Bric-resan är över. Det har varit två spännande veckor fulla av företagsbesök och fondbolagspresentationer. Även om vi alla känner att vi har lite mer kunskap om dessa fantastiska länder, har vi bara skrapat på ytan. Länderna är stora och består till stor del av landsbygd. Men vi besökte bara storstäder, varför våra intryck till stor del präglas av hur ländernas storstadsliv har sett ut.

Det är svårt att summera en så omfattande resa och det kommer att ta tid att smälta och sortera alla intryck.

Om Moskva kan jag säga att jag aldrig har sett så många lyxbilar på en gång. Staden verkar bada i pengar men de vet inte vad de ska göra med dem. Lyxkonsumtion verkar vara det enda som gäller. Visst är det trevligt med lyx, men enligt min smak går den till överdrift i Moskva.

Staden verkar sakna själ och det finns ingen genuinitet. Så kanske det blir när för många människor får för mycket pengar på för kort tid. Skyskrapor byggs på löpande band och gamla hus rivs, medan andra renoveras. En person vi talade med berättade att Ryssarna har kommit på ett nytt sätt att renovera gamla hus. "Först river vi hela huset och sedan bygger vi nytt", förklarade han.

Indien var en total kontrast till allt annat. Vi var i Bangalore som kallas för Indiens Silicon Valley, och det är något som de verkligen gillar att visa upp. Men det var totalt kaos, med svenska mått mätt. Vägarna var usla och underdimensionerade för alla bilar och motorcyklar. Det var skitigt och dammigt. Det byggdes lite överallt men det verkade inte finnas någon stadsplanering över huvud taget.

Det känns som om Indien har en mycket lång väg kvar innan de kan jämföras med de andra Bric-länderna.

Shanghai däremot var betydligt mer utvecklat än jag hade förväntat mig. Vägnätet var väl dimensionerat för alla bilar. Det var rent och snyggt, men luften var dålig och det stack i näsa och hals. Något som verkligen överraskade mig positivt var att staden var grön. Det fanns mycket träd, många alléer och parker. Jag hade förväntat mig en stad i glas och sten, men möttes av en mjukare stad.

Vi hade också hört mycket negativt om kineser, att de skulle vara snuskiga och otrevliga. Men det fick inte jag känna på. När jag påtalade det berättade andra västlänningar att det inte gällde så mycket för Shanghai som för Peking.

Däremot var jag inte det minsta imponerad av det Kinesiska köket. Innan resan fick jag höra att kinakrogarna i Sverige inte var i närheten av det riktiga kinesiska köket. Tvärt om tycker jag. Kineserna äter allt, och jag kan förstå att de har lärt sig det under alla magra år under diktaturen. Men att äta sötvattenskrabbor och räkor när man ser hur brunt och smutsigt flodvattnet är gör inte att det vattnas i munnen på en.

Brasilien var det sista Bric-landet på vår resa. Men Rio de Janeiro känns inte det minsta som de andra städerna, utan mer som en europeisk stad. Det kanske inte är så konstigt, staden präglas en hel del av Europa, då landet tidigare var en portugisisk koloni.

Rio är och har varit en semesterort av stora mått sedan 1950-talet, och semesterbiten känns påtaglig då stränderna är långa och omringar stora delar av staden. Även om det byggs många skyskrapor så finns mycket av den gamla bebyggelsen kvar med lägre hus som liknar de i Sydeuropa. Det är hit man vill åka igen.

En insikt som inte har gått någon förbi är börsernas sårbarhet. Vi var borta under de mest kaotiska finansveckorna på decennier, och under resan har världens börser fallit handlöst och Bric-länderna har tillhört de värst drabbade.

Under två veckor föll världsindex med knappt 20 procent. Bric-länderna, Brasilien, Ryssland, Indien och Kina hade det ännu tuffare och föll i genomsnitt med 28 procent. Av Bric-länderna hade Ryssland det motigast av alla och börsen föll med 44 procent. Brasilien som också är råvaruintensivt fick se sina aktiekurser falla med 27 procent i genomsnitt. Nästan lika dåligt gick det för Indien där kurserna föll med 25 procent. Kina klarade kaosveckorna minst dåligt och där aktiemarknaden slutade på minus 21 procent.