Enligt finansiell teori kan börsbolags risknivå beskrivas med statistiska termer som volatilitet, beta och annat som syftar på hur aktien historiskt rör sig på marknaden. En aktie som svänger mer än börsen i övrigt sägs ha hög volatilitet, beta och därmed risk. Det är en väldigt akademisk inställning som antyder en stark tro på så kallade ¿effektiva marknader¿, alltså att marknaden alltid har rätt.

Den högpanna som är övertygad om att marknaden är hypereffektiv bör kanske säga upp sluta spara i aktier och köpa indexfonder. Sedan finns det de som är intellektuella i underkant och tror att bolagets soliditet säger allt som aktiens risknivå.

Jag skulle föreslå ett mer dynamiskt synsätt där man medvetet försöker skilja på sex olika sorters risk som i sin tur kan sorteras in i en trappa.

I botten av trappan har vi risken för konkurs eller någon annan jämförbar katastrof som medför att värdet på rörelsen går upp i rök. Konkursrisken kan härledas från olika källor som hög belåning, stora förluster eller någon typ av oväntad chock, typ enorma asbestskadestånd eller en kommunistisk revolution.

Trappsteget ovanför rymmer risken för varaktig värdeförstöring. Allt företagande bygger på att skapa ekonomiska värden och bolag som inte klarar det kan aldrig över tid bli en bra affär för ägarna. Att skapa värde är samma sak som att ha en avkastning som överstiger kostnaden för kapital och liknade resurser. Exempel på värdeförstörande bolag och branscher är de svenska affärssystembolagen eller den globala flygindustrin. Stora delar av fordons- och underleverantörsbranschen hör också hit liksom drösvis av förhoppningsbolag.

På trappsteg tre har vi risken för att bolagets rörelse utvecklas sämre än vad man räknat med. Det handlar alltså inte om värdeförstöring som i trappsteg två utan en försämring jämfört med förhoppningar eller planer. Ett exempel skulle vara om H&M:s rörelsemarginal helt plötsligt föll ett antal procentenheter. Bolaget vore fortfarande lönsamt och värdeskapande med alla mått mätt men för ägarna vore det inte desto mindre en grym besvikelse. På det här trappsteget ryms allt från vinstvarningar, misslyckade nysatsningar, trög tillväxt, hårdare prispress, stigande kapitalbindning, tappade ordrar och klantigt utförda eller uttänkta strategier.

Dessa tre första trappsteg avser tillsammans bolagets rörelse och de värden som skapas och existerar där. Det här är de viktiga trappstegen. De tre övre handlar i stället om i vilken mån en ägare får del av dessa eventuella värden. Annorlunda uttryckt: Hur stor blir kakan? respektive, vem ska äta den?

Trappsteg fyra skulle på engelska kanske heta corporate governance men jag kallar det huvudägarrisk. Här avses alla sätt som en huvudägare eller stark ledning kan använda för att förvägra övriga ägare full del i bolagets värde. Det kan vara felaktigt presenterade vinster, svälta-rävspel om utdelningar, skambud eller annat som gör att de som styr skor sig på övriga ägares bekostnad. Svenska exempel på detta är gamla Hoist, Realia, Adcore med flera.

På näst högsta trappsteget finns värderingsrisken, alltså risken att värderingen av bolaget faller, mätt som exempelvis p/e-tal. Här är tidsperspektivet väldigt viktigt. För en daytrader är konkursrisken oväsentlig (risken att Ericsson går i konkurs en viss dag är nära noll) men värderingsrisken enorm (att Ericsson faller från 26 till 25 kronor kan hända när som helst). På lång sikt är värderingsrisken ofta rätt liten givet att man inte fastnar på trappsteg 3, alltså att bolagets verksamhet går åt fel håll. Om rörelsen däremot utvecklas bra med stigande vinster gör det inte så mycket om värderingen faller tillfälligt. I lönsamma bolag får man ¿betalt¿ för att vänta. På samma sätt är en stigande värdering av krympande vinster mindre intressant än en fallande värdering av stigande vinster. Med stigande vinster har du tiden som vän.

Den sista och minst fundamentala risken är nog likviditetsrisken. Det handlar alltså om hur lätt eller svårt det är att köpa och sälja aktien i fråga. Detta är givetvis en reell risk men precis som med värderingen är det ett mindre problem för en långsiktig ägare givet att man har de fem tidigare trappstegen under kontroll.

Kort sagt: Jag begriper inte vad jag har för nytta av att känna till en akties volatilitet. Däremot vill jag gärna förstå vilka typer av risker jag tar utifrån dessa sex kategorier.