Sedan EU:s roamingförordning trädde i kraft 2017 har mobilbranschen tvingats ställa om. Konsumenter ringer, surfar och kommunicerar i hela Europa till samma pris som hemma – och marknaden har fortsatt att växa.

Det är en reform som gjort exakt det den var tänkt att göra: öka transparensen, förenkla vardagen för användarna och driva konkurrens.

Men i bankvärlden lever avgiftslogik från en annan tid kvar.

Kortavgifter i EU är en digitala rest

Trots att konsumenter i dag förväntar sig sömlösa digitala tjänster över gränserna, är valutapåslag och uttagsavgifter fortfarande vanligt förekommande – även inom EU. Det gäller inte bara nischaktörer, utan också storbanker.

En ny undersökning som vi på Lunar genomfört tillsammans med YouGov visar att svenskar riskerar att betala upp till 300 miljoner kronor i kortavgifter under årets sommarresor. Samtidigt vet mer än var tredje inte ens att avgifterna existerar.

Det visar en tydlig obalans, inte i om avgifter får finnas, utan i hur begripliga och synliga de är.

Vi är själva en bank, vi vet att vissa tjänster kostar att tillhandahålla. Men det måste vara tydligt för kunden vad man betalar för.

Frivillig självreglering har uteblivit

Mobiloperatörerna såg tidigt affärsvärdet i att förenkla för kunden. Redan innan EU:s beslut valde flera svenska aktörer att ta bort roamingavgifter och använde det som ett konkurrensmedel. Man förstod var marknaden var på väg, och agerade därefter.

Banksektorn har inte visat samma vilja att modernisera sitt avgiftssystem. Trots en allt mer digital marknad, högre krav på konsumenttransparens och en tydlig EU-lagstiftning, har avgiftsmodellerna till stor del varit oförändrade.

Flera banker har tagit steg i rätt riktning, till exempel genom att slopa uttagsavgifter inom EU för vissa kundgrupper.

Det påminner om hur telekom började fasa ut roamingavgifter stegvis. Men valutapåslag finns fortfarande kvar – och logiken bakom avgifterna är i många fall fortfarande geografisk, snarare än användarcentrerad. Det är en fråga om konkurrenskraft och förtroende

Vi som bransch måste ställa oss en enkel fråga: Hur kan det fortfarande vara normalt att lägga på 1–2 procent i valutapåslag och 30 kronor per uttag, utan att kunden tydligt förstår när och varför?

Det är inte bara ett konsumentproblem. Det är ett förtroendeproblem. Och i förlängningen ett hinder för verklig konkurrens på den europeiska bankmarknaden. Detta trots att vi lever under EU:s förordning om gränsöverskridande betalningar, som syftar till att presentera avgifter på ett transparent och lättillgängligt sätt.

Transparens får inte ses som ett tillval – det är en grundläggande förväntan i ett digitalt ekosystem.

Kortavgifter inom EU behöver ses i ett nytt ljus. För många konsumenter är de svåra att förstå och förutsäga. Roamingreformen visar att det går att göra det enklare - även i komplexa branscher som vår.

Ken Villum Klausen, VD på digitala banken Lunar