En warrant innebär att man har rätten, men inte skyldigheten, att köpa eller sälja en underliggande tillgång, såsom en aktie, till ett i framtiden förutbestämt pris, och vid en viss tidpunkt. En innehavare av en köpwarrant förlorar på om den underliggande tillgången faller i pris medan man som innehavare av en säljwarrant tjänar på samma scenario. Vi förutsätter fortsättningsvis att den underliggande tillgången är en aktie, eftersom det är det vanligast förekommande tillgångsslaget. Men det kan lika gärna röra sig om till exempel guld, en valuta eller ett index.
Till skillnad från vanliga optioner ställs warranter ut av en bank eller fondkommissionär, som också ställer villkoren (mer om det längre fram). Utfärdaren ser till att det finns tillräcklig med likviditet för att handla med warranten. Löptiden är normalt längre för warranter (ett-två år) än för vanliga optioner, och de är även billigare att handla med.
Warranter är normalt en betydligt mer riskfylld placering än aktier, där ju risken att förlora hela insatsen är mycket liten. Men det går även att använda warranter för att dra ner risken i aktieportföljen. Lättast att handla är de warranter som har de mest handlade aktierna på Stockholmsbörsen som underliggande tillgång. Handeln sker via OMX eller NGM-börsens nysatsning Nordic Derivatives Exchange (NDX). Aktuella kursnoteringar hittar du exempelvis på de olika finanssajterna, i Dagens Industri eller hos din mäklare.
Om aktiens slutkurs överstiger lösenpriset på lösendagen, och vice versa om det rör sig om en säljwarrant, har du rätt till mellanskillnaden. I annat fall blir warranten värdelös och du förlorar alltså hela det insatta beloppet. Mellanskillnaden betalas vanligen ut i pengar eller i form av den underliggande aktien. Fram till lösendatum pågår handel i warranterna.
Vad som räknas som aktiens slutkurs beror på vilken typ av warrant det rör sig om. En så kallad amerikansk warrant kan lösas in när som helst under löptiden, vilket gör att den är dyrare. En europeisk warrant kan endast lösas in på själva lösendagen. Och om det är en asiatisk warrant räknas slutkursen ut som medelvärdet av kursen på den underliggande aktien under de sista fem eller tio dagarna. Vanligast i Sverige är de europeiska warranterna.
För att kunna tyda börstabellernas warrantsektion kan det vara bra att känna till ett par saker. Warranten innehåller först ett par bokstäver som är en förkortning av den underliggande aktien. Därefter kommer en siffra, som talar om vilket år warranten löper ut, och en bokstav, som visar vilken månad. A-L används för köpwarranter (A=Jan, B=Feb etc.) och M-X (M=Jan, N=Feb etc) gäller för säljwarranterna. Sedan kommer lösenpriset, som är ett tal med maximalt fyra siffror. Sist i warrantnamnet kommer emittentens namn. Ett vanligt sätt att uttrycka hur många warranter det går på varje aktie är genom kvoten w/u. En siffra på 10 innebär alltså att man behöver köpa 10 warranter för att ha rätten att köpa eller sälja 1 underliggande aktie.
Exempel: HM 7E 350 SHB/SHB w/u = 20 innebär rätt att köpa H&M i maj 2007 till priset 350 kronor. Man måste köpa 20 warranter för att ha rätt att köpa 1 H&M-aktie. Och det är Handelsbanken som ställer ut warranten.
Linus Stockelberg
