Förr var det i princip ingen svensk privatperson som handlade aktier utanför Sverige, om man inte hade något väl utmejslat specialintresse. Råvaror och familjen Lundin var en sådan specialsektor eller Nasdaqaktier under dotcomåren.

Har OMX egenhändigt påhittade och framdrivna projekt med Nordiska listan ändrat på den saken? Förhandstipsen var ganska eniga i att det här skulle bli en flopp eller i bästa fall något som utvecklades extremt sakta.

Jag är förbluffad men skulle faktiskt vilja påstå att genomslaget är större än väntat.

Enligt statistik från min sfärbror Claes Hemberg så äger 16 procent av alla svenska aktieägare aktier i ett norska, finska eller danska bolag.

En av sex har alltså på ett år nappat på chansen att köpa aktier på en nästan helt främmande aktiemarknad. Några av dessa är visserligen Nokiaägare, som nästan ses som en svensk aktie av många. Men det är bara en tredjedel som är Nokiaägare och det är faktiskt fler som äger norska aktier än finska.

De fyra populäraste norska aktierna är solcellstillverkaren REC, oljebolagen Statoil och Norsk Hydro samt slutligen laxodlaren Marine Harvest. Det sistnämnda bolaget sticker ut. Solceller och olja är två branscher som är på allas läppar nu för tiden. Men varifrån kommer det enormt stora intresset för laxodling?

I Danmark är det Vestas Wind som är mest poppis följt av Securitas konkurrent G4S, storbanken Danske Bank samt läkemedelsbolaget Novonordisk. Inte mycket att säga om det. Lite mer oväntat är det att de relativt anonyma industribolagen Outokumpu och Outetec kvalar in på plats tre och fyra bland mest populära finländska aktier, i svenskars ögon. I skrivande stund vet jag ytterst lite om dessa båda bolag.

I skrivande stund är jag dock på väg att lära mig lite mer, på ett seminarium med sex finländska börsbolag arrangerat av Stockholmsbörsen. Det blir säkert något längre nästa vecka men redan nu kan man säga några ord om fyra av dessa bolag.

• Cargotec sysslar med materialhantering vid terminaler, hamnar och på fartyg. Verksamhetsområdet Hiab levererar lösningar för väglastning. Verksamhetsområdet Kalmar erbjuder lösningar till containrar, lastbilar och annan tung materialhantering. MacGREGOR fokuserar på design, leverans och service vid marina fraktlösningar.Cargotec är en vinnare på globaliserade varuströmmar. Aktien har fallit en bra bit sedan BV rekommenderade köp förra vintern. Det ser fortsatt intressant ut.
• Outokumpu är ett stålföretag som konkurrerar med exempelvis SSAB men är mindre specialiserat. Aktien värderas lågt sett till p/e-tal. Frågan är vad som är en normal intjäning.
• YIT är ett slags bygg- och servicebolag med påfallande hög lönsamhet.
• Cramo hyr ut anläggningsmaskiner och byggbodar med mycket god lönsamhet och tillväxt. BV hade en analys utan slutsats i våras och sedan dess har Cramoaktien backat 25-30 procent. Det börjar se billigt ut.

Slutligen två skrämmande fakta om det nya underbara kommunikationssamhället vi lever i.

1. Enligt den förnämliga Finansblogg.com så får en vanlig kontorsarbetare (i USA får vi anta) i dag 126 e-mejl per dag, exklusive spam. Det är en ökning med 55 procent på tre år och år 2009 beräknas 41 procent av arbetstiden gå åt till att läsa och ta hand om sin e-post. Och så sägs det att kommunikationssamhället gör oss mer produktiva...
2. Enligt en artikel i Ny Teknik så förbrukar internet numera lika mycket energi som flyget. Det är anmärkningsvärt. Flyget brukar ju ses som en miljöbov men tydligen är allas vårt virtuella nätsurfande nu i kapp om man mäter energiförbrukning. Tydligen är det så att videosajten Youtube ensamt står för en lika stor elförbrukning som hela internet gjorde för två år sedan. Snacka om tillväxt! Och en enda liten låtsasfigur (som kallas Avatar) på rollspelssajten Second Life avger 1,2 ton växthusgas per år.

Vad kan man säga om detta? Att internetdrömmen blev sann men fick inslag av mardröm. Eller är det bara jag som håller på att bli äldre och (ännu) mer konservativ?