Den som har läst en kurs i företagsekonomi på universitetet har säkert hört historien om familjen Toyoda. Familjen startade biltillverkning i Japan på 1930-talet, men insåg att den japanska marknaden var för liten för att, likt amerikansk fordonsindustri, kunna uppnå skalfördelar med löpande band-teknik.

Kiichiro Toyodas utmaning blev att uppnå skalfördelar samtidigt som han tillgodosåg japanernas efterfrågan på bilar. Inspirationen kom från amerikanska snabbköp, där hyllorna fylldes på med varor allt eftersom personalen såg att varorna började sina. Ni vet hur det gick, Toyota blev en japansk exportsuccé.

Toyotas strategi kom att kallas "just in time-filosofin", vilken innebär en strävan efter att producera precis den mängd varor vid precis den tidpunkt som behövs, varken mer eller mindre. Det är både rimligt och vettigt att producera så mycket som efterfrågas för att snåla med resurser och upprätthålla en god utbud/efterfrågan-spiral.

Men det här flexibla och allt vanligare sättet att producera skapar förändringar på en arbetsmarknad som dras med sociala system konstruerade efter andra förutsättningar.  

För att just in time-filosofin ska fungera maximalt blir anställningarna flexiblare. Fasta anställningar ersätts med projektanställningar, vikariat och timanställningar. Antalet konsulter, som får arvoden som F-skattare, ersätter på flera håll fasta anställningar. Det påpekar forskaren Annette Thörnquist vid Uppsala universitet för placera.nu i en artikel du kan läsa här.

Men när dagens pensionssystem reformerades på 1990-talet såg det inte likadant ut. Då var normen en fast heltidsanställning hos en arbetsgivare. Fackförbunden och kollektivavtalen hade ett mycket starkt fäste på den svenska arbetsmarknaden. Men saker och ting förändras, och det gör även arbetsmarknaden.

Idag är det inte självklart för unga människor att vilja "gå med i facket". Individualismen har vuxit sig stark, och känslan av att vilja ingå i ett kollektiv tillsammans med andra är knappast lika stark som den var hos många på 1970- och 1980-talen.

Det är heller inte självklart för arbetsgivare att ha kollektivavtal. Kollektivavtal kan vara bra, men företag med goda intentioner kan ha precis lika bra villkor för sina anställda utan att ett fackförbund är involverat. Många undantag finns dock dessvärre.

Men trots att alltså industriproduktionen förändrats, fackens inflytande förminskats rejält, och kollektivavtalen inte är självklara på samma sätt längre så har vi ett pensionssystem som ser likadant ut som tidigare.

Systemet bygger på att var och en kompletterar sin allmänna inkomstpension med en tjänstepension som man får från sin anställning. Med andra ord har en del av ansvaret för pensionerna lagts över från stat till arbetsgivare.

Men med de flexiblare anställningarna är det inte säkert att framtidens generationer som går i pension om flera årtionden verkligen får den för dem så välbehövliga tjänstepensionen.

Vad gäller kollektivavtalen har en del förbättringar visserligen gjorts på senare år. På flera håll får timanställda och vikarier tjänstepension från första kronan. Men gamla förmånsbestämda pensionsavtal, som de allra flesta svenskar fortfarande tillhör, har fortfarande dåliga villkor för vikarier och timanställda.

Bemanningsbolagen, ett typiskt tecken i tiden för bolagens just in time-tänk, har också dåliga villkor för flexibla anställningar i sina avtal. Och någon ändring ser inte ut att vara i sikte.

För den som befinner sig utanför kollektivavtalen återstår att faktiskt börja ställa krav på sin arbetsgivare. Tjänstepensionen kommer att vara en viktig del av den framtida pensionen, och borde vara en självklarhet. Den som inte får tjänstepension bör åtminstone få en högre lön för att kunna sätta av till ett eget pensionssparande.

När omvärlden förändras, och arbetsmarknaden med den, så måste våra sociala skyddsnät hänga med. Det duger inte med gamla system som bygger på hur något såg ut för 20 år sedan. En lösning kommer inte över en natt, men en början är att vi åtminstone börjar uppmärksamma problemet.

P.S Är du en av dem som har en flexibel anställning? Läs tips om hur du kan trygga din pension här.

P.S 2. Följ mig gärna på Twitter. Där heter jag @fridaplacera.