Grunden i all bankverksamhet har alltid varit att rätt bedöma varje låntagares förmåga att återbetala sina lån. Men på senare år har frågeställningen på sina håll förskjutits från låntagarens återbetalningsförmåga till att i stället bedöma hur man kan sälja vidare lån, ränta och risk till någon annan, exempelvis avkastningshungriga hedgefonder eller pensionsstiftelser.

Med det synsättet är det inte längre någon katastrof för banken att ge dåliga lån. Problem är det bara om man inte lyckas sälja vidare Svarte Petter. Hedgefond- och pensionsförvaltare å sin sida lockas oerhört av ett räntepapper som ger en hög löpande avkastning och där priset inte fluktuerar. Sådana värdepapper är ju skräddarsydda för aktörer som värdesätter låg uppmätt volatilitet. Att det sedan finns en underliggande hög risk är något man ligger lågt med, eller är omedveten om.

Den här hanteringen har både banker, pensionsförvaltare, hedgefonder och andra deltagit i med varierande grad av cynism eller naivitet.Sommarens kreditmarknadsturbulens blir nog en väckarklocka som får många att vakna upp och börja akta sig för att köpa lån som andra inte vill sitta på.

Det här kan bli väldigt jobbigt under en övergångsperiod men höjer man blicken något är det nog faktiskt storbankerna som är vinnarna på den här processen. Återigen kommer ju stora in- och utlåningsvolymer, breda kontaktnät och gammaldags bankmannaskap att värdesättas högt.

En annan faktor som talar till många nordiska bankers fördel är de nya kapitaltäckningsreglerna Basel II som successivt börjat gälla runtom i Europa och i Sverige infördes den 1 februari. Kapitaltäckningsregler syftar till att fastställa hur stort kapital tillståndsgivande myndigheter (i Sverige Finansinspektionen) kräver att en bank sätter av för sin verksamhet. Förr i världen talade man om exempelvis om att det var önskvärt med 8 kronor eget kapital för varje hundralapp som skulle lånas ut.

Basel II bygger i stället på att varje banks specifika risker avgör hur mycket eget kapital som behövs. Topplån till företag med svajig lönsamhet är mycket riskablare, och därmed mer kapitalkrävande, än bottenlån till bostadshus i storstäder.

Effekten av denna individualisering av kapitalkravet är att flera nordiska banker får starkare finanser med Basel II-ögon sett. Ta Swedbank som exempel.

Enligt de tidigare kapitaltäckningsreglerna hade Swedbank per halvårsskiftet 2007 ett så kallat kapitalkrav på 64 miljarder kronor att jämföra med den existerande kapitalbasen (ungefär eget kapital med vissa justeringar) på 76 miljarder kronor. Den så kallade kapitaltäckningskvoten, alltså hur många gånger kapitalbasen täcker kapitalkravet, blir då 1,18. Tillämpar man de nya Basel II-reglerna sjunker kapitalbasen till 74 miljarder kronor men kapitalkravet sjunker ännu mer, till 44 miljarder kronor så att kapitaltäckningskvoten i sin tur stiger till 1,68.

Detta betyder att Swedbank hux flux framstår som en oerhört mycket mer solid bank tack vare Basel II. Det finns förvisso övergångsregler för hur snabbt den här plötsliga överkapitaliseringen kan föras över till aktieägare och liknande. Fast ingenting hindrar ju att den bank som ser sig som långsiktigt överkapitaliserad redan nu ökar utdelningsandelen så långt det går med de löpande vinsterna.

Bäst sitts har Handelsbanken, vilket rimmar med bankens traditionellt föredömligt konservativa utlåningspolitik. Handelsbanken får med Basel II en kapitaltäckningskvot på 2,03 vilket alltså ska tolkas som att banken i dag sitter med mer än dubbelt så mycket kapital som krävs.*

Självfallet kommer ingen bank gå ner till 1,0 utan man kommer alltid ligga med en säkerhetsbuffert. Låt oss för enkelhetens skull anta att en lämplig norm är kapitaltäckningskvoten 1,3, som är den nivå som Nordea och DnB Nor i dag har.

I tabellen nedan framgår vilka vinster per aktie bankerna väntas prestera för 2008 samt min uppskattning av hur många kronor per aktie bankerna kan frigöra innan man hamnar under en kapitaltäckningskvot på 1,3**. Detta är i dagsläget en hypotetisk siffra men den visar ändå att ett aktieköp i Handelsbanken till ungefär en femtedel är att se som att köpa en räntefond. 37 kronor per aktie utgörs ju av överskottskapital som inte behövs för bankverksamheten.

Tids nog kommer de här pengarna att föras över till aktieägarna eller användas för förvärv. I tabellen har jag hypotetiskt räknat på hur det skulle se ut om dessa pengar, som alltså bar ger en avkastning på några procent efter skatt, skiftades ut till aktieägarna. Effekten är störst i Handelsbanken där p/e-talet faller från 10 till 8. För stabila vinster är det en väldigt låg värdering.

*) Obs att detta är skrivet innan det blev känt att Handelsbanken säljer SPP.

**) I så fall har både Swedbank, SEB och Handelsbanken ett överflöd av kapital. Kaupthing och Danske Bank har ännu inte gått över till Basel II så där antar jag för enkelhets skull att det inte finns något överflödskapital. Båda dessa banker har ju också en förvärvsdriven tillväxtstrategi.