Att USA:s president Barack Obama på tisdagen signerade det förslag som gör ett lyft av skuldtaket möjligt påverkade inte marknaden  positivt överhuvudtaget. Oron över USA:s kreditbetyg och det allmänna tillståndet i världens ekonomi överskuggade återigen, och så fick vi ännu en dag med ett börsfall på långt över 1 procent.

Mönstret har sett likadant ut länge nu, rapportperioden hjälpte föga. Positiva bolagsspecifika händelser har mycket lite att hämta i kurserna när dessa pressas ned av den massiva börsoro vi sett ett bra tag nu.

Nyligen var vi tvungna att efter kort tid plocka bort Volvo från vår Heta Lista. Inte för att fundamenta har ändrats, inte för att vi tror mindre på bolaget - utan för att ett surt börsklimat pressat ned aktien under vår stoppkurs. Och gör den det plockas den ut.

Därmed inte sagt att vi inte tror på bolaget, tvärtom. Volvo är bara ett av de bolag som presenterade en solid rapport i juli som visar att verksamheten rullar fint. Men vad hjälper det? Börsoron har pressat ned kurserna i allafall, och främst i skottgluggen står de cykliska aktierna.

Kursfallen i Volvo och i en rad andra storbolagsaktier gör dem kanske än mer intressanta, med fina köplägen. Men det förutsätter också att vi snart får se ett mer positivt börsklimat - då lär vi få se rejäla rekyler uppåt.

Frågan är dock om vi verkligen är på väg åt ett ljusare håll. Mycket lite tyder just nu på det. De signaler om svagare global, och framförallt amerikansk, industrikonjunktur skapar frossa hos världens investerare. Oron att USA:s kreditbetyg ska nedgraderas överskuggar nu allt annat, samtidigt som skuldkrisen i Europa lever kvar och oron för spridning till länder som Spaniel och Italien tilltar.

Stockholmsbörsen har nu fallit sju handelsdagar i följd och på tisdagen noterade den årslägsta.  Sedan årsskiftet har Stockholmsbörsen fallit med 12 procent. Vi är många vars portföljer visar ilsket röda siffror.

Det är lätt att dras med i domedagsprofetior som att vi är på väg mot en ny gigantisk börsnedgång. Rädslan verkar tillta för var dag. Att ingen vet var vi är på väg syns på den låga omsättningen på Stockholmsbörsen - Svensson avvaktar i väntan på vägledning.

Svaret på vad man bör göra med sin portfölj kanske egentligen är svar på en annan fråga; på hur lång sikt sparar du? Om din placeringshorisont är mer än fem år så bör du inte hoppa in och ut från dina börsplaceringar; det har man historiskt sett förlorat på eftersom det är lättare sagt än gjort att tajma rätt. För den som sparar på kortare sikt får ett fördjupat börsfall dock större konsekvenser.

Själv sitter jag still i båten med de pengar jag sparar på lång sikt. Men summor jag vill ha lättillgängliga och kanske ska använda snart parkerar jag  på ett konto, långt från den mörknande börsen, i väntan på bättre tider. Och vem vet, kanske vänder det just när det ser som mörkast ut.