Många pensionärer har upplevt sig förbisedda när regeringen har levererat sina jobbskatteavdrag, varav ett femte återfinns i vårpropositionen. Det är förståeligt. Men när fem stora pensionärsorganisationer, däribland PRO, på måndagen föreslog ett avskaffande av premiepensionssystemet var det många, framförallt yngre, som blev förvånade och upprörda.

Pensionärsorganisationerna anser att premiepensionen är ett tvångssparande med höga kostnader. Det är sant att många har fastnat i ett dåligt förstahandsval och därefter förblivit passiva, vilket inte har gett goda resultat. Det är ett problem, och det är viktigt att man hittar en lösning på det.

En stor andel av spararna i premiepensionen är dock glada för att själva kunna välja var deras pensionspengar ska placeras, och för dessa är det inte tal om något tvångssparande. Dessutom kan man avstå från att välja om man vill det, och låta Sjunde AP-fonden sköta förvaltningen.

Argumentet att premiepensionssystemet är dyrt kan ifrågasättas. Förvaltningsavgifterna i premiepensionen är rejält pressade. I veckan får spararna 2,3 miljarder kronor fördelade på sina konton i premiepensionen. Allt är rabatter på fondavgifter som Pensionsmyndigheten kräver av fondbolagen.

När placera.nu skrev om pensionärsorganisationernas förslag blev många läsare rejält upprörda (läs artikeln här). För unga personer kan det te sig obegripligt att pensionärsorganisationerna vill skrota något som i långt större utsträckning kommer röra morgondagens än dagens pensionärer.

En person som har 20-30-40 år kvar i arbetslivet kan till fullo ta del av den tillväxt som exponering mot värdepapper ger över en längre tidshorisont. Och han eller hon kan själv välja hur den exponeringen ska se ut.

Tillväxten behövs. Det är nämligen ett faktum att pensionssystemet kommer att se annorlunda ut för dem som går i pension om 40 år än för dem som går i pension idag. Premiepensionen kommer, tillsammans med det privata pensionssparandet, att få en mycket större betydelse.

Det finns också ett relativt stort mått av ideologi i frågan om premiepensionen. Uppfattningen att eget inflytande och ansvar inte behövs, och att staten alltid vet bäst för var och en av medborgarna i vårt land, känns lätt mossig.

Den som vill ska få ha ett eget inflytande över sina egna pengar. Den som önskar slippa göra ett eget val ska också ha ett alternativ, vilket idag finns via Sjunde AP-fondens Såfa.

Pensionärsorganisationerna föreslår att premiepensionspengarna ska återföras till AP-fonderna. Det vittnar om ett underskattande av många svenskars vilja att själva välja, samt de svenska spararnas intresse kring sin egen pension.

Det vittnar dessutom om bristande insikt i AP-fondernas prestationer. Första till Fjärde AP-fonderna har presterat magra resultat de senaste åren och förvaltningskostnaderna har varit oförsvarbart höga.

Det finns brister i premiepensionssystemet, det ska erkännas. Belastande massfondbyten och inte minst det faktum att många svenskar fortfarande känner en osäkerhet inför fondvalen i systemet och därför förblivit passiva är dock problem som det hela tiden jobbas för att hitta lösningar på.

Ett avskaffande av premiepensionen skulle ta bort kommande generationers möjligheter att själva få pensionskapitalet att växa och på så vis kunna få ett välbehövligt tillskott till de framtida månadsutbetalningarna.

Var så säker, det tillskottet kommer att behövas.

P.S Följ mig gärna på Twitter, där heter jag FridaPlacera.