Ge mig förvaltarens namn, ålder och bakgrund. Berätta om resultaten i nuvarande och tidigare fonder. Beskriv hur förvaltaren jobbar, varför och om han eller hon får bonus.

Då ger ni, fondbolag, mig sparare ett bra underlag för att välja en aktivt förvaltad fond.

Går dessutom fonden bra så blir förvaltaren känd och omskriven. Ok, går den jättedåligt så skrivs det också om förvaltaren. Men det får ni ta. Vi håller ju ändå på med det här med fonder för att tjäna pengar.

Fondsparare som hellre väljer aktivt förvaltade fonder än indexfonder måste välja rätt förvaltare för att lyckas. Det anser de flesta experter och rådgivare.

Trots det försöker de stora bankernas fondbolag ofta tona ner de enskilda fondförvaltarnas betydelse. De pratar hellre om laget. Inte sällan försöker de få laget att framstå som en trygg garant för att vi sparare får det absolut bästa i alla lägen.

En av SEB Fonders förvaltare har ansvar för åtta fonder. Det är blandfonder med olika inriktningar. Jag ringde honom och frågade hur han bär sig åt för att hinna med att hantera så många fonder.

Svaret är att det går inte.

Det är dock, enligt förvaltaren, helt i sin ordning. Banken har nämligen ett team för svenska räntor, ett för utländska räntor, ett för svenska aktier och ytterligare ett annat för utländska aktier. Förvaltaren i fråga är, enligt honom själv, ansvarig för utländska aktier och den taktiska allokeringen. Resten av innehållet i fonderna liknar han vid byggstenar som plockas in i fonderna och konstaterar:

"Jag har ingenting att göra med till exempel valet av svenska aktier."

Hos Robur anges ansvarig förvaltare i flertalet fonder som lag, ibland med så många som fyra spelare. Av någon märklig anledning får spararna inte veta deras förnamn utan de presenteras som I Syréhn, M Bakke och S Franzen, för att nämna några. När jag söker runt på hemsidan lyckas jag via gamla pressmeddelanden och artiklar klura ut att M står för Magnus, I för Ingemar och S för Stefan.

Jämför den bilden med små fondbolag som Didner & Gerge. Henrik Didner och Adam Gerge är stjärnor och varumärken. Eller Odins Sverigeförvaltare Nils Petter Hollekim som omskrivs som en guru.

Att de lyckas bli stjärnor underlättas naturligtvis av att vi journalister föredrar att lyfta fram personer framför lag. Men det gör det hela ändå mer obegripligt.

Varför väljer de stora bankerna att lyfta fram lag i stället för personer?

En anledning är förmodligen att det är rädda att bli beroende av enskilda förvaltare. Blir en förvaltare framgångsrik och känd är risken stor att hon eller han hoppar av och startar ett eget fondbolag. Då står fondbolaget där med lång näsa och flyende sparare.

Men frågan är om det är på riktigt eller om de bara försöker ge en illusion av fonden förvaltas av ett lag? Är det inte ändå den ansvariga förvaltaren omdöme som avgör om fonden lyckas sega sig över index eller inte?

Jag tror det. Mitt råd är därför att satsa på en erfaren och tydlig förvaltare, en stjärnspelare, i toppen när du väljer en aktivt förvaltad fond. Om inte måste de historiska resultaten tala mycket tydligt och det gör de väl inte så ofta för de stora bankerna, eller?