Majoriteten av alla fonder är aktivt förvaltade, åtminstone påstår fondbolagen det, och de tar bra betalt för sina tjänster. I genomsnitt kostar de aktivt förvaltade fonderna cirka 1,1 procent per år. Sedan finns det ett antal indexfonder. De har betydligt lägre avgifter och kostar mellan 0,2 till 0,5 procent per år i förvaltningsavgift.

Den senaste tiden har jag blivit uppmärksammad på en relativt ny form av fonder, kvantfonder, eller kvantitativt förvaltade fonder.

Förvaltningen styrs av ett avancerat dataprogram. Det bygger ofta på en matematisk modell som fattar osentimentala och konsekventa beslut om när förvaltaren ska byta sälja eller köpa ett värdepapper, till exempel aktier, obligationer eller valutor. På det sättet behövs inte en ambitiös och daglig omvärldsbevakning med analys och företagsbesök.

Den senaste fonden som lanserats är Enter Maximal. Banco Etisk Global och Carlson Global är två andra exempel på kvantitativt förvaltade fonder. Det finns fler.

Fonderna är aktivt förvaltade, och avviker från index. Men det tarvar inte omfattande analys och företagsbesök då datorn säger till när det är dags att köpa och sälja. På så sätt är de ganska lika en indexfond. Trots det är fondernas förvaltningsavgifter höga. Enter tar ut 2 procent per år, Banco tar ut 1,7 procent och Carlson tar 1,25 procent per år i förvaltningsavgift.

En fråga man kan ställa sig är hur fondbolagen resonerar när det bestämmer vilken avgift de ska låta spararna betala. När det bara fanns vanliga fonder och indexfonder så var argumenten att indexfonder var billiga att förvalta jämfört med vanliga fonder, därför det lägre priset.

Men kvantfonderna då? Även om det antagligen ligger mycket arbete bakom framtagandet av den matematiska modellen, så känns det som om dessa kvantfonder är något mellanting mellan vanliga fonder och indexfonder. Då borde väl avgiften ligga någonstans mittemellan?

Men det verkar som om fonder prissätts efter någon form av uppskattad utbuds- och- eftefrågekalkyl. För förvaltningsavgiften har inte något att göra med kostnaderna för förvaltningen att göra.

Är det fel? Nej, det står alla näringsidkare fritt att prissätta sina tjänster. Och de flesta tar väl så mycket betalt som de vågar. Sedan är det upp till dem att leverera. Går det bra klagar ingen, men går det dåligt blir det besvikna och arga kunder.

Men som konsumentupplysning

borde åtminstone fondbolagen upplysa om hur fonden förvaltas. Enter är bra på detta, men varken i Bancos eller i Carlsons fall står det inget om den kvantitativa förvaltningsinriktningen i fondfaktabladet.