Vid den senaste lågkonjunkturen var hedgefonder fortfarande ett okänt fenomen för de flesta sparare. Det fanns visst en amerikansk journalist som redan på 60-talet gick lång i undervärderade aktier och kort i övervärderade, han hedgade med andra ord sina besparingar.  Men för oss andra dök fenomenet upp först för några år sedan. I dag översvämmas marknaden av olika varianter på hedgefonder och nya dyker upp nästan dagligen. Enligt den långsiktiga statistiken tenderar spararna att plocka ut sina pengar från aktiefonder och sätta in dem i hedgefonder.

Det är inte konstigt med tanke att vi befinner oss nära högkonjunkturens topp och på baksidan väntar en rutschkana med okänd lutning. Frågan är bara vad vi sparare egentligen får. Hedgefonder är nämligen långt ifrån en homogen kategori. Förmodligen finns det en hel del fonder där ute som kallar sig hedgefonder men som egentligen inte alls är det. Det är lätt att kalla sig hedgefond när aktiemarknaderna bara stiger.

En av nykomlingarna på marknaden just nu är Aktie-Ansvars Peritus. Namnet lär betyda erfarenhet, kunskap och skicklighet. Enligt faktabladet ska fonden placera i aktieindexobligationer och liknande färdiga eller egenkonstruerade produkter.

Förvaltarna kommer att kunna sälja och säkra på nya nivåer.I slutändan blir det kanske en bra affär för spararna, men vägen dit blir avgiftstung.

Spararna får betala 2 procent i insättningsavgift, en årlig förvaltningsavgift samt en resultatbaserad avgift för att förvaltaren ska köpa aktieindexobligationer med överkurs och egna avgifter. Om det verkligen är värt pengarna återstår att se.

En annan nykomling är hedgefonden Key Special Situations som kom ut på marknaden i december förra året. Enligt informationen till spararna investerar den i aktier med exceptionell potential. Jag gissar att det är tänkt att betyda bolag som är så undervärderade att de går bra även när konjunkturen vänder.

Nej, då föredrar jag traditionella blankare (om det nu går att snacka om traditioner med gällande tidshorisont) men problemet med dessa är att veta om de verkligen blankar och i så fall hur mycket.

Dessutom undrar åtminstone jag om alla verkligen kan tjäna pengar genom att blanka aktier när kurserna går ner. Finns det hur många aktieägare som helst där ute som är beredda att hyra ut sina aktier och vad händer när jättelika mängder aktier säljs för att minuterna senare köpas tillbaka? Vem vågar vänta längst och vem blir Svarte Petter som tvingas köpa tillbaka till samma pris efter konkurrenterna snabbt vänt kurstrenden igen? Och vad händer med alla de andra hedgefonderna som placerar i valutor, räntor och energipapper när lågkonjunkturen kommer.  Vad händer när det rasar på flera marknader samtidigt?

Ett bra sätt att räta ut några frågetecken vore att alla hedgefonder erbjöd information om hur de tänker och vad de gör. Det finns några lysande undantag och del som är okej, men många hedgefonder är arrogant usla på att berätta vad de egentligen sysslar med. Jag har själv nyligen stoppat in pengar i en hedgefond, och då valde jag en som kontinuerligt informerar om såväl strategi som resultat. Mitt val föll på BP Macro Hedge.

Jag kan ha satsat på fel häst men jag får åtminstone veckovisa rapporter om formen. Just nu har den en bit att springa innan den är i fatt klungan och sedan gäller det att kusken håller huvudet kallt så att inte hästen sätter av i galopp. Snart går startskottet.