Intresset för att skänka pengar är stort. Svenska hushåll skänkte omkring 5 miljarder kronor förra året, vilket är nära rekordåret 2005, då tsunamikatastrofen fick många att lätta på plånboken till förmån för de drabbade.

På placera.nu får vi ofta frågor om det finns några bra ideella fonder, genom vilka man kan ge bidrag till välgörenhetsorganisationer. Därför skrev vi nyligen om just ideella fonder, och hittade några som presterat fina resultat. Du kan läsa hela artikeln om ideella fonder här.

Men trots intresset för att ge bistånd finns en utbredd skepsis mot välgörenhetsorganisationerna. Det syns inte minst i en färsk undersökning från Swedbank, där det framgår att 26 procent av svenskarna har litet eller inget förtroende alls för att de pengar som skänks till ideella organisationer verkligen når fram till de personer och de projekt de är avsedda för.

Oron för att bidragspengarna försvinner i händerna på giriga kommunikationschefer på Röda korset, som använder bidragen till att betala paradvåningar på Östermalm och festa med Dom Perignon på Noppes, är onekligen utbredd.

Johan af Donner får, förhoppningsvis, ses som en undantagsfigur vars gärningar tyvärr ändå svärtat ned en hel bransch. Röda Korset är en viktig organisation som gjort mycket nytta. Men att 26 procent är skeptiska mot biståndsorganisationerna är ändå ett stort IG för hela branschen.

Det finns dock fler anledningar att vara kritisk mot just bidrag och bistånd. Den krassa verkligheten vad gäller bidrag är att det finns många exempel där bidrag tyvärr - oavsiktligt - stjälpt istället för hjälpt. Gamla icke längre fungerande strukturer har behållits med biståndets hjälp.

Om en by i Pakistan får mat för dagen via bistånd så är alla glada en kort tid. Men när brödet och biståndspengarna tagit slut? Då är det lika illa igen.

Bättre är att ge hjälp till självhjälp, för egen försörjning på lång sikt. Och det är där ett annat sätt att hjälpa kommer in - att erbjuda lån.

Med mikrolån kan människor bygga upp egna affärsverksamheter. En fattig fiskare i Indien behöver inte mer fisk att äta, han behöver en kyl så han kan förvara fisken och därmed starta fiskaffär och försörja sig på sin sysselsättning.

Undersökningar visar att det största hindret för entreprenörer i fattiga länder är just bristen på startkapital. För att råda bot på problemet har flera mikrofinansieringsinstitut startats de senaste åren.

Ett sådant institut är Kiva, vilket också är min personliga favorit. Kiva sysslar med vad man kallar person-to-person-microfinance. Det innebär att du och jag kan välja vilka personer och vilka projekt vi direkt vill att våra slantar ska gå till. Som utlånare klickar man sig in på sajten kiva.org där man kan bläddra mellan lokala entreprenörer i utvecklingsländer, vilka man lånar ut valfri summa till. Mer konkret än så blir det inte

Som långivare hos Kiva får du ingen ränta. Att låna ut pengar på det här sättet ska därför inte ses som ett sparande, utan ett givande. Men denna form av givande kombinerad med sparande i vanliga fonder eller aktier kan vara ett mer verksamt alternativ till att spara i ideella fonder.

Kiva samlar in kapital från flera utlånare och betalar ut pengarna till den entreprenör som valts ut av långivaren. Låntagaren amorterar sedan av på lånet, och slutligen får utlånaren tillbaka sina pengar. Dessa kan sedan stoppas tillbaka i plånboken eller åter lånas ut till någon annan entreprenör. På så sätt går mina hundralappar runt i systemet till ett flertal lokala entreprenörer och deras verksamheter.

Lika lite som en garanti fanns för att Röda korset-pengar kom fram dit de skulle, lika liten är garantin här att pengarna kommer fram till avsett ändamål. Men nog kan några hundralappar avvaras till att i alla fall prova en annan väg för att hjälpa?

Det som är tilltalande med Kiva är att jag som långivare så konkret får veta var mina pengar tar vägen, eftersom jag via e-post uppdateras vem och vilken verksamhet mitt mikrolån för tillfället hjälper.

En annan sak är tanken på att ett stöttande av entreprenörskap ger möjlighet för människor att lägga undan pengar och faktiskt rent ekonomiskt kunna blicka mot en framtid. Entreprenörskap ger självförtroende och en känsla av att kunna bära sig själv, och den känslan ska inte underskattas.

Framförallt är det en fin insikt för mig som långivare att se hur några hundralappar tillsammans med andras hundralappar kan växa och bli hundratals små men viktiga livbojar upp ur fattigdom.

P.S Följ mig gärna på Twitter @FridaPlacera.