Pilotskolan är ett välkänt begrepp bland inbitna aktieentusiaster. Det innebär konkret att vd äger en betydande andel av aktierna i det egna bolaget vilket ökar incitamenten att skapa aktieägarvärde över tid. Det säger sig själv att en vd som har ett stort ägande kommer fokusera hårt på att få aktien att utvecklas bra. Man sitter i samma båt som övriga aktieägare. Den vd som däremot inte äger mycket aktier har svårt att skapa trovärdighet i sina uttalanden kring bolagets visioner och målsättning och har kanske mer fokus på att öka sin ersättning istället.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 36 den 4 september

Läs mer om Börsveckan.

Ultimata ”piloter” finns hos exempelvis många av teknikjättarna i USA där vd plockar ut symboliska summor i ersättning per år men där man istället har ett väldigt tungt ägande i bolaget man rattar alternativt stora optionsprogram.

Här i Sverige finns det också flera bra exempel på pilotskolan. Bondsonen Melker Schörling är kanske den mest framgångsrike piloten vi haft i Sverige. Han växte upp i en lantbrukarfamilj i Götlunda i Närke och tog examen från Handels i Göteborg på 70-talet. Som ung tjänsteman fick han tidigt i karriären chansen att köpa in sig i dåvarande problemtyngda Securitas. Det sägs att han betalade 25 Mkr för 17,5 procent av aktierna och för att betala dem pengarna så pantsatte han sig rejält och tog stora lån. Under Schörlings tid som vd utvecklades Securitas till en internationell storaktör och värdet på aktierna flerfaldigades och lade grunden till Schörling-imperiet med stora positioner i bolag som Assa Abloy, Hexagon, AAK osv. Idag har Melker Schörling AB aktier värda närmare 95 miljarder enligt ägardatabasen Holdings.

Andra välkända piloter är Hexagons Ola Rollén och inom fastighetssektorn finns flertalet sådana, såsom Rutger Arnhult, David Mindus och Erik Selin som samtliga började från ”noll” med sina respektive bolag. Många av dessa piloter har genom åren tagit mycket risk men också belönats av det när börsen har stigit under nollräntemiljön. Idag är nämnda piloter fortsatt väldigt förmögna om än att många har fått se värdet på sina innehav falla brant från toppnivåerna som rådde i slutet av 2021.

Hur ser det ut i övrigt på Stockholmsbörsen? Ägardatatjänsten Holdings har på Börsveckans begäran tagit fram en lista över de 15 vd:ar på huvudlistorna som har störst aktieinnehav och hela listan ser du här intill.

Överlag kan man säga att det är en gedigen lista över mestadels skickliga företagsledare som skapat riktigt bra avkastning över tid. Jag har tagit fram kursutvecklingen för respektive bolag de senaste fem åren och i 11 av 15 fall har totalavkastningen legat markant högre än det breda OMXSGI indexet som omfattar alla noterade bolag i Stockholm inklusive utdelning. Det här stödjer hypotesen att pilotskolan främjar aktieägarvärdet över tid. Det är inget snack om den saken när man studerar listan, även om det finns enskilda undantag såklart inom främst fastighetssektorn där dem som underpresterat på listan är Balder, Wallenstam och Corem. Men Sagax till exempel, med finansingenjören David Mindus i spetsen, har utklassat index på fem år (300% vs 50% för OMXSGI). Utanför fastighetssektorn är det Lars Wingefors i Embracer som också underpresterat sett fem år tillbaka.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 36 den 4 september

Läs mer om Börsveckan.

Exkluderat fastighetsbolagen har samtliga (förutom Embracer då) som slagit index. Men med starka piloter så kommer en del risker också förstås. Betydelsen av personen i fråga ökar ju större ägandet är. Den dagen exempelvis David Mindus slutar på Sagax så lär den höga värderingen sannolikt komma ner väsentligt. Inte per definition av att han slutar, utan mer för att osäkerheten ökar och för att bolagets starka historik är tätt förknippad med Mindus som är en erkänt skicklig fastighetsinvesterare. Likaså gäller för Gerteric på Nibe som passerat pensionsåldern med sina 71 år, eller Torsten Jansson i New Wave.

Jag anser att den optimala ägarstrukturen innehåller en lite bredare grupp av ägare av kött och blod, varvat med några stora stabila institutioner som kan stödja bolagets expansion med finansiella muskler. En vd som äger mycket aktier är oerhört viktigt såklart, men helst vill jag se ett brett ägande bland ledningspersoner och styrelse framför ett stort koncentrerat ägande till enskilda individer, för att minska risken. Sedan varierar risken beroende på vad det är för typ av bolag givetvis. Investmentbolag och förvaltande fastighetsbolag har ju kanske lättare att hitta ersättare för piloterna jämfört med bolag i branscher som är under ständig förändring som exempelvis New Wave och HMS Networks på listan. Bolagets storlek spelar också en viktig roll. Ju mindre bolag, desto större risk.

Hur ser det då generellt ut bland de mindre bolagen som vi på Börsveckan har mest fokus på? Ganska bra skulle jag säga. De allra minsta bolagen är i mångt och mycket fortfarande entreprenördrivna och grundarna sitter oftast med en stor andel av kapitalet. Samtidigt så är det så att ju större bolaget blir, desto större chans att institutionella ägare blir intresserade av att gå in. Det finns en del statistik som visar att när börsvärdet närmar sig miljarden så ökar intresset från institutionella ägare markant och då kan det även komma försäljningar från huvudägare. Ibland kan det till och med vara ett krav från börsen om ett bolag ska ta klivet upp från Spotlight till Nasdaq till exempel. Det finns vissa krav på ägarspridning och free float i aktien nämligen. Och ibland så kan det vara ett krav från de institutionella ägarna att huvudägaren ska släppa en del aktier för att inte ha ett stort beroende till enskilda individer.

Men oavsett vad det handlar om för bolag och vad det är för storlek och bransch så föredrar jag givetvis ägare av kött och blod framför ansiktslösa fondbolag och institutioner. Och mycket av den varan finns i just småbolag som är Börsveckans huvudsakliga universum.