Riksbanken har bytt fot och har nu en betydligt mer flexibel syn på inflationen än vad den haft under många år. Det är en klok strategi och bra för svensk ekonomi som är fortsatt svag.

Trots att Riksbankens inflationsprognos ligger långt över målet stora delar av innevarande år lämnade banken både styrräntan och räntebanan oförändrad vid det senaste räntebeskedet.

Det tyder på att Riksbanken väljer att se förbi tillfälligt hög inflation, vilket även protokollet från mötet indikerade.

Riksbanken är tydlig med att den är beredd att agera om så behövs, men det tycks som att flera av ledamöterna är mer bekymrade för svag konjunktur än att inflationen ska bita sig fast. Det budskapet tar bort sannolikheten för en höjning av styrräntan i närtid.

Stora avvikelser

I snitt avviker Riksbankens inflationsprognos med närmare 0,5 procentenheter från målet under året. Någon månad med närmare 1 procentenhet. Det är både stora avvikelser och dessutom under ett helt år. Ordet tillfälligt har uppenbarligen fått en ny dimension.

Istället för att lägga in några räntepunktershöjning i banan som kan öppna dörren för att höja vid behov väljer Riksbanken att lyfta fram såväl tekniska skäl som att det är få varugrupper som tillfälligt lyfter inflationen.

De tekniska skälen handlar om att KPIF-korgen, det vill säga de varor som ingår i inflationen. Denna korg förändras varje år i januari, då vissa varor som inte längre efterfrågas i lika stor utsträckning byts ut mot nya varor som kommit ut på marknaden med högre efterfrågan.

Korgeffekten, som vi ekonomer kallar den, kan påverka inflationen både upp och ned. I år lyfte korgeffekten inflationen med närmare tre tiondelar. Ledamöterna tar upp korgeffekten, men tycks känna sig trygga i att den inte upprepas nästa år och drar upp inflationen än mer. Det är dock inget vi vet något om.

Bör ligga mycket nära målet

Men Riksbankens nyfunna flexibilitet stannar inte där utan den nämner även att det är få varor, inte minst livsmedel, som tillfälligt stigit i pris och att det är övergående. Den bedömningen gör även Nordea, men övergående handlar nu om stora delar av innevarande år.

Det är långt mycket längre än vad Riksbanken varit bekväm med tidigare.

Så länge förtroendet för penningpolitik inte naggas i kanten är det inget problem, utan snarare tvärtom klokt att vara flexibel. Frågan är dock hur flexibla Riksbanken kan vara utan att inflationsförväntningarna på längre sikt, det vill säga 5 år, tar fart. Sannolikt handlar det om hur väl Riksbanken kommunicerar sin nya flexibla penningpolitik.

Vi ser redan nu att inflationsförväntningarna på 5 års sikt har gått upp till 2,2%. För allmänheten kan det tyckas inom toleransintervallet, men på så lång sikt bör inflationsförväntningarna ligga mycket nära målet.

Fortsätter inflationsförväntningarna att stiga tror jag det finns ledamöter i direktionen som inte känner sig bekväma med det. Det är också centralt att arbetsmarknadens parter har tillförsikt till att penningpolitiken är väl förankrad vid inflationsmålet.

Kronan är en livboj

Kronan är ytterligare ett skäl till att Riksbanken känner sig trygg med att inte öppna dörren för en räntehöjning, trots hög inflation.

Den senaste tidens kronförstärkning hjälper Riksbanken att hålla nere inflationen på lite sikt. Normalt tar det 6 till 9 månader innan den stora effekten av en växelkursförändring syns i butikspriserna.

Det betyder att de priser vi betalar nu har lyfts av en tidigare svagare krona, medan den senaste förstärkningen ger oss allt annat lika lägre prisökningar framöver.

Riksbankens långt mer flexibla sätt att kommunicera en avvikande inflation idag är en stor kontrast till tiden då Riksbanken diskuterade hundradelar av inflationen.

Det var en mycket märklig tid och enligt min mening en övertro på hur väl en centralbank kan styra inflationen. Svensk inflation påverkas i mångt och mycket av omvärlden då stora delar av det vi konsumerar är importerat, samtidigt som många priser, inte minst råvarupriser, sätts på den globala marknaden.

Välkommen förändring

Norges Bank har länge haft en mer ödmjuk syn på möjligheterna att styra inflationen och dess ledstjärna har varit att nå inflationsmålet över tid. Det vill säga att det ibland tillåts ta lite längre tid att nå målet, för att inte göra mer skada än nytta, men att målet ligger fast över tid. Det gör att kasten för hushåll och företag blir mindre och bidrar därmed till en bättre stabilitet.

Riksbankschef Erik Thedéen har sedan han tillträdde 2023 varit tydlig med att han inte tror att inflationen kan styras precist, utan att några tiondelar över eller under målet får anses vara på målet. Det har varit och är ett klokt och viktigt budskap.

Nu tycks Riksbanken vara beredd att gå än längre. Den nyfunna flexibiliteten är något jag välkomnar.

Den precision Riksbanken styrt penningpolitiken med under många år har snarare förstärkt kasten i svensk ekonomi än bidragit till den stabilitet politiken och inflationsmålet är till för att skapa.

Annika Winsth är chefekonom på Nordea

Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.