Efter fyra år på posten meddelade Björn Rosengren förra veckan att hans tid på ABB går mot sitt slut. I augusti lämnar han över vd-jobbet till norrmannen Morten Wierod och samtidigt avrundar han den operativa karriären, där tunga poster på Atlas Copco, Wärtsilä och Sandvik lade grunden för att kunna avsluta med mastodontprojektet att förlösa potentialen i kraft- och automationsgiganten ABB.

Med stark tilltro till en decentraliserad struktur och lika stark avsmak för matrisorganisationer var färdriktningen i stora drag klar i samma stund som Rosengren presenterades som ny ABB-chef. Tusentals medarbetare och miljarder dollar i kostnader som låg på centrala positioner vid huvudkontoret i Schweiz skulle flyttas ut i divisionerna, där ansvaret för både kostnader och intäkter skulle tydliggöras.

Björn Rosengren, vd på ABB

Parallellt skulle portföljen med omkring 20 divisioner få en översyn för att avgöra vilka enheter som var ABB-material och vilka som behövde en uppryckning, eller som gjorde sig bättre hos någon annan ägare. Om pandemin och den stökiga leveranskedjesituationen som har präglat en stor del av Rosengrens vd-tid gjorde det svårare eller lättare att driva igenom de stora förändringarna kan vi låta vara osagt men jobbet har gjorts, det har gjorts snabbare än förväntat och nu är ABB ett mycket lönsammare, mindre vildvuxet och mer snabbfotat bolag.

Ett sätt att visualisera förändringen sedan år 2020 är nedanstående bild över hur många divisioner som numera ligger över 15 procents rörelsemarginal, vilket ett kvalitetsbolag bör klara av enligt Björn Rosengren, och vars divisionschefer därmed har ”licens” att växa. Allt enligt grundmodellen att divisionerna först måste visa stabilitet (röda prickar), sedan lönsamhet (gula prickar) och därefter kan de få klartecken att ge sig ut på tillväxtspåret (gröna prickar).

På aktiemarknaden har förändringarna landat i god jord. Sedan vd-skiftet den 1 mars 2020 har kursen stigit med nästan 140 procent. Draghjälp har kommit från två rejäla återköpsprogram kopplat till en av de stora försäljningarna, Hitatchis köp av Power Grids, men den vassa kursutvecklingen har även täckning i den faktiska vinstutvecklingen

Den justerade rörelsemarginalen som för helåret 2019 och 2020 låg strax över 11 procent har lyft till nästan 17 procent under helåret 2023. Vid senaste kapitalmarknadsdagen i höstas höjde ABB även ribban för rörelsemarginalen, mätt som operationell ebita, till intervallet 16-19 procent att jämföra med det tidigare målet som låg på minst 15 procent.

Avkastningen på kapitalet har också lyft markant när vinsterna har stigit och balansräkningen har slimmats.

Det är utgångsläget för vd-efterträdaren Morten Wierod, som hämtas internt från rollen som affärsområdeschef för Electrification. Norrmannen har mer än 25 år under ABB-bältet, har suttit i koncernledningen i fem år och har även ansvarat för affärsområdet Motion tidigare.

Med tanke på den bakgrunden och att nuvarande modell fungerar bra så kan en större strategisk förändring med anledning av vd-bytet betraktas som utesluten, vilket bör skänka en del lugn till aktieägarna.

Morten Wierod, tillträdande vd ABB

Problemet är möjligen att fortsättningen på inslagen väg också väcker frågan om potentialen som finns kvar i ABB-aktien. Visst finns det bra tillväxtmöjligheter i det faktum att ABB är tungt exponerade mot två megatrender – automatisering och elektrifiering – men det stora marginallyftet är rimligen gjort nu och växer omsättningen med målsättningen 5-7 procent per år (exkluderat förvärv) så blir vinstökningarna ändå ganska försiktiga.

I konsensusprognoserna ligger förväntningar om en tillväxt i nedre delen av målet de kommande åren, med viss marginalförstärkning.

Värderingsmässigt framstår ABB inte som överprissatt givet den kvalitetshöjning som gjorts. Man är global etta eller tvåa i alla sina fyra affärsområden (Electrification, Motion, Process Automation samt Robotics & Discrete Automation), både tillväxt- och marginalambitionerna är högre än tidigare och vi ser dem som trovärdiga med nuvarande struktur.

Skuldsättningen är försiktig och kassaflödet bra vilket möjliggör fler aktieåterköp, och då sticker inte ett p/e-tal på 22 i år och en ev/ebita-multipel på 16 ut som direkt avskräckande. Däremot har vi lite svårt att motivera en ännu högre värdering eller att se varför vinstförväntningarna skulle skruvas upp markant på kort sikt.

Björn Rosengren lämnar över ett ABB i gott skick och aktieägarna har fått bra betalt för förvandlingsnumret. Lyftet på börsen är rättvist, men med en värdering som också är rättvis kliar det inte i köpfingrarna om man inte är väldigt långsiktigt lagd. Vi landar i en avvaktarekommendation.