På väggarna hos Fastpartner hänger konst för miljoner – färgstark, monumental och nästan oväntad i miljön. Varken jag eller Sven-Olof Johansson gör anspråk på att vara konstexperter. Han berättar att den bara hängde med fastigheten.

I stället fastnar vi framför fotografierna alldeles bredvid: storskaliga logistikfastigheter, rakstämmiga fasader, industriella miljöer.

Kontrasten säger mycket om mannen själv. Johansson tycks vara lika delar livsnjutare och kalkylerande strateg. Grundare för det börsnoterade Fastpartner, östgöte från början men numera boende mellan två städer – fyra dagar i veckan i Stockholm, tre i Paris. Och vid 80 års ålder är han fortfarande kvar på VD-posten.

Han berättar att han inte är någon morgonmänniska.

"Jag är väl på kontoret kvart över nio typiskt, och sedan är jag här till sex", säger han som om det vore vilket jobb som helst.

Hästgård, helikoptrar och westernridning

Hans Parisliv handlar inte om boulevarder och brasserier, utan om en hästgård tre och en halv mil utanför huvudstaden. I anslutning till en nationalskog med 60 000 hektar ridmark står hans åtta westernhästar.

Hoppning och dressyr lockar inte. Western är det som gäller.

"Det är de skojigaste hästarna att rida på. Det är snabba och kan göra en massa trick. Lite rodeo-liknande."

Tävla gör han inte. Det sliter för hårt på hästarna. Dessutom är det mötet med djuret han uppskattar allra mest.

Frankrike blev en bas lika mycket av praktiska skäl som av livsstil. Mildare klimat och enklare hästhållning. Däremot får han utstå en del helikopterljud från prominenta grannar. Affärsmannen François-Henri Pinault och LVMH-chefen Bernard Arnault har nämligen hus i närheten.

"Nu har hästarna vant sig. Men hundarna hatar när helikoptrarna kommer."

Umgås ni?

Han skrattar.

"Nej."

"Jag vill ha fria kassaflöden"

En annan stor passion är börsen. Johansson äger brett, men med tydlig preferens för stabilitet och utdelningar.

"De senaste fem–sex åren har jag byggt upp hyggligt stora positioner i Handelsbanken och Swedbank. Jag har H&M som jag haft väldigt länge – de ger bra utdelning och går sakta men säkert åt rätt håll. Jag har köpt en del skog, till exempel SCA. Och jag gillar de stora bolagen – Atlas Copco till exempel", berättar han.

Delar av innehaven ligger hos Carnegie och syns i ägarplattformen Holdings. Resten ligger hos Ålandsbanken och är därmed osynliga för oss ekonomijournalister.

"En del innehav är parallella, andra skiljer sig. Men i stort sett: det du ser i Carnegie-portföljen finns också i den andra – ibland i dubbla omfattningen", berättar han.

Tio största innehaven

Källa: Holdings

Johansson har följt aktiemarknaden i decennier och sett hur den förändrats.

"Börsen är mer tekniskt avancerad idag. Det är mycket maskinhandel och automatiserad handel. Lite tråkigt till viss del. Men det är fortfarande mycket kött och blod kvar – informella möten, att vara ute och se saker."

Inför framtiden är han selektiv. En del av hans tidigare stora position i Boliden är avyttrad, efter att aktien klättrat från hans inköpsnivå under 300 till dagens nivå kring 440. I Ericsson har han byggt en större post runt 50–55 kronor.

"Hela tanken med att äga en aktie är att bolaget successivt ska bli bättre och betala en större utdelning, som du återinvesterar. Det ger en väldigt värdestegring över tid. Warren Buffett är inkarnationen av det tänkesättet."

SBB – från raket till härdsmälta

Ett av Johanssons största innehav är SBB, enligt Holdings.

Han satt i styrelsen från 2017 fram till förra året och har följt bolagets resa från närmast folkkär favorit till djup kris.

Från början hamnade han i SBB genom ett bolag som han, Erik Paulsson och Lennart Schuss drev tillsammans och som ägde bostadsfastigheter – ett segment Fastpartner vanligtvis inte förvaltade. Beståndet var begränsat och passade inte in i deras kärnverksamhet.

"Vi apporterade in det fastighetsbeståndet till SBB och fick betalt i nyemitterade aktier innan bolaget var noterat", säger han.

På så sätt var de med nästan från starten.

När jag frågar hur resan kunde bli så dramatisk – från älskad folkaktie till symbolen för fastighetskrisen – återkommer han till tempot.

"Det var en snabb tillväxt. Man köpte tillgångar med egna aktier och kunde på det sättet stärka kapitalbasen. Sedan var bolaget väldigt duktiga på att snabbt få en bra rating."

Den ratingen öppnade dörrar till eurobond-marknaden, där finansieringen var så billig att SBB vid ett tillfälle kunde ta upp en åttaårig kredit till minusränta. I den miljön gick det att köpa tillgångar med låg avkastning och ändå få ihop kalkylen.

Men allt vilade på en förutsättning: exceptionellt låg ränta. När den situationen ändrades kom problemen.

Tro på framtiden

Trots att Sven-Olof Johansson lämnade styrelsen i fjol är han i dag betydligt mer optimistisk om bolagets framtid.

"Nuvarande ledning har på ett fantastiskt bra sätt rett ut alla problemen. Genom den senaste affären, när man sålde samhällsfastigheterna till PPI (norska Public Property Invest red. anm.) har man inga större finansiella problem längre."

Han beskriver det omstöpta SBB som ett investmentbolag med tydligt fokus på fastighetsaktier. Dotterbolagen – eller tidigare innehav – lever enligt Johansson "sitt eget finansiella liv", med bättre rating och stabilare förutsättningar än moderbolaget haft.

När fastighetsmarknaden återvänder tror han att SBB kan få ett tydligt lyft.

Hur involverad var du själv i "städarbetet"?

"Självklart var jag pådrivande."

Vilket stöd har du varit för tidigare VD Ilja Batljan?

"Man stöttar alltid sin VD. Även om vi kanske ville att man skulle gå lite långsammare fram så att organisationen hinner med. Det är ju jätteviktigt att man får med sig hela organisationen. Det får inte gå för fort. Det är en lärdom av vad som hände i SBB."

Foto: Adam Wrafter / Bildbyrån

Om småspararna – och vem som bär ansvaret

SBB var länge en småspararfavorit. På toppen 2021 handlades aktien för omkring 60 kronor, nu 4.

Vad tänker du om ditt eget ansvar är i det?

"Värdet på aktien sätter marknaden hela tiden. Och ibland så drar ett bolag iväg värdemässigt. Det blir någon form av hajp, lite memaktier och sånt där. Det är väldigt svårt att gå ut och stoppa det när det väl sätter igång."

Men skulle man dragit i handbromsen?

"Man skulle ha expanderat långsammare. Det måste jag säga. Man skulle se till sett till att alla delar i organisationen hängde med hela tiden", säger han och fortsätter:

"Självklart hade det varit ett bättre sätt. Men nu har man klarat ut det ändå. Bolaget har förutsättningar att återigen utvecklas. På sikt kan man kanske återfinna en hel del av det kapital som man har satsat i bolaget."

Onoterat och Klarna

Vi lämnar SBB och rör oss till Johanssons onoterade portfölj, som är relativt liten i sammanhanget. Några fonder, en del i fastoghetsbolaget Slättö.

"Jag hade lite Klarna – nu är det ju inte onoterat längre. Och några mindre prop tech-bolag och utvecklingsbolag. Värdemässigt kanske 100–200 miljoner."

Klarna äger han fortfarande, men med en del farhågor.

"De kan få problem i USA. Kreditrisken där är mycket svårare att hantera, och det är ju där expansionen ska ske. Klarar man den, så har de en framtid", säger han och avslutar sitt resonemang:

"De ser ut ungefär som Affirm, och jag har kvar aktien. Affirm hade en period med stora problem men har kommit över det – kanske kan Klarna göra det också."

Foto: Klarna

Mötet med Trump

Vi stannar en stund vid USA. Ingen skräll att Johansson likt många andra anser att techbolagen är högt värderade. Men det finns fler problem på den amerikanska marknaden.

"Midcap-bolagen i USA har inte rört sig särskilt mycket, och jag tror att de kan få problem. Trots tullarna kommer de möta stor konkurrens från bolag i Asien", säger han.

Johansson är nyligen hemkommen från en resa till Kina där han fick nya insikter.

"De börjar komma ikapp teknologiskt på fler områden och leder utvecklingen på många plan. Miljöförbättringarna går snabbast i Kina i dag."

Han tycker att bolag måste släppa rädslan.

"Vara professionella, lära sig jobba med Kina och kinesiska bolag. Framför allt etablera sig där."

Men för att komma tillbaka till USA – du har haft en del med Trump att göra?

"Jag har träffat honom, men det var länge sedan. Vi byggde en fastighet på First Avenue mittemot FN, mellan 48:e och 49:e gatan. Där köpte vi vissa byggtjänster från hans organisation."

Vad tyckte du om honom?

"Han var likadan som han är i dag. Jag satt inte i några längre förhandlingar med honom, det var mest organisationen vi hade att göra med."

Foto: TT

PE-kritiken

På tal om politik är det är valår i höst, men Sven-Olof Johansson beskriver utan omsvep att hans intresse för svensk politik är begränsat.

När samtalet ändå landar i Sverige berättar han att han är positiv till landets företagsklimat.

“Jag tycker det är bland de bättre i Europa. Det finns en hygglig, välbildad arbetskraft. Det finns en hyggligt fungerande kapitalmarknad, superbra stabila banker. Det finns ett intresse för entreprenörskap och det anses som någonting som är en attraktiv karriärväg för väldigt många, framförallt väldigt många unga människor.”

Skattesystemet beskriver han inte som ett hinder, snarare tvärtom.

“Jag gör till exempel inga skattedispositioner. Jag betalar exakt den skatt jag ska betala. Bolag betalar exakt den skatt man ska betala. Och jag tycker det är ett bra sätt att bidra till samhället.”

Han är däremot skeptisk till en del aktörers försök att optimera bort all skatt:

“Jag gillar kanske inte de här PE-bolagens upplägg att det ska vara så jätteskatteffektivt hela tiden. Man ska ju i stort sett betala noll i skatt. Jag vill hellre göra som jag gör.”

Hur han själv röstar vill han inte avslöja – men han beskriver sig som en väljare som rör sig mellan alternativen.

“Nej, faktiskt någorlunda. Jag har inte alltid röstat på samma parti.”

När jag frågar om han hållit sig på samma sida av blockpolitiken säger han:

“Ja, i huvudsak.”

Men mer än så vill han inte säga. Valet verkar helt enkelt inte vara den fråga som upptar honom mest – svenska företags villkor är viktigare, och där anser han att Sverige står sig förvånansvärt väl.

Successionen

Vid 80 års ålder beskriver Johansson sin roll som en kombination av VD och arbetande styrelseordförande. Det operativa ligger till stor del hos organisationen och vice VD Christopher Johansson, hans son.

"Jag gör det jag tycker är roligast, och det som är tråkigt gör någon annan. Jag har gjort affärer sedan jag var 12–13 år. Det blir en livsstil."

Planen för successionen finns – även om han inte säger det rakt ut.

"Ja, den är väl i stort sett klar."

Blir det Christopher?

"Det vet man ju aldrig, men som det ser ut nu så är det väl inte helt… Det vore väl ingen jätte-kioskvältare om det skulle bli så. Men styrelsen fattar beslutet."

Lyssna på avsnittet i Placerapodden med Sven-Olof Johansson här eller här.