Ferronordic Machines grundades år 2010 efter att Anders Blomqvist och Erik Eberhardson köpt loss AB Volvos återförsäljarverksamhet i Ryssland. Aktien noterades hösten 2017 på Stockholmsbörsens Midcap-lista och insiderägandet får anses vara stort där vd Lars Corneliusson och finanschefen Anders Blomqvist äger ca 10 procent av bolaget.

Bolaget är idag en auktoriserad återförsäljare av Volvo bygg- och anläggningsmaskiner (CE) i Ryssland, men man har också en portfölj av andra märken så som Terex Trucks, Dresta, Rottne och Mecalac. Från att ha varit en traditionell återförsäljare som också ger service (står för ca 30 procent av omsättningen) så har ledningen även tagit fram kontraktstjänster där Ferronordic som outsourcingpartner tillhandahåller både maskin och personal (operatörer).

Till detta så erbjuder man också tilläggstjänster som digital övervakning och kontroll av maskinerna. Sammantaget har detta inneburit förbättrad lönsamhet där bruttomarginalen stärkts på senare tid. Endast vinsten från eftermarknaden har under de senare åren varit tillräcklig för att täcka bolagets fasta kostnader.

Den ryska marknaden för bygg- och anläggningsmaskiner är gynnsam på lång sikt. Behovet av att rusta upp infrastruktur så som vägar, järnvägar samt vidare bostäder, sjukhus och skolor är omfattande. En stor del av detta byggdes under sovjettiden. Skogs- och gruvnäringen är också två viktiga tillväxtsegment. Ledningen har, tidigare i prospektet inför aktienoteringen, bedömt att det uppdämda behovet på marknaden uppgår till minst 60 000 maskinenheter (mellan 2013-2017 så har Ferronordic sålt 4 500 nya enheter). 

Redan idag finns pågående eller planerade infrastruktursatsningar på över 300 miljarder kronor kopplat till Moskvaregionen. För Ferronordic, som är en väletablerad aktör på den ryska marknaden, så talar detta för att efterfrågan kommer att vara hög i ett 5-10 års perspektiv även om det förstås finns en viss oljepriskänslighet i den ryska ekonomin.

Ferronordics senaste Q3-rapport visade på det bästa resultatet för det kvartalet någonsin, vilket förstärker bilden av att ledningen lyckats väl med att positionera tjänsteutbudet på marknaden. Omsättningen ökade med hela 26 procent till 791 Mkr där brutto- och rörelsemarginalen samtidigt stärktes med 110 respektive 210 baspunkter till 20,3 respektive 10,1 procent. Det gav ett rörelseresultat på 80 Mkr (50).

Bolaget har också en nettokassa på knappt 300 Mkr vilket dels skapar en buffert i en cyklisk bransch men också möjligheter till förvärv och utdelningar. Utdelningspolicyn är idag att man vill dela ut minst 25 procent av vinsten. Ambitionerna från ledningen är höga, men när vi blickar framåt så förhåller vi oss något försiktiga till ledningens mål att tredubbla omsättningen till 2021 (från 2016 års nivåer) där målet är att nå en omsättning på närmare 5 miljarder kronor.

Det skulle innebära en omsättningstillväxt på ca 18 procent per år från 2018 till 2021. Tittar man på den historiska utvecklingen de senaste åren, och exkluderat det stora tappet 2015, så ligger mediantillväxten på ca 13 procent. Det är också vad tillväxten legat på de senaste tre kvartalen. 

Antar vi en omsättningstillväxt på 13 procent de kommande åren samtidigt som vi ser att rörelsemarginalen kan stärkas av dels ökad serviceförsäljning men också kontrakts- och digitala tjänster så bedömer vi att Ferronordic kan ligga på drygt 8 procents rörelsemarginal till år 2021, vilket således innebär en förbättringspotential på ca 25 baspunkter per år. Vi bygger det på den förbättringspotential vi har kunnat se under första halvåret i år, exkluderat rekordkvartalet, mot samma period i fjol. 

Låg värdering, hög tillväxt För 2019 utgår vi på BV ifrån att omsättningen således växer med 13 procent med en förväntad rörelsemarginal på 7,8 procent. Detta ger oss ett rörelseresultat om 266 Mkr. Justerat för nettokassan på 300 Mkr så blir ev/ebit låga 6. Det är en låg värdering ställt mot en vinsttillväxt under perioden på 17 procent.

Å andra sidan ska man komma ihåg att den ryska 10-åriga räntan ligger på ca 9 procent idag och risker finns kring sanktioner, korruption i sektorn och geopolitik. Men trots det, om man väger den förvärvs- och utdelningsbuffert som finns tillgodo tillsammans med de starka tillväxtmöjligheterna på lång sikt, så framstår värderingen ändå som attraktiv om än till en hög risk. Det blir köp.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 50 den 10 december. Läs mer om Börsveckan.