att räkna hem. Dessutom ökar intäkterna från eftermarknadsservice och att kunderna lägger ut underhållsarbetet på bolag som Metso. Finländarna möter globala konkurrenter, såsom Sandvik, såväl som mindre, lokala aktörer inom affärsområdet.
Metsos mest lönsamma affärsben är automationsutrustningen. Det vill säga kontrollsystem som förbättrar produktiviteten inom processindustrier som pappers- och massaindustrin. Men också för olje- gas producenter som Shell och andra energibolag, som Fortum. Automationsdelen klarar en rörelsemarginal på strax över 14 procent, men står bara för 13 procent av koncernens intäkter. Sist och minst har Metso även en mindre verksamhet inom kontraktstillverkning av specialbilar, framförallt olika Porsche-modeller.
Planen är att öka andelen eftermarknadstjänster, som idag står för runt en tredjedel av försäljningen. I linje med den strävan förvärvades förra året Gällivarebolagen Svensk Gruvteknik samt Svensk Pappersteknik. Metso skapades 1999 genom att finländska Valmet och Rauma slogs samman. Företagets rötter sträcker sig dock tillbaka till 1750-talet. En annan svenskättling i Metso är Svedala, tidigare en del av Trelleborg, som köptes för sju år sedan. Även det största förvärvet under fjolåret har en svensk koppling. Karlstadbaserade Kvaerner Pulping och Kvaerner Power köptes av norska Aker Kvaerner. Det gör att försäljningen i år väntas lyfta med 20 procent. Kvaerner-förvärvet inräknat omsatte Metso på runt 51 miljarder kronor ifjol. Koncernen sysselsätter knappt 26 000 människor.
Så, hur ska man då se på det här med supercykeln? Den underliggande globala tillväxten är stark och kommer förhoppningsvis att så förbli ett antal år till. Miljarder människor kommer att få en betydligt högre levnadsstandard. Det finns med andra ord fog för uppfattningen att dalarna blir mindre och uppgångarna längre än under tidigare konjunkturer. Samtidigt är världen än mer sammanflätad och nuvarande situation vilar på att länder med bräckliga samhällssystem inte drabbas av andra motgångar.
Så sent som 2003 gick Metso med förlust. Förra året presterade verkstadsbolaget en rörelsemarginal på 9,2 procent men man siktar på att klara över 10 procent, och väntar sig i år hamna något under detta mål. Även försäljningsmålet är att klara över 10 procents ökning per år framöver. Den siffran innefattar mindre förvärv. Därutöver kan det komma större bolagsköp, vilket också möjliggörs av en låg skuldsättning. P/e-talet ligger på 15. Det är inte så dyrt som koncernen går och står. Om ledningen därtill uppfyller sina mål så ser värderingen klart intressant ut.
