Under tredje kvartalet ökar vinsterna med 15 procent i snitt. Det säger Peter Malmqvist, analyschef på Nordnet, som har summerat de 115 svenska börsbolag som hittills kommit med sina kvartalsrapporter. Det är visserligen en avmattning från första halvåret men ändå oerhört starkt i ett vidare perspektiv.

Det har sagts förr men det tål att upprepas. 2006 kommer svenska börsbolag som grupp redovisa rekordvinster. Likadant var det för övrigt 2005 och 2004 också. Vinsterna har aldrig varit så höga som nu. Det kan tyckas fullt naturligt. På lång sikt ska ju vinsterna hela tiden stiga ungefär i takt med inflation och BNP-tillväxt.

Men det finns smolk i glädjebägaren. För mätt i relativa termer börjar vinstnivåerna se klart ohållbara ut. Nästan oavsett hur man mäter. En sak som tyder på "övervinster" är att avkastningen på eget kapital ligger en bra bit över vad som rimligen kan förklaras utifrån inflation, långsiktig ekonomisk tillväxt och produktivitet. I USA ligger avkastningen på eget kapital på 16,4 procent för indexet S&P 500. Det låter kanske inte så mycket men det historiska lång­siktiga snittet ligger snarare runt 10 procent. Dessutom har dagens börsbolag abnormalt starka balansräkningar vilket, allt annat lika, bör sänka avkastningen på eget kapital.

Ett kanske ännu bättre mått är att mäta vinstnivån som andel av BNP. I USA är företagens vinster som andel av BNP de högsta sedan 1966 enligt Morgan Stanley.

Lite förenklat handlar det om den marxistiska kampen mellan arbete och kapital. Kapitalägarna har successivt fått/tagit en allt större del av kakan på bekostnad av i första hand löntagarna. Ur ett aktieägarperspektiv låter det ju bra. Men kanske inte. Fyra gånger tidigare har vinsternas andel av BNP legat långt över det historiska snittet. Varje gång har detta följts av ett vinstfall till en bra bit under samma snitt.

Vinstnivån kan minska på två sätt. Högre kostnader eller lägre intäkter. Råolja och stål i all ära men löner i olika former är ändå bolagens största kostnader. En markant lägre vinstnivå kan alltså kom­ma från högre löner. I dessa tider av Kinafixering kanske det låter osannolikt att västerländska löner skulle börja stiga från dagens redan höga nivåer. Jag är inte så säker. Svaret finns i demografin - den enskilt största frågan västerlandet står inför. Kanske kommer bristen på arbetskraft i framtiden driva upp lönenivåerna till oanade höjder?

En mer dyster förklaring till lägre vinstnivåer relativt BNP skulle vara att efterfrågan säckar ihop och därmed intäkter och vinster. Här skulle vi landa i en rätt djup lågkonjunktur där både vinster och löneinkomster minskar - men vinsterna faller mest. Varför skulle efterfrågan säcka ihop? Den enklaste förklaringen är att räntorna stiger och/eller bostadspriserna sjunker så att amerikanska konsumenter till slut förlorar köplusten och istället börjar betala av på sina stora skulder.

Ett annat tecken på att de många åren med låga räntor dopat USA-ekonomin är att finansiella företag står för en ungefär fyra tiondelar av de amerikanska bolagsvinsterna mot 10 procent runt 1950. En viktig förklaring till det är de höga skulder som amerikanska konsumenter skaffat sig, inte sällan i form av dyra kontokortslån.

Den här krönikan förefaller väldigt domedagsaktig och fullt så illa är det kanske inte. Men riskerna finns där och förr eller senare kommer notan för decennier av tillväxt som finansierats med hjälp av överkonsumtion.