Finansminister Peter Norman efterlyser tydligare redovisning av hur fondernas avgifter långsiktigt slår mot sparkapitalet. Fondbolagens förening är däremot inte lika road av att tvingas berätta hur mycket av våra sparpengar som fyller fondbolagens fickor.

Att fondernas förvaltningsavgifter äter upp vårt sparkapital är alla överens om. Men hur mycket de gröper ur vår plånbok beror inte bara på avgiftens storlek, även avkastningen har stor betydelse, likaså hur länge vi sparar. Det visar beräkningar som placera.nu har gjort.

Utgångspunkten är att beräkna vad bruttokapitalet, exklusive avgifter, uppgår till efter olika antal år. Vi har gjort fyra olika scenarier där vi i samtliga fall sparar 1 000 kronor i månaden. I de olika scenarierna har vi antagit en fondavgift på 0,4 procent per år, vilket motsvarar en indexfond, samt 1,5 procent per år, vilket motsvarar en aktivt förvaltad aktiefond. Det andra antagandet är att avkastningen antingen uppgår till 5 procent per år eller 10 procent per år, omräknat till månadsavkastningar.

Sedan gör vi samma beräkningar men lägger in förvaltningsavgiften och belastar fondkapitalet månadsvis med en tolftedel av den årliga avgiften. Då får vi fram ett nettokapital, det som fondspararen har före kapitalvinstskatt.

Det är självklart lägre än bruttokapitalet. Sedan summerar vi avgifterna under månaderna och åren som går till fondbolaget. I beräkningarna har vi inte tagit hänsyn till försäkringsavgifter som kan tillkomma i olika pensionslösningar eller skatter på former av fondsparande.

I tabellerna har vi angivit hur stor del av bruttokapitalet, ett avgiftsfritt sparande, som går till spararen och till fondbolaget, vilket motsvarar de ackumulerade avgifterna. Inom parentes står den procentuella andelen.

Differensen mellan bruttokapitalet och spararens nettokapital är inte det som fondbolaget tar i avgifter, som många tror. De två delarna summerar nämligen inte till 100 procent. Skillnaden kallar vi för den osynlige tjuven, och motsvarar de avdragna avgifterna som inte har förräntats under åren.

I scenario 1 och 2 har vi gjort beräkningar med en årlig avkastning på 5 procent i båda fallen. I scenario 1 antar vi en årlig avgift på 1,5 procent, i scenario 2 antar vi en avgift på 0,4 procent.

För kortare placeringstider är det inte så stor skillnad mellan utfallen. Fondspararens andel ligger på mellan 96 och 99 procent. Men med tiden äter avgifterna upp mer och mer av spararens andel av bruttokapitalet, framför allt i scenario 1 där avgiften är hög.

Allteftersom åren går faller spararens andel snabbt och efter 35 år uppgår spararens andel till 72 procent av bruttokapitalet. I lågkostnadsalternativet håller sig spararens andel på mer är 90 procent hela tiden och slutar på 92 procent efter 35 år.

Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är fondbolaget som tar allt, en stor del kan härledas till den osynlige tjuven, framför allt efter många år. Även om detta beror på den höga avgiften, så går inte pengarna till fondbolaget.

I scenario 3 och 4 har vi samma räknat med samma avgifter men antagit att den årliga avkastningen är dubbelt så hög, 10 procent.

Spararens andel ligger på ungefär samma nivåer som i scenario 1 och 2 och efter 35 år uppgår spararens andel till 69 procent i högkostnadsalternativet medan spararen har 90 procent i lågkostnadsalternativet.

Den stora skillnaden är hur kapitalet fördelas mellan fondbolaget och den osynlige tjuven. Vid 25 år sker ett skifte, jämfört med i scenario 1, den osynlige tjuven tar en större del än fondbolaget. Efter 25 års sparande tillfaller 12 procent den osynlige tjuven medan fondbolaget tar 10 procent.

Efter 35 år uppgår den osynlige tjuvens andel till hela 21 procent av bruttokapitalet i högkostnadsalternativet. Det är mer än dubbelt så mycket som fondbolagets andel, och borde förvåna de flesta. Även i lågprisalternativet sker en bryning vid 25 år, då den osynlige tjuven tar en större andel av bruttokapitalet än fondbolaget.

En summering av detta säger att höga avgifter äter upp stora delar av sparkapitalet på sikt. Andelen är större än vad de flesta skulle tro. Det är stor skillnad mellan vad spararen får efter 35 år om avgiften är 0,4 procent eller 1,5 procent. Ju högre avkastningen blir desto större andel går till den osynlige tjuven.

Så där har finansmarknadsminister, Peter Norman, rätt. Spararna måste få sig en bättre bild av hur stor del av kapitalet som försvinner med tiden, även om det svider i fondbolagens kassakistor.

Även om det är inte bara är fondbolagens fickor som fondspararna fyller, minst lika mycket försvinner ut i "tomma intet", så visar detta att avgifter är viktiga att ta hänsyn till, framför allt för riktigt långsiktigt sparande.

Placera.nu har ingen rigid inställning till avgifter. En hög avgift kan vara motiverad om fonden är bra. Men om vi förväntar oss samma eller snarlik avkastning från två fonder, väljer vi den med lägst avgift.