Vi är många som haft mycket höga förväntningar och förhoppningar på Börje Ekholm som vd för Investor. Äntligen en iskall assetplayer som prioriterar aktieägarvärde! Det vore ju en klar förändring från Investors tidigare styrningsprinciper, vi kan kalla dem PPPP. "Pirre", "Prisokänslighet", "Pensioner" och, sist men inte minst, "PR-fokus". Med Börje skulle det bli andra bullar, hoppades vi optimister.
Sen kommer besvikelsen - Investor köper, tillsammans med Morgan Stanley, Mölnlycke med mycket tunna motiv och betalar 26 miljarder kronor för kalaset.
Först kort om värderingen: Investor skjuter till 620 miljoner euro, vilket omräknat betyder att eget kapital och liknande uppgår till totalt 954 miljoner euro för hela Mölnlycke. Det innebär att resten finansieras med banklån på totalt runt 1,9 miljarder euro. Det motsvarar 8,2 gånger rörelseresultatet före avskrivningar. Det är en väldigt hög belåning, särskilt när Mölnlyckes strategi är tillväxt snarare än gnetande och besparingar. Tillväxt ja, Mölnlyckes marknader verkar växa runt 7 procent per år. Det låter väl rimligt när det är plasthandskar, desinfektionsmedel och olika plåster Mölnlycke säljer. Som skattebetalare känns det också lite bittert att marginalerna på dessa produkter tydligen är 30 procent före avskrivningar.
Det är extremt undermåligt av Investor att inte berätta mer om Mölnlycke än så här. Vi vet inget om investeringsbehov (kan vara rätt mycket i FoU etc) eller kapitalbindning. Jag gissar på 7-8 procents investeringsbehov. Det ger ett p/e-tal runt 23 på obelånad basis och med normal skatt. Det är inte katastrofdyrt men det är svårt att se det geniala i affären. Med två voltor hos hökögda riskkapitalistägare på kort tid är det osannolikt att det finns någon dold potential i Mölnlycke.
Personligen känner jag mig klart besviken. Efter allt prat och alla förhoppningar om att Börje Ekholm står för något nytt och fräscht så kokar det ner till ett dyrt förvärv i en trendig sektor på toppen av konjunkturen. Är det detta vi har gått och väntat på? Förhoppningarna om noll procents rabatt för Investoraktien känns nu tyvärr långt borta.
Det är också oroväckande att hjärnan (eller om det kanske var magen eller hjärtat som drev?) bakom Mölnlyckeaffären heter Lennart Johansson. Han var tidigare chefstjänsteman åt Kjell "Hajphajen" Spångberg. Som vd för Spångbergs investmentbolag Emerging Technologies gjorde Lennart Johansson ett stort antal genomusla affärer. Vad han har gjort för att rehabilitera sig sedan dess vet jag inte, men nu har han alltså åter fått fria tyglar på avdelningen för högriskförvärv som inte går att förklara med siffror.
En intressant detalj är att det var Kjell Spångberg som i mitten på 1990-talet var rådgivare åt Wallenbergarnas Incentive när de slumpade bort fina industribolag och i stället köpte Gambro och en massa dyra och dåliga kliniker i USA. Håller Investor på att bli "alla Incentives moder"?
P.S. Jacob Wallenberg pratar sig varm för investeringar i miljöteknik. Jag hoppas verkligen att det bara var några diabilder från trendkänsliga PR-konsulter på Kreab som låg bakom. Eller allmänt småprat från molnlivet i Davos. Jag är själv lite fixerad vid miljöfrågor men hos Investor känns det som ett ganska nymornat intresse som jag hoppas att de inte tänker lägga så värst många miljarder på i nuvarande börsklimat.
