Premiepensionssystemet har brister och ska ses över av utredare Stefan Engström. En utredning får förstås olika intressegrupper att se möjligheter. Livbolagen kan med fonder nå aktiva sparare i premiepensionssystemet, men passiva sparares pengar som ligger i Sjunde AP-fondens alternativ Såfa når man inte. Där ligger över 100 miljarder kronor.

Mot den bakgrunden är det inte särskilt förvånande att Folksams vd Anders Sundström och KPA Pensions vd på onsdagen skriver på Dagens Industris debattsida att traditionell livförsäkring bör införas i premiepensionssystemet. Läs mer här.

Folksam och KPA anser att spararnas oro och otrygghet kräver en produkt som traditionell livförsäkring. Bland annat lyfter man fram att PPM-rådgivarnas dyra tjänster som lockar till sig många rådvilliga sparare. Men Pensionsmyndigheten jobbar intensivt med att informera om vilken dålig affär det ofta är att anlita dessa rådgivare, och man har infört ett stopp för så kallade massfondbyten för att motverka verksamheten. Media, bland annat placera.nu, har flitigt uppmärksammat PPM-rådgivarnas avgifter och ofta luriga affärsidéer.

Men lösningen på problemet att motverka att en intressegrupp, PPM-rådgivarna, ska få del av spararnas pengar borde inte vara att en annan intressegrupp, livbolagen, istället får det.

Dessutom finns ju ett alternativ för sparare som inte vill välja fonder själva; AP7 Såfa. Icke-valsalternativet, som numera också går att välja igen för sparare som en gång lämnat det, tycks ofta glömmas bort och bör lyftas fram mycket mer än det gör. Dessutom finns hos Sjunde AP-fonden portföljer där spararen endast behöver välja risknivå. Det finns alltså redan alternativ för sparare som vill vara passiva.

Men det största frågetecknet med Sundströms och Vikbergs debattartikel är de traditionella livförsäkringarnas själva natur. Det är välkänt att livbolagen haft stora problem med sina traditionella livförsäkringar det senaste året.

Anledningen är de låga marknadsräntorna. När räntorna blivit lägre än vad livbolagen haft med i sina beräkningar om framtida avkastning i den traditionella livförsäkringen så tvingar regler bolagen att skriva upp sin skuld till försäkringstagarna. Det har gjort att den så kallade solvensgraden, alltså förhållandet mellan tillgångar och framtida skulder, fallit.

Flera bolag har till följd av detta stängt sina traditionella livförsäkringar för nytecknande, några har höjt avgifterna rejält och andra har sänkt den garanterade avkastningen ordentligt, till 0,5 procent. Ytterligare andra har infört tradliv-liknande produkter som inte ger någon garanterad avkastning alls. Finansinspektionen räddade livbolagens situation tillfälligt i våras med sitt räntegolv, men ingen vet vad som händer i juni när räntegolvet upphör att gälla.

Det står därmed ganska klart att traditionell livförsäkring är en sparform som är relativt illa ute och som just nu inte ligger i tiden.

Men många sparare anser fortfarande att sparformen är attraktiv. Risken ligger hos livbolaget, man slipper vara aktiv, man får (kanske) en garanterad avkastning. Det här är bland somliga sparare så hett eftertraktade egenskaper att man uppenbarligen är beredd att acceptera en mycket låg eller ingen avkastning alls, samtidigt som förvaltningsavgifterna höjs.

Det är som om villkoren kan bli hur dåliga som helst, den traditionella livförsäkringen fortsätter ändå locka till sig osäkra sparare.

Det vet man förstås på Folksam och KPA Pension. I tider där hushållens tro på börsen, enligt den senaste mätningen från Skop, är mycket låg är detta ett utmärkt tillfälle att positionera sig som de stora snälla livbolagen som vill ta hand om de rädda stackars spararna.

Nej, traditionella livförsäkring med alla dess brister som kommit fram i ljuset är nog inte lösningen på problemen i premiepensionssystemet. Placera.nu har tidigare skrivit om vad vi tror kan vara bra åtgärder för att förbättra premiepensionssystemet. Läs dem gärna här.

P.S Följ mig gärna på Twitter, där heter jag @fridaplacera .