Claes Hemberg intervjuas i Placera den 18 februari om elmarknaden. Hemberg har många förtjänster och är oftast pedagogisk i sina debattinlägg, men i den komplexa elmarknaden går han vilse i några av sina slutsatser.

Hemberg säger bland annat:  ” … systemet med elområde är både logiskt och svårt att komma runt”. Vidare skriver Hemberg: ”Ett gemensamt elpris fungerade inte. Elmarknaden är avreglerad, precis som bank och telekom. Priserna speglar var elen finns och var den behövs”.

Elmarknaden långt ifrån avreglerad

Här har Claes Hemberg fel - få marknader är så reglerade som elmarknaden. Läs alla de förordningar och tvingande regelverk som ständigt kommer från Bryssel. Det senaste är effekttariffen och nu föreslår EU att Sverige ska avsätta 25% av flaskhalsavgifterna för nätutbyggnader i andra europeiska länder. Hur kan våra politiker sitta stillatigande för sådana här beslut som kraftigt missgynnar Sverige?

Dessutom är Nord Pool som fastställer morgondans spotpris inom respektive elområde ingen marknadsorganisation, utan enbart en ”räknesnurra” som på dagsbasis (day head) ska sammanställa efterfrågan på elektricitet och utbud varje kvart det kommande dygnet.

Bakgrunden till elområdesindelningen

När det gäller elområdesindelningen infördes dessa genom beslut av Svenska kraftnät (Svk) hösten 2012, vilket skedde för att Svk skulle slippa göra motköp för att möta Tyskland, Polen och Danmarks intressen att importera ”billig el” från Sverige enligt EU:s regelverk. Svk ville istället att avsaknaden av ledningskapacitet från Norrland, skulle ske genom att elkunderna i södra Sverige (SE4) skulle få ett högre elpris. Därmed skulle intresset från grannländerna att  importera el från Sverige minska.

Vid denna tidpunkt hade vi dessutom ytterligare fyra kärnkraftreaktorer i Mellansverige som bidrog till att hålla nere elpriset på de totala efterfrågade volymerna.  Konsekvenserna fram till 2019 var att elpriset i södra Sverige blev några öre högre än i norra Sverige, vilket var hanterbart. Hade gränsen mellan SE3 och SE4 lagts norr om Oskarshamn och Ringhals kärnkraftverk, så hade SE4 inte blivit ett bristområde, vilket var syftet med elområdesindelningen. 

Det fanns vid beslutstillfället att införa elområden inte ens i den vildaste fantasin hos beslutsfattarna, att elområdesindelningen skulle kunna resultera i prisskillnader på 500-1000%.  Sedan 2021 har elområdesinelningen diskriminerat och tyngt södra och Mellansveriges konkurrenskraft.

Konsekvenserna blev andra än de avsedda

Svk:s tro med elområdena var att prissignalerna skulle medverka till utbyggnader av elproduktion i bristområdena och över tid återfå en balans mellan efterfrågan och tillgång i alla regioner. Så har inte skett nu 13 år senare och kommer inte heller att ske med stöd av elområdesindelningen. Varför inte? För i takt med att det skulle bli balans mellan utbud och efterfrågan, så skulle elpriset sjunka, varför investerare inte kan tillgodoräkna sig det högre elpriset i elområdena där elproduktion saknas.

Svk lämnade med elområdesindelningen över problemet med avsaknad av elproduktion i södra Sverige och avsaknad av tillräckligt med överföringskapacitet från SE2 till chanslösa elkonsumenter söderut. Så har verkligen skett samtidigt som Svk medverkade till att skapa grogrund för en diskriminering av elkonsumenterna söder om Dalälven. Dessa elkunder har under de senaste 4 åren överdebiterats med 150 miljarder kronor som hamnat hos Svk och Finansdepartementet.  Vad tycker Hemberg om det?

Claes Hembergs analys och ställningstagande i frågan är mer en ”kopia” av Svk argumentation.

Elområdena kan avskaffas

Avskaffandet av elområdena är inte svårt att komma runt. Ett sådant beslut äger Sverige själv och jag skulle tro att Svk som beslutade om införandet även kan besluta om avskaffandet av dessa. I praktiken innebär avskaffandet att Svk får damma av sitt arbetssätt att bedriva motköp som man gjorde framgångsrikt fram till hösten 2012. Kostnaden för sådana motköp är uppskattningsvis en bråkdel av flaskhalsavgifterna och finansieras genom stamnätstariffen.

Men Svk ledning med dåvarande generaldirektör Lotta Medelius Bredhe har avvisat sådana förslag med hänvisning till att nuvarande metodik med höga flaskhalsavgifter som hamnar hos Svk fungerar bra, sett utifrån Svk roll som systemoperatör.

Jag hade gärna sett att Claes Hemberg inte passerat frågan om elområdena i artikeln med: 
”… systemet med elområde är både logiskt och svårt att komma runt”.

Bengt Ekenstierna

Elmarknadsanalytiker

Svar från Claes Hemberg

Hushållen är i en elektriska klämma. Mellan statens gamla el och marknadens nya. Processen har pågått i 30 år. Vi är på intet sätt klara. Varannan svensk är elstressad, överraskas av minuspriser, avgifter och brist på teknikstöd från elbolagen. 

Då är det lätt att drömma sig tillbaka till ett svenskt elpris, som vi hade fram till 2011. Men ny teknik ändrar nu förutsättningarna närmast varje månad. Prispressen är iögonfallande. Elexporten är rekordstor. Svenska elnätets oförmåga att möta väder-elen är också påfallande. Lägg till alla internationella krav.

Ordet "rättvis el" blir här ett märkligt tillhygge. Vi har olika elpriser för vädret är lokalt. Att staten skulle in och garantera priser vore som att garantera vädret. Det skulle ge oss ett härke av byråkrati och höjda skatter. 

Istället måste vi se att elen är en lokal tillgång. Liksom löner varierar efter den lokala arbetsmarknaden och bostadspriser efter sina lokala förutsättningar. Och elen kommer bli ännu mer lokal, eftersom elnät är så dyra att bygga utan. Samtidigt som priserna på lokal vind, sol och batterier rasar i pris. Elpriserna bord därför variera än mer. 

Hushållen har samtidigt en bra bit kvar, för att dra fördel av den nya mer ojämna elen för att stärka sin ekonomi. Där fokuserar jag.

Claes Hemberg

Energiekonom Nibe