Sedan börstoppen 12 juni rasade Shanghai Composite Index mer än 30 procent av sitt värde, 3,25 biljoner dollar, innan index vände upp i veckan.

Flera experter har under en längre tid varnat för att den kinesiska marknaden är upphettad till kokpunkten, och i veckan fick vissa av domedagsprofeterna rätt. Hur fortsättningen ser ut återstår att se, och om uppgången som noterats de senaste dagarna fortsätter eller inte är oklart.

Klart är i alla fall att oavsett vad som händer så gör kommunistiska partiet allt de kan för att kontrollera aktiemarknaden.

Istället för att låta aktiemarknaden balansera sig själv har staten underblåst den tidigare uppgången och gör nu allt i sin makt för att försöka hejda ytterligare fall. Sällan har uttrycket att staten och kapitalet sitter i samma båt varit mer riktig än när det kommer till den kinesiska aktiemarkanden.

Låt oss summera vad kinesiska myndigheter haft för sig på senare tid på finansmarknaden:

Sänkta utlåningskrav

För två veckor sedan sänktes utlåningsräntorna med 25 punkter på uppdrag av staten. Syftet var att bistå fler med kapital för att investera på aktiemarknaden och stabilisera kurserna.

Sänkta avkastningskrav

Som ett ytterligare steg sänkte staten kraven på avkastning för utlåning på landsbygden och mindre företag. Det var specialregler i lagstiftningen i syfte att öka utlåningen.

Statliga pengar till stödköp

42 miljarder dollar: Så mycket pengar har staten lånat ut till totalt 21 mäklarhus i syfte att stödköpa aktier för att upprätthålla kurserna.

Utlänningar svartmålas

Det är en bekant visa att det diverse tråkigheter i Kina skylls på andra. Nu skyller flera statsägda medier börsraset på ”utländska fientliga krafter”, bland annat har Goldman Sachs och George Soros pekats ut, trots att utlänningar har begränsad tillgång till den kinesiska aktiemarknaden.

Raderade artiklar

Statsägda tidningen People’s Daily publicerade för några veckor sedan ett antal artiklar som slog fast att 4 000 indexpunkter endast var början på en uppåtgående marknad. I samband med börskraschen raderade tidningen dock dessa artiklar. Ett antal nätaktivister uppmärksammade händelsen och spammade internet med budskapet ”4 000” för att uppmärksamma detta.

Krav på fondförvaltare

Fondförvaltare tvingas köpa de egna fonderna för 80 500 dollar var utan möjlighet att sälja inom ett år.

Omfattande handelsstopp

Cirka 50 procent av A-aktierna är handelsstoppade av regeringen för att hindra att folk paniksäljer.

Staten manar till privata köp

Nu läggs ansvaret på privatpersoner att förhindra ytterligare kurskollaps, och i statliga medier uppmanas de att köpa aktier på marknaden, samtidigt som den starka uppgången i början av året förklarades som premiärminister Xi:s framgångar.

Även om Kina har tagit många stapplande steg mot marknadsekonomi visar listan ovan med all önskvärd tydlighet att landet alltjämt är en kommandoekonomi som inte riktigt förstår hur en fri marknad fungerar.

Man ska inte glömma att vi har sett statliga ingripanden i både Europa och USA under finanskrisen, men inte lika panikartade, taffliga och framför allt många som i Kina.  

Flera experter har på senare tid pekat på risken för att den statliga dirigentpinne som svingas över Kinas börser visserligen kan hejda fallet kortsiktigt, men riskerar att ha negativa effekter på längre sikt. I långa loppet har det en negativ påverkan på förtroendet för marknaden.  

Den som funderar på att investera i Kina efter försommarens nedgångar bör betänka den politiska risken. Det är en stor skillnad mellan att investera på en utvecklad marknad och på en politiskt styrd marknad. I en kommandoekonomi kan allt hända.