Rysslands centralbank har, enligt Bloombergs, satt sprätt på motsvarande 12 miljarder kronor de senaste två dagarna i ett fåfängt försök att stabilisera den egna valutan, rubeln. Utan framgång.

Trots de massiva interventionerna, de största sedan Rysslands annektering av Krimhalvön, har rubeln försvagats kraftigt de senaste månaderna.

Vid lunchtid på tisdagen kostade en dollar 40 rubel. Det kan jämföras med 32 rubel för ett år sedan eller 33,50 så sent som i midsomras.

Orsaken till den kraftiga rubelförsvagningen är såväl amerikanska som europeiska ekonomiska sanktioner riktade mot den ryska ekonomin. Sanktionerna är naturligtvis en effekt av landets aggression i Ukraina.

Investerare har börjat dra hem sina investeringar från Ryssland, med en svagare rubel som följd. Bland ryska företag har efterfrågan på dollar och euro vuxit kraftigt när de stängts ute från västs kreditmarknad.

Rubelförsvagningen innebär också kraftigt högre kostnader för insatsvaror för landets industrier, vilket accelererar den negativa ekonomiska utvecklingen.

Som lök på laxen har dessutom råvarupriserna fallit under de senaste månaderna. Olja och gas, liksom många andra råvaror, är en vital del av Rysslands export och ekonomi. Priset på ett fat Brentolja föll i veckan ned till 92 dollar, den lägsta nivån på två år.

Rysslands ekonomiska kräftgång passerar dock inte obemärkt för oss européer. Vår viktigaste exportmarknad och hela Europas ekonomiska motor, Tyskland, visar tydliga tecken på att tillväxten är på väg att klinga av.

Industriproduktionen i Tyskland sjönk 4,0 procent i augusti jämfört med föregående månad, och sjönk 2,8 procent jämfört med samma månad föregående år enligt färsk statistik på tisdagsmorgonen. Det var den största månatliga nedgången sedan i januari 2009.

Den tyska försvagningen kommer i ett knepigt läge när Europa försöker resa sig ur spillrorna efter finanskrisen.

Eventuellt var det just det faktum att den europeiska ekonomin var så sårbar som gjorde att Rysslands president Putin vågade angripa Ukraina, han räknade med att Europas ledare skulle se försvaret av den ekonomiska återhämtningen som viktigare än försvaret av suveräna stater.

Oavsett vilka kalkyler den ryska ledningen gjorde står det klart att de ekonomiska sanktionerna biter. Liksom att det biter tillbaks på oss själva. På 1930-talet duckade det fria Europa för en tysk aggression bland annat därför att den ekonomiskt sargade kontinenten inte orkade sätta ned foten. När den till slut gjorde det var det för sent.

Om den ekonomiska situationen i Ryssland förvärras – och mycket talar för det – kommer sannolikt nästa steg i PR- och propagandaspelet vara att västerländska tv-team lämnar tårdrypande rapporter om hur den vanlige ryssen drabbas av sanktionerna. Glöm då inte att det är just de som har röstat fram sin politiska ledare.

Kan då Rysslands ekonomi kollapsa fullständigt? Ja, det hände så sent som 1998 när rubeln havererade och landet ställde in betalningarna.

Oavsett om det händer eller inte igen, får vi nog i alla fall vara beredda på att det kan bli en ekonomiskt kall vinter i Europa så länge Ryssland inte visar tecken på minskad aggressivitet.