Börsen reagerade positivt när Kina i förra veckan presenterade sitt jättelika stimulanspaket, värt drygt 500 miljarder dollar.

Men paketet räcker inte, åtminstone inte enligt Christer Ljungwall som är doktor i nationalekonomi  vid Handelshögskolan i Stockholm och gästforskare vid China Center for Economic Research.

"De borde ha tagit i mer, minst 1000 miljarder dollar", säger han.

Den finansiella världskrisen har gjort problemen i den kinesiska ekonomin tydliga, men nu är det svårare än tidigare att göra något åt dem. Behovet av att styra om, från det höga exportberoendet till mer inhemsk efterfrågan, diskuterades redan innan den finansiella krisen.

Så länge allt gick så bra var det dock svårt att driva igenom de genomgripande reformer som krävs. Det gör att den minskade efterfrågan från utlandet nu slår mycket hårt mot de kinesiska bolagen. Att i det läget förmå kineserna att investera och handla mer är inte en lätt uppgift.

Är ett stabilitetspaket rätt åtgärd för att få igång den inhemska efterfrågan?

"Kina har redan försökt med två räntesänkningar men de gav ingen effekt. I det läget finns bara en sak att göra och det är sätta ihop ett rejält stimulanspaket. Det har Kina gjort men det kommer att krävas ännu mer. I paketet ingår till exempel skattlättnader för företag men inte för privatpersoner", säger Christer Ljungwall.

Tar de styrande i Kina krisen på allvar?

"Ja, det har skett en tydlig attitydförändring de senaste veckorna. Nu talar de kinesiska ledarna öppet om finanskrisens negativa påverkan på den kinesiska ekonomin."

Det har ibland ställts frågetecken omkring de siffror som Kina redovisar, kan vi lita på att ledarna berättar allt eller kan läget vara ännu allvarligare?

"Det där är en felaktig bild som ibland utmålas. Kinesiska myndigheter försöker inte medvetet ge omvärlden en skev bild av tillståndet i ekonomin men det finns ett kinesiskt sätt att presentera läget, vilket vi även såg prov på under jordbävningskrisen. Ledarna försöker gjuta mod bland medborgarna och skapa förtroende för att visa att de styrande kan hantera problemen."

Är det ett bra sätt att agera?

"Ja, jag tror det. Det sista Kina behöver nu är social oro."

Det var inte så länge sedan inflationen framstod som det största hotet mot den kinesiska ekonomin, är det överstökat nu?

"Nej, absolut inte. De styrande har en extremt svår balansgång framför sig, å ena sidan måste ekonomin stimuleras och å andra sidan riskerar dessa åtgärder att öka inflationen. Men det är ändå lättare att strama än tvärtom."

Hur är läget för de kinesiska företagen?

"De märker av krisen. Många företag har redan gått i konkurs och flera är på väg. Som en effekt av företagens problem ökar nu arbetslösheten."

Hur har det kinesiska banksystemet klarat krisen?

"Ganska bra. Bankerna är visserligen inte stabila i västerländsk mening men de är stabila på så sätt att det finns ett förtroende för dem, bland annat därför att staten är huvudägare i samtliga kinesiska banker. Det finns dock en del oklarheter, bland annat omkring riskhantering."

Var i konjunkturen anser du att Kina befinner sig?

"Det är svårt att säga att ett land som Kina, där BNP fortfarande växer med 8 procent, skulle befinna sig i en lågkonjunktur. En nedåtgående trend är nog en mer korrekt beskrivning av läget."

Kurserna på de kinesiska börserna har rasat kraftigt det senaste året, hur påverkar det kineserna?

"Inte så mycket. Det är väldigt få kineser som lånat till att köpa aktier vilket gör att kursnedgångarna än så länge, åtminstone inte på en aggregerad nivå, inte gett någon större effekt. Det är också viktigt att komma ihåg att den kinesiska aktiemarknaden fortfarande är oerhört liten och endast ett fåtal bolag är noterade."

Utvecklingen på aktiemarknaden är, enligt Christer Ljungwall, snarare en indikator på förtroendet för den kinesiska ekonomin men inte mycket mer.