Gustav Vasa hade antagligen varit en helt enastående företagsledare. Hög kapacitet till blixtsnabba beslut (äventyren på flykt undan dansken), strategiskt tänkande (skapandet av en modern stat), kostnadskontroll (rikshushållare), stora strukturgrepp (reformationen), och ovanpå det en enorm detaljkunskap om folk och fä i hela riket.

Bland Gustav Vasas många motståndare var upprorsledaren Nils Dacke en av de minst framgångsrika. Tyvärr finns det vissa paralleller till det bolag på Aktietorget som i dag heter Dacke och som närmast kan beskrivas som ett konglomerat inom marknadskommunikation.

Dacke är ett hastigt ihopsnickrat förvärvsbygge som proforma omsätter 750 Mkr. Det är ännu för tidigt att säga något om kvaliteten på förvärven, annat än att Dacke på kort tid nått en omsättningsvolym som ger en rejäl hävstång om man nu också får stabilitet på lönsamheten.

Dacke består av ett antal dotterbolag som drivs självständigt under egna namn. Bolagen sorteras dock in i tre affärssegment. Lönsammast är de webb- och reklambyråer som samsas i affärssegmentet Advertising & Branding och Interactive Communications. Verksamheten omsatte ifjol 70 Mkr med en marginal över 10 procent. Med 3 procents marginal på en omsättning över kvartsmiljarden hade affärssegmentet Customer Intelligence sämst lönsamhet i fjol. Det tongivande bolaget här heter Anthill och är en callcenterfirma med tusentalet anställda i Norden och Östeuropa. Marknadsundersökaren Hermelin kan också nämnas.

Slutligen finns affärssegmentet Meetings & Events där konferensarrangören Hansen har en mycket hög omsättning men ett blygsamt resultat eftersom merparten av volymen bara är vidarefakturering av exempelvis resor, mat, möteslokaler med mera.

En udda sak med Dackes strategi är att vd Urban von Euler med emfas hävdar att bolagets kärnverksamhet egentligen är ¿private equity¿ av den sort som Ratos tillämpar. Tanken är alltså att förvärva dotterbolag, förädla dessa på några års sikt och sen sälja dem vidare.

Innan den strategin kan tas på allvar måste man få se ett par framgångsrika försäljningar. Men det kan egentligen kvitta lika eftersom värdeskapandet i vilket fall som helst kokar ner till vilka vinster dotterbolagen kan tänkas tjäna.

Här blir det lite mer spännande. I fjol nådde Dackebolagen en rörelsemarginal på 4 procent före nedskrivningar och centrala kostnader. Dacke verkar ha en del djupt sittande lönsamhetsproblem och man ska inte ha några höga förväntningar på marginallyft. Men om vi för sakens skull ändå hoppas på några procents tillväxt och en äkta rörelsemarginal på 5 procent så ger det en vinst på nära 4 kronor per aktie. Börsveckan tror inte att det blir så i år, men vem vet - efter sommaren kanske det känns som en rimlig förhoppning för 2008. I ett sånt scenario är 50 kronor per aktie ingen omöjlighet. Det är närapå en dubbling från dagsnivån 27 kronor. Dacke är på så vis en rätt lockande högriskinvestering. Men det är klart spekulativt. Chansen är tyvärr liten att Dacke långsiktigt skulle visa sig vara en sentida bolagsmotsvarighet till Gustav Vasa. Alltså en vinnare.