Poängen med Almedalsveckan är inte att komma med färdiga förslag. Poängen är att diskutera och debattera fram något som kan bli till förslag

Påfallande många seminarium under Almedalsveckan har samma inramning. Någon presenterar en undersökning. Sedan ska en panel diskutera denna undersökning. Har arrangörerna av seminariet, ett företag eller en intresseorganisation som förstås har ett bakomliggande syfte med arrangemanget, fått till en fullträff så har de fått en minister att ställa upp i panelen. Ministern är inte där för att han eller hon förväntas säga något uppseendeväckande eller nytänkande. Ministern är där för att han eller hon är Minister.

Men regeringens representanter har under veckan inte varit särskilt debattpigga. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson duckade för min fråga om han anser att vi förutom att jobba längre också generellt måste spara mer privat för att vi ska få tillräckligt att leva på som pensionärer (se artikel här). Istället ville han hellre diskutera "ålderismen". En viktig fråga, men också ofarlig eftersom alla redan tycks vara överens.

Finansmarknadsminister Peter Norman var visserligen hård i sin kritik mot bankerna när svenskarnas höga skuldsättning diskuterades (se artikel här), men att Norman känner sig bekväm i rollen som bankkritiker är knappast nytt. Det är lättare att kritisera bankerna än att presentera nytänkande inlägg i en debatt. Det går mer hem hos allmänheten än att säga att det också är individen som måste ta ett ökat ansvar.

Och visst är det så att regeringens representanter är bakbundna. Minsta publika fundering kan tolkas som ett utspel. Därför har Peter Norman blivit påfallande mer försiktig när han vädrar sina åsikter än vad han var innan han blev minister. Som Filippa Reinfeldt sa i en DN-intervju i helgen: "Som offentlig person tappar man en del av sin spontanitet".

Men det betyder också att det är andra än regeringsrepresentanter som får stå för debattviljan och nytänkandet. I Almedalen behövs sådana som Erik Thedeen eller Andreas Bergh. Folk som vågar ha åsikter och därmed ta diskussionerna till en ny och oväntad nivå.

Forskaren Andreas Bergh presenterade en rapport där han dels skrev att flytträtt för tjänstepensionen bör införas, något han definitivt inte är ensam om att tycka. Men mer uppseendeväckande var Berghs sågning av det faktum att arbetsmarknadens parter har ett mycket stort inflytande på den svenska pensionsmarknaden. Det är fel, anser Bergh, som istället tycker att tjänstepensionen bör förstatligas. Läs artikeln här.

Hur bra förslaget är tar jag heller inte ställning till här. Men så uppfriskande med någon som vågar tänka nytt! Det är det som är poängen. Fram för fler forskare och nytänkare som Andreas Bergh.

Erik Theeden, statssekreterare på finansdepartementet och före detta vd för Nasdaq OMX Stockholm, vågade ifrågasätta om alla börsregler för ökad transparens, som exempelvis säger att börsnoterade bolag måste lämna kvartalsrapporter, egentligen är så bra. "Behöver vi verkligen så här mycket information?" undrade Thedeen som ansåg att det riskerar spä på den så kallade kvartalskapitalismen (läs artikeln här). För något år sedan skulle ett sådant ifrågasättande ge allergiutslag på vilken politiskt korrekt åhörare som helst.

Erik Thedeen var inte ute efter att föreslå en omgörning av börsreglerna. Men han gav både deltagarna i panelen och på seminariet något att fundera på, oavsett om man håller med honom eller inte.

Och det är väl det som Almedalen är till för? Att folk ska våga tycka och tänka fritt för att starta nya diskussioner och debatter? Diskussioner som utvecklas och transformeras, debatter intensifieras eller genomgår en fokusförflyttning. Resultatet kan bli nytänkande förslag som på sikt tas in i de fina salongerna. Så ser det i alla fall ut i den bästa av världar. Så var också på många seminarium i Almedalen som jag besökte.

I den lite sämre världen, eller snarare på de sämre seminarierna som jag också besökte, blir de verbala ryggdunkningarna bara löjliga. Motsättningar anas helt klart, men få vågar gå in helhjärtat i debatten. Man månar om sitt revir, sitt rykte och den trevliga inramningen. På sin höjd blir det "jag håller med Kalle här, men skulle också försiktigt vilja inflika att...".

En låtsasdebatt ger inte något till någon. Förutom kanske för den inhyrde moderatorn, som får ett fint arvode för att ställa ledande frågor. Och panelen, som får mingla och äta och dricka gott efteråt.

Som sämst är Almedalen en branschfest för inbördes beundran. Som bäst är det en unik plattform för ett konstruktivt formande av nya idéer. Debattviljan gör skillnaden.

Almedalsveckan avslutades söndagen den 8 juli. Placera.nu har löpande rapporterat från seminarier som har inverkan på din plånbok. Du hittar samtliga artiklar här. Placera.nu:s reporter Frida Andersson bloggade även under veckan. Blogginläggen ser du nedan.

Torsdag 5 juli

Vi lever i ett ständigt informationsflöde. Och just "mer information" tycks ibland vara universallösningen på alla våra problem från både branscher och myndigheters sida. "Många tycker pensioner är svårt. Ge spararna mer information". "Många förstår inte elräkningen. Ge elkonsumenterna mer information". Man får otaliga brev på posten, det mejlas veckomail, det finns appar och det görs informationskampanjer.

Självklart är information någonting bra, utan ordentligt information kan inte konsumenten göra val på viktiga marknader. Men nu tycks vi ha kommit till en punkt där informationen finns. Faktum är att vi badar i information, bara vi vill ha den.

I Almedalen har det i synnerhet på pensionsområdet diskuterats mycket kring informationen. Den finns där, men fortfarande tycker många att pensioner är krångligt. Lösningen på det problemet är följaktligen inte ännu mer information, fler färgglada kuvert med massa papper i, utan en enklare presentation av informationen.

Pensionsinformationen måste samordnas och förenklas och komma från en avsändare. Den behöver tydlighet och bra grafik som gör pensionssystemet begripligt.

Samma sak gäller på elområdet. Det går att få oändliga mängder information på sin elräkning. Men vad spelar det för roll när informationen ändå är så krånglig att jag inte ens orkar läsa och ta till mig den? Förtroendet för elmarknaden är rekordlågt. Elbolagen borde göra sin hemläxa och förenkla elinformationen, tala om vad konsumenten betalar för på ett begripligt sätt.

----

Erik Theeden, statssekreterare på finansdepartementet, sa något intressant idag torsdag gällande aktiemarknaden. Transparens är absolut någonting bra. Men alla regler som börsen satt upp för att främja transparens, där all information måste ut hela tiden, riskerar att främja kvartalskapitalismen. Det vill säga allt fler måste ta ställning till allt mer information allt oftare. Och det riskerar att göra aktieägandet ännu mer kortsiktigt. Han hade knappast någon ambition att föreslå ett borttagande av kvartalsrapporterna, men intressant tycker jag att han lyfte funderingen.

Onsdag 4 juli

Vilken dag! Det är full rulle i Almedalen. Dagen inleddes med glädjande besked från Nordea. Livbolaget gör även tjänstepensionen könsneutral. Mycket bra, jag hoppas fler bolag följer efter.

Energimarknadsinspektionen fick skämmas när man i sin egen undersökning fick se att svenskarna vill ha en oberoende granskande myndighet som ser till elmarknaden. Och vad är det Energimarknadsinspektionen gör..?

Anders Borg höjde BNP-prognosen och såg påtagligt glad och nöjd ut när han åt middag bara några bord bort från vårt på en restaurang här i Visby. Dock var inte Borg med på Dagens Medias "DJ-battle" där Schlingmann "vevade" vid mixerbordet till "Staten och kapitalet"...

----

Tisdag 3 juli

Här är tre saker det råder konsensus om i Almedalen bland livbolag, regering och andra parter.

1. Svenskarna jobbar för kort tid, något måste göras.

2. Svenskarna är för högt skuldsatta, något måste göras.

3. Svenskarna förstår inte sin pension, något måste göras.

Det är samstämmighet och det är medhåll och det är instämmande nickar. Det är soligt och det är trevligt.

Men under ytan bullrar det. Konflikter framkommer mellan raderna.

Livbolag och banker vill se ökat pensionssparande, något man är försiktig med att hålla med om från regeringen, men som Pensionsmyndigheten går rakt emot och kallar "propaganda".

Det offentliga vill se minskad skuld hos hushållen och mer amortering, men hur blir det då med bankernas vinster? Bankernas verksamhet är en viktig samhällskraft, vare sig man vill eller inte. Och vad händer om det införs amorteringskrav? Då är det ytterligare kronor som måste gå till boendekostnader istället för till konsumtion.

Vi måste samla pensionsinformationen till en avsändare, men är livbolagen beredda ge upp den ensamrätt på kommunikation man tycker sig ha till kunden idag? Det är allt annat än säkert. Kunden vill man behålla för sig själv, särskilt i tider när flytträtt diskuteras och riskerar, ve och fasa, att ge spararen rätt till sina egna pengar.

----

Innan jag kom hit hörde jag att "det mest bara dricks rosé och minglas i Almedalen hela dagarna". Jag undrar uppriktigt; vem har tid med det? Vilka är dessa personer? Vad jobbar de med? Vad gör de här?

---

Det är svettigt. Men vackert! Visby är verkligen fantastiskt.

---

Måndag 2 juli

Intensiv dag! SEB och OECD:s seminarium var fullproppat med folk som ville höra Ulf Kristersson bland annat diskutera hur vi gör pensionssystemet hållbart. Visste ni att Kristersson är rolig? Han är enligt uppgift internt känd som "den rolige" i regeringen och jag har sett prov på det tidigare. SEB:s Gunilla Nyström undrade över genusperspektivet på pensionerna. En kvinna kan jobba deltid medan mannen får jobba heltid under småbarnsåren och få fulla pensionsinsättningar. "Men alla är ju inte gift med samma man hela livet", sa Nyström.

"Inom regeringen försöker vi att inte ha några synpunkter på vilken man man ska vara gift med. Det kan lätt bli fel i det enskilda fallet", skojade Kristersson.

---

I presscentret bjuds det på kaffe - och tomater. "En kaffe med tomat, tack".

---

Söndag 1 juli

Då är vi på plats! Uppgång 04.30 imorse för att ta färjan från Nynäshamn.

Ägnade dagen åt att spana runt i Visby. Sist jag var här var jag åtta år och uppskattade väl inte riktigt det kulturarv som Visby hade att bjuda på. Idag försökte jag passa på att ta mig en ordentligt titt på denna fantastiska stad.

Söndagen var Sverigedemokraternas dag. Jag lyssnade inte på Jimmie. Däremot stämde jag träff med en vän på Donnersplatsen, som är den naturliga mötesplatsen i Almedalen. Just då höll en nationaldemokrat tal på torget. Det fick mig att må lite illa.

Imorgon börjar det på allvar. Då blir det pensionsseminarium för hela slanten. SEB och OECD ordnar ett seminarium där det diskuteras om man bör spara eller jobba sig till en bra pension (läs gärna Pensionsmyndighetens ståndpunkt i frågan som placera.nu skrev om i fredags här). Minpension.se diskuterar på sitt seminarium framtidens pensionsinformation. Ser fram emot båda.

Men nu - fotbolls-final!

1 juli - Placera.nu åker till Almedalen

Den 25 juli 1968 ekade en högtalarröst mellan husen i Visby. Rösten tillhörde en man i grå tweed-kostym, ståendes på ett lastbilsflak. Det var Olof Palme, då utbildningsminister, som under historiens mesta vänsterår - 1968 - höll ett brandtal till socialdemokratins ära.

Talet på lastbilsflaket intill Kruttornet i Almedalen i Visby ses som startskottet för det som skulle komma att bli Almedalsveckan, en institution i svensk politik. Mycket har hänt sedan 1968. Numera fullkomligt invaderas Visby av politiker, politikerintresserade, intresseorganisationer, fackförbund, företag, lobbyister, debattörer och journalister i början av juli.

Det slås upp stora tält, delas ut flygblad, anordnas mingel, direktsänds debatter, diskuteras och nätverkas. I skrivande stund finns det 1814 programpunkter inplanerade under veckan, och 930 arrangörer. Antalet arrangörer har ökat med över 20 procent bara jämfört med förra året - en indikation på hur snabbt Almedalsveckan växer i storlek.

Tidigare handlade Almedalen enkom om politik. Kärnan är visserligen fortfarande politiken och de förväntade politiska utspelen, där varje riksdagsparti har en dag på sig att göra avtryck i media med seminarium, presskonferenser, debatter och - återigen - utspel. Utan utspel - ingen genomslagskraft i media. I Almedalen behöver politikerna journalisterna lika mycket som journalisterna behöver politikerna.

Men Almedalsveckan har expanderat, flutit ut, breddats. Fler delar av samhället vill vara med och plaska i det som tidigare var en politisk damm, men numera åtminstone en sjö med öar beståendes av olika ämneskluster.

I år ger en sökning på ämnet "pension" 39 träffar i Almedalsveckans sökbara kalendarium på nätet. Det visar hur mycket Almedalen kommit att handla om så mycket mer om politik. Den som bevakar pensionsfrågor och privatekonomi gör bäst i att vara på plats.

Därför reser Placera.nu för första gången till Almedalsveckan för att rapportera från alla seminarier, debatter och konferenser som har betydelse för dig som sparare, pensionär, elkonsument och aktieägare.

Vi sållar i det enorma brus som strömmar ut från Visby under vecka 27, och rapporterar från det som har en påverkan på din privatekonomi.