Jag har inte pratat med min gamla vän Robin på över 20 år. Han har flyttat till Alingsås, bildat trebarnsfamilj och driver ett litet redovisningsbolag. Jag vet att han följer min framfart i Småspararguiden för då och då likar han mina inlägg i sociala medier.

Häromdagen hörde han av sig på riktigt. Han har fått ett arv på 4,5 Mkr och bad därför det lilla lokala Nordea-kontoret om hjälp med förvaltningen.

Robin är helt ointresserad av börsen och beskriver själv att han inte ens vill förstå sakerna. “Säg bara vad jag ska göra!”, ska han ha sagt till Nordea, och upprepar det för mig.

Dokumenten ger en inblick

Efter mötet med säljaren på Nordea får han ett 20-sidigt dokument mailat till sig som beskriver vad som avhandlats under mötet. Robin skickar vidare dokumentet till mig.

Det jag läser får mig att tappa hakan. Inte för att jag är förvånad över vilka råd som lämnas, utan över hur tydligt banken själva skriver ut vad det kommer att kosta Robin. Jag vet ju att de måste, men jag trodde att de skulle försöka motivera avgifterna eller vara mer otydliga.

Utgångsläget är totala tillgångar på 5,8 miljoner kronor, varav 4% är investerade i aktier. Resten ligger oinvesterade på sparkonto.

Under mötet resonerade Robin och rådgivaren fram till att 4,7 miljoner kronor skulle vara ett långsiktigt sparande. Eller som Robin förklarade det för mig: “sparande till pension eftersom jag nog ligger efter på den fronten”. Vi pratar alltså om en sparhorisont på över 20 år.

Robins långsiktiga sparande tilldelas investeringsprofilen “Fokus Avkastning”, vilket innebär att hela den delen av kapitalet bör investeras på börsen. “Hög värdetillväxt” och “kraftigt varierande värde” utlovas, och det är helt i sin ordning. Långsiktigt sparande ska vara på börsen.

Hänvisning till diskretionär förvaltning

Säljaren skriver därefter “Angående dina placeringar har du angett att du vill främst att Nordea sköter dina placeringar”. Robin har förklarat att han inte är intresserad och inte vill vara inne och peta i investeringarna.

Forskningen är tydlig: långsiktigt sparande mår bäst av att vara ifred. Buy and hold, som det heter. Ju mer transaktioner man gör, desto mer transaktionsavgifter.

Ändå passar Nordea på att tolka Robins svar som en öppning att föreslå diskretionär förvaltning, som innebär att Nordea mot en hög avgift får mandat att köpa och sälja fonder och aktier direkt i portföljen. De två andra alternativen vore att föreslå billiga indexfonder eller dyra aktiva fonder.

Robin har inget minne av att Nordeas säljare ska ha tagit upp det som alternativ. Istället ska bankkvinnan vid upprepade tillfällen ha nämnt att “diskretionär förvaltning är bäst och billigast”. Det motiverades med att “det sitter 30 personer i Stockholm som sköter pengarna och kan parera nedgångar på börsen bättre”.

Kritiken mot förvaltningsformen

En vanlig kritik mot den här typen av försäljning, som förekommer hos de flesta banker, är att de bankpersoner som svarar för löpande kundkontakter rekryteras efter sin förmåga att övertyga snarare än duglighet att förstå och förmedla vetenskapligt förankrade investeringsstrategier (de som visar fallenhet för det senare blir snabbt befordrade till andra arbeten).

Vi i Småspararguiden följer årligen upp hur bankerna verkar ha en förkärlek för att sälja sina egna aktivt förvaltade kassako-fonder som med höga avgifter år ut och år in underpresterar kraftigt mot det jämförelseindex de satt upp.

Deras fondförvaltning är ett kvitto på att Nordeas påstådda aktiva arbete inte betalar sig. Det saknas också stöd för att den diskretionära förvaltningen är värt sitt pris. Tro mig, om de hade kunnat visa det hade de köpt helsidesannonser i Dagens industri.

Kostnaderna

Diskretionär förvaltning och aktiva fonder är som minst drivare till onödiga transaktioner, men när avgifterna dessutom är höga uppstår väsentligt större problem för kunden. I fallet med Robin är banken föredömligt transparent med att den årliga avgiften för förvaltningen är 1,84%.

Utslaget på 10 år innebär det att avgifterna totalt summerar till över 1,6 miljoner kronor. Och då har vi bara kommit halvvägs i Robins sparhorisont på minst 20 år.

Är det rimligt att Nordeas arbete motiverar avgiften? Det generella svaret från forskningen är att det är extremt svårt att slå börsen över lång tid och att indexfonder är det bästa valet. Och om någon mot förmodan faktiskt skulle klara av det talar absolut ingenting för att det skulle vara Nordeas diskretionära förvaltare. En investering i indexfonder med avgift på 0,2% skulle leda till att Robin har 1,4 miljoner mer på kontot efter 10 år.

Den uppmärksamma läsaren undrar nu kanske vad som hände med Robins andra miljon som inte var en del av det långsiktiga sparandet. Har du läst såhär långt kan du nog gissa. Rådet blev att behålla dem på lönekontot där räntan är 0%. Med tanke på att banken får 1,65% av Riksbanken för att placera pengarna där är deras intjäning ungefär lika hög här.

Vad säger Nordea?

Nordea har tagit del av kritiken och vill i sina svar inte bemöta den. I stället menar banken att de på grund av sekretess endast kan svara generellt.

”Råden vi ger som bank baseras på en lämplighetsbedömning som inkluderar bland annat intressenivån för sparande och aptit för risk med mera”, skriver banken och vidare:

”Om du som kund inte vill vara aktiv i ditt sparande utan föredrar att banken sköter placeringarna kan diskretionär förvaltning vara ett lämpligt alternativ. Den diskretionära förvaltningen bygger på vad som framkommit i dialogerna mellan dig som kund och oss som bank. Det blir därför inte korrekt att jämföra indexfonder och diskretionär förvaltning. Kostnaderna påverkas bland annat av hur pass bra avkastning portföljen ger, lägre avkastning ger lägre avgift och tvärtom.”

Banken skriver också att de ”förordar” att sparpengar placeras med ränta, men förklarar inte varför det inte skedde i fallet med Robin.

Robin är Robin

Här förväntar sig nog läsaren att jag ska skriva “Robin i exemplet heter egentligen något annat”. Men det gör han inte. För det är typiskt min vän Robin Lee att varken bry sig om kapitalförvaltning eller att vara rädd för att kliva fram som visselblåsare. Vi behöver fler som Robin som ifrågasätter förslagen som banken lämnar.

Patrick Siegbahn är grundare och ansvarig utgivare för Småspararguiden