Ny forskning visar en tydlig nedgång i sysselsättning för unga i AI-exponerade yrken. Särskilt drabbade är tjänstemannayrken som ofta kräver högskoleutbildning. Resultaten pekar på behov av åtgärder som traineeprogram, fler praktikplatser eller mentorskapssatsningar. Det skriver doktorand Lydia Löthman, en av de som ligger bakom forskningsresultaten, i en gästkrönika.
Idag, 08:00
I vintras fördes en livlig diskussion på Svenska Dagbladets debattsida om universitetens arbetsmarknadspolitiska roll.
Intresseorganisationen Företagarna hävdade att Sverige idag har för många universitet och ett alltför stort utbud på utbildningar som inte leder till jobb. I förlängningen, menade de, vore det bra för Sverige om färre utbildade sig på universitetet, med stöd i skrämmande ny statistik som visar att var fjärde nyexaminerade akademiker idag har svårt att försörja sig.
Resonemanget möttes av kritik i en rad repliker från aktörer inom akademikerkåren. De framhöll istället att universitetens uppdrag sträcker sig bortom att enbart tillgodose arbetsmarknadens behov.
Dessutom har arbetsmarknadens utveckling historiskt varit mycket svår att förutse, vilket gör långtgående ingrepp i utbildningsutbudet både riskfyllda och olämpliga.
Diskussionen är långt ifrån ny men har fått förnyad aktualitet i en tid då ny teknologi snabbt förändrar arbetsmarknaden, med AI i absolut centrum.
Ända sedan tekniken var ett teoretiskt koncept snarare än praktisk verklighet har farhågan om att den i bred bemärkelse kan ersätta arbetskraft varit påtaglig. Eftersom AI utför kognitiva snarare än manuella uppgifter sätter det just universitetens roll i akut fokus.
Diskussionen har dock länge begränsats av bristen på tillförlitlig forskning om AI:s faktiska effekter på arbetsmarknaden. Nyligen presenterade jag och mina forskarkollegor resultat som kan bidra med en viktig pusselbit.
Genom att kombinera svensk registerdata med ett mått på AI-exponering i olika yrkesgrupper identifierar vi en utveckling som inte framträder i den aggregerade statistiken.
Bland 22–25-åringar syns en mycket tydlig nedgång i sysselsättningen inom vad vi definierar som högt AI-exponerade yrken, främst kontors- och tjänstemannaarbeten som kräver högskoleutbildning.
När vi analyserar sysselsättningen inom samma svenska företag över en sexårsperiod, och därigenom i hög grad kan kontrollera för andra ekonomiska förändringar, blir nedgången mindre dramatisk men fortsatt tydlig.
För unga i AI-exponerade yrken ser vi då en accelererande minskning som når 5,5% i början av 2025, relativt unga i mindre AI-exponerade roller inom samma företag.
Äldre och antagligen mer etablerade yrkesverksamma tycks i större utsträckning vara förskonade, något som tyder på att det framför allt är just de nyexaminerade som påverkas. Samma metod har dessutom i tidigare studier identifierat ett liknande mönster i USA vilket indikerar ett globalt fenomen.'
Resultaten ger delvis stöd åt bilden av att unga akademiker verkar lämna universiteten otillräckligt rustade för arbetslivet, men de pekar också på den nya teknikens omvälvande kraft.
En särskilt tydlig nedgång ser vi till exempel bland unga mjukvaruutvecklare, ett yrke som för bara några år sedan betraktades som ett utmärkt framtidsval. Det går knappast att klandra lärosätena för att de inte anpassade sig till en utveckling som få förutsåg.
Det illustrerar också riskerna med att göra alltför långtgående förändringar av utbildningsutbudet utifrån rådande förhållanden. För vem vet hur kommande tekniska genombrott återigen kan förändra bilden, särskilt när mycket tyder på att AI ytterligare driver på förändringstakten.
Samtidigt framstår det som lika orimligt att inte förvänta sig några anpassningar alls från universiteten. Förmågan att använda AI effektivt och ansvarsfullt behöver genomsyra hela utbildningssystemet och där har universiteten en självklar nyckelroll.
Ett sådant skifte är redan påbörjat men bör accelereras. Utbildningsupplägg som återfinns i länder som USA, där universitet ofta erbjuder breda grundutbildningar med inslag av både humaniora och naturvetenskap, framstår också som intressanta och kan möjligen göra studenter mer motståndskraftiga mot snabba arbetsmarknadsmässiga förändringar.
Framförallt pekar dock forskningsresultaten på behovet av åtgärder som inte primärt rör utbildningsutbudet. Traineeprogram, fler praktikplatser och mentorskapssatsningar kan öka ungas attraktivitet på arbetsmarknaden. Samtidigt kommer sannolikt stärkta omställningsstöd och bättre möjligheter till kompetensutveckling att behövas i de yrken som drabbas hårdast.
Annars riskerar glappet mellan utbildning och arbetsmarknad att fortsätta växa.
Lydia Löthman, doktorand vid Örebro universitet via WASP-HS
Detta är en gästkrönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ny forskning visar en tydlig nedgång i sysselsättning för unga i AI-exponerade yrken. Särskilt drabbade är tjänstemannayrken som ofta kräver högskoleutbildning. Resultaten pekar på behov av åtgärder som traineeprogram, fler praktikplatser eller mentorskapssatsningar. Det skriver doktorand Lydia Löthman, en av de som ligger bakom forskningsresultaten, i en gästkrönika.
Idag, 08:00
I vintras fördes en livlig diskussion på Svenska Dagbladets debattsida om universitetens arbetsmarknadspolitiska roll.
Intresseorganisationen Företagarna hävdade att Sverige idag har för många universitet och ett alltför stort utbud på utbildningar som inte leder till jobb. I förlängningen, menade de, vore det bra för Sverige om färre utbildade sig på universitetet, med stöd i skrämmande ny statistik som visar att var fjärde nyexaminerade akademiker idag har svårt att försörja sig.
Resonemanget möttes av kritik i en rad repliker från aktörer inom akademikerkåren. De framhöll istället att universitetens uppdrag sträcker sig bortom att enbart tillgodose arbetsmarknadens behov.
Dessutom har arbetsmarknadens utveckling historiskt varit mycket svår att förutse, vilket gör långtgående ingrepp i utbildningsutbudet både riskfyllda och olämpliga.
Diskussionen är långt ifrån ny men har fått förnyad aktualitet i en tid då ny teknologi snabbt förändrar arbetsmarknaden, med AI i absolut centrum.
Ända sedan tekniken var ett teoretiskt koncept snarare än praktisk verklighet har farhågan om att den i bred bemärkelse kan ersätta arbetskraft varit påtaglig. Eftersom AI utför kognitiva snarare än manuella uppgifter sätter det just universitetens roll i akut fokus.
Diskussionen har dock länge begränsats av bristen på tillförlitlig forskning om AI:s faktiska effekter på arbetsmarknaden. Nyligen presenterade jag och mina forskarkollegor resultat som kan bidra med en viktig pusselbit.
Genom att kombinera svensk registerdata med ett mått på AI-exponering i olika yrkesgrupper identifierar vi en utveckling som inte framträder i den aggregerade statistiken.
Bland 22–25-åringar syns en mycket tydlig nedgång i sysselsättningen inom vad vi definierar som högt AI-exponerade yrken, främst kontors- och tjänstemannaarbeten som kräver högskoleutbildning.
När vi analyserar sysselsättningen inom samma svenska företag över en sexårsperiod, och därigenom i hög grad kan kontrollera för andra ekonomiska förändringar, blir nedgången mindre dramatisk men fortsatt tydlig.
För unga i AI-exponerade yrken ser vi då en accelererande minskning som når 5,5% i början av 2025, relativt unga i mindre AI-exponerade roller inom samma företag.
Äldre och antagligen mer etablerade yrkesverksamma tycks i större utsträckning vara förskonade, något som tyder på att det framför allt är just de nyexaminerade som påverkas. Samma metod har dessutom i tidigare studier identifierat ett liknande mönster i USA vilket indikerar ett globalt fenomen.'
Resultaten ger delvis stöd åt bilden av att unga akademiker verkar lämna universiteten otillräckligt rustade för arbetslivet, men de pekar också på den nya teknikens omvälvande kraft.
En särskilt tydlig nedgång ser vi till exempel bland unga mjukvaruutvecklare, ett yrke som för bara några år sedan betraktades som ett utmärkt framtidsval. Det går knappast att klandra lärosätena för att de inte anpassade sig till en utveckling som få förutsåg.
Det illustrerar också riskerna med att göra alltför långtgående förändringar av utbildningsutbudet utifrån rådande förhållanden. För vem vet hur kommande tekniska genombrott återigen kan förändra bilden, särskilt när mycket tyder på att AI ytterligare driver på förändringstakten.
Samtidigt framstår det som lika orimligt att inte förvänta sig några anpassningar alls från universiteten. Förmågan att använda AI effektivt och ansvarsfullt behöver genomsyra hela utbildningssystemet och där har universiteten en självklar nyckelroll.
Ett sådant skifte är redan påbörjat men bör accelereras. Utbildningsupplägg som återfinns i länder som USA, där universitet ofta erbjuder breda grundutbildningar med inslag av både humaniora och naturvetenskap, framstår också som intressanta och kan möjligen göra studenter mer motståndskraftiga mot snabba arbetsmarknadsmässiga förändringar.
Framförallt pekar dock forskningsresultaten på behovet av åtgärder som inte primärt rör utbildningsutbudet. Traineeprogram, fler praktikplatser och mentorskapssatsningar kan öka ungas attraktivitet på arbetsmarknaden. Samtidigt kommer sannolikt stärkta omställningsstöd och bättre möjligheter till kompetensutveckling att behövas i de yrken som drabbas hårdast.
Annars riskerar glappet mellan utbildning och arbetsmarknad att fortsätta växa.
Lydia Löthman, doktorand vid Örebro universitet via WASP-HS
Detta är en gästkrönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Analys
Svensk ekonomi
Analys
Svensk ekonomi
1 DAG %
Senast
OMX Stockholm 30
−0,12%
(09:18)
OMX Stockholm 30
1 DAG %
Senast
3 127,89
