Bussbolaget Nobina har för avsikt att genomföra en av årets större börsintroduktioner. Mellan 51 och 62 miljoner aktier ska placeras på nya händer i samband med den planerade börsnoteringen. Av dessa aktier är nära 26 miljoner nytryckta och resten är gamla som säljs av dagens ägare.

Prisintervallet är satt till 33-40 kronor per aktie. Hela erbjudandet väntas ge en bruttolikvid till bolaget på 850 Mkr. Så långt är det inte så märkligt.

Men, kostnaden för hela noteringskalaset uppgår till 76 miljoner kronor. Det innebär att av de ursprungliga 850 Mkr som bolaget vill ta in från nya aktieägare återstår bara 774 Mkr som flyter in till bolaget.

Och inte ens det får bolaget eftersom det är fler som vill vara med på noteringskalaset.  

Nobina har dels ett incitamentsprogram som omfattar tio ledande befattningshavare, och dels ett incitamentsprogram som omfattar fem styrelseledamöter.

Totalkostnaden för de båda programmen uppgår till 172 Mkr (inklusive sociala avgifter och skatter). Utbetalning ska ske när börsintroduktionen är ett faktum. I samband med den har deltagarna i de båda incitamentsprogrammen lovat att investera i Nobina för motsvarande 75 procent av det utbetalade beloppet.

Alltså, chefen och styrelsemedlemmen får en krona av bolaget. För det förväntas hen investera 75 öre i aktier i bolaget. Vad hen sedan gör för de kvarvarande 25 öre lägger sig inte Nobina i. Se det som en gåva, eller bonus på bonusen, eller kalla det vad du vill.

Så, om vi backar och repeterar en smula så får alltså Nobina in brutto 850 Mkr i samband med börsnoteringen. Kvar finns 774 Mkr när bankerna har fått sitt. Och när ledningen/styrelsen har fått sitt återstår endast 602 Mkr.

Det sägs att bra bolag säljer sig själva. Nobina behöver uppenbarligen strö en kvarts miljard kronor på chefer, styrelse och banker för deras tillgivenhet. Det är en summa som förmodligen hade fått självaste Gustaf Fröding att överväga celibat istället för att köpa sin kärlek för pengar.

Är det skäl att bli upprörd?

Nja, det hör inte direkt till ovanligheterna att det går till så här när riskkapitalfonder står på ägarsidan. I en värld där allt kan köpas köper man även tillgivenhet.

Men någonstans vid de egna cheferna med resultatansvar tror jag att gränsen går. De skånska bussförare som var tvungna att gå till arbetsdomstolen för att få tillgång till dusch, toaletter och omklädningsskåp ingår inte i den kärleksfullt behandlade kretsen.

Förmodligen inte heller de nya aktieägare som tillkommer i samband med börsintroduktionen. Räkna inte med någon rabattprissättning när bolaget enligt planerna noteras på torsdag. Småaktieägarnas kärlek brukar man inte betala för.

Nämnde jag förresten att Nobina ska använda 638 Mkr för att förtidslösa obligationer? Eftersom bolagets balansräkning inte är i bästa skick – jämför det egna kapitalet på 310 Mkr med skulderna på 6,2 miljarder kronor – ska ett obligationslån förtidslösas.

Även om det är att jämföra äpplen med päron så innebär det i termer av kassaflöden av de totalt 850 Mkr som bolaget drar in via de nytryckta aktierna så återstår ingenting när bankerna, cheferna, styrelsen och långivaren har fått sitt.